Herr talman! I detta betänkande har kammaren att ta ställning till en rad yrkanden som omfattar ett ganska sammansatt beskattningsområde. Här finns skog, friskvård, kapitalbeskattning, ideella föreningar med mera. Om man vill bekämpa arbetslöshet och annat anser jag nog att det hör till det mest fundamentala, till
basics
så att säga, att vidta sådana åtgärder att de olika branscherna har konkurrensneutralitet. Det är rimligtvis ett grundläggande kriterium. Det kan även finnas konkurrensfördelar med konkurrensneutralitet.
Varför tövas och försenas det då så med tonnageskatten, med frågan om yrkesfiskarnas avdragsrätt och så vidare när vi har debatterat detta, rett ut det i kammaren och i enighet fattat beslut om det? Då börjar jag fundera på om det kan bero på att initiativet inte kommer från rätt håll. Man kan få den typen av nästan konspiratoriska tankar om hur det egentligen går till i en regering när det dröjer när det gäller sådana viktiga saker.
När vi, alliansen och undertecknad, har besökt till exempel redare i Göteborg ser vi att det är bråttom. Signalen har redan skickats till dem att det finns en enig riksdag, och nu ska formerna för tonnageskatten utredas. Och så dröjer det. Jag begriper inte det, och jag vet inte om vi nu under debatten kan få höra skäl till att man dröjer. Och i och med den propositionsflod som väntas i mars får man uppfattningen att det här inte kommer. Vi kanske kan få ett besked senare i dag.
Fåmansbolagsreglerna berör naturligtvis företagandet i hela vårt land, och det är synnerligen viktigt för välståndet.
De så kallade 3:12-reglerna, som de ibland kallas, har utretts en rad gånger. Och alla tycks vara överens om att de är komplicerade och att de skapar felaktiga incitament. När man läste den senaste propositionen kunde man också läsa ut att de var till för att hålla tillbaka löner och löneskillnader mellan arbetstagare och arbetsgivare, eller företagare i det här fallet, trots att företagaren ofta agerar som en arbetstagare eller som en anställd i ett litet företag.
Det är ibland komplicerat att reda ut vem som är fåmansbolagsägare, och det är framför allt komplicerat att reda ut hur man som fåmansbolagsägare ska bete sig för att få en så rimlig beskattning som möjligt. För de här ändamålen tvingas företagen köpa dyra tjänster av konsulter och revisionsbyråer. Redan det här borde ju göra Socialdemokraterna uppmärksamma på att allt inte står rätt till.
Den senaste utredningen, som levererades, om detta fick vi i januari 2005. Den skrevs av de tre vise männen och kom till trettondagen ungefär. Namnen på dem var Hansson, Edin och Lodin. Utredningen har regeringen formellt sett följt i stora delar genom den proposition som lämnades i höstas. Men som alla känner till lämnade dessa tre vise män en stark rekommendation till oss politiker att också hantera förmögenhetsskatten och faktiskt ta bort den. Man påpekade att förmögenhetsskatten är fiskal men att den slår fel och att den leder till en olikformighet i beskattningen av företagande.
Alliansens partier föreslår, förutom att vi vill gå betydligt längre vad gäller fåmansbolagsreglerna, att förmögenhetsskatten då avskaffas under nästa mandatperiod. Det är viktigt framför allt ur ett globalt perspektiv. Sverige måste kunna attrahera nödvändigt investeringskapital för att kunna rädda svenskt företagande och jobbtillfällen i Sverige. Då ska ju inte, så att säga, utländska investerare behandlas bättre än svenska. Så är det faktiskt. Det är en diskriminering som också borde kunna leda till ändrade förslag från regeringens sida.
Även när det gäller realisationsvinstbeskattningen har Socialdemokraterna gjort ett misstag. Vi i alliansen anser att en alltför stor del av en vinst nu kommer att beskattas som inkomst av tjänst när den så kallade 50-50-regeln slopas. Att detta är fel tycks även Vänsterpartiet inse då man genom ledamoten Marie Engström i ett särskilt yttrande föreslår att 50-50-regeln ska slopas successivt. Vänsterpartiet har dock inte kunnat driva frågan eftersom detta inte kunde rymmas inom den statsfinansiella ram som riksdagen tidigare hade avsatt för ändamålet.
Då kan man ju fråga om inte Vänsterpartiet borde ha tänkt på att konstruera den statsfinansiella ramen på ett sådant sätt att en god skattepolitik kunde rymmas inom den.
Det kan vara rätt spännande, tycker jag, att titta på de särskilda yttrandena. Det blir ju någon typ av, ska vi säga, redovisning av vad samarbetspartierna, som man artigt kan kalla er, inte har kommit fram till eller inte har lyckats med. Det blir liksom en provkarta på var ni med er politik, där ni i bästa fall har en genomtänkt sådan, inte har fått igenom era krav i en förhandling med Socialdemokraterna. Det är faktiskt spännande. Man skulle nästan kunna föreslå någon form av betygsuppsats, kanske inom ämnet statsvetenskap, 60 poäng eller 80 eller rentav ännu mer. Man skulle kunna gå igenom de särskilda yttrandena och utifrån dem skissa på hur förhandlingarna har gått för de olika deltagande partierna. Det är kanske ett uppslag. Det är rätt så spännande när man nu bläddrar igenom ett betänkande som detta.
Alliansens 3:12-politik är gemensam. Vi erkänner att det i nuvarande läge är som att kratta lite grann på Socialdemokraternas bakgård. Vi är inte riktigt nöjda med detta fast vi förbättrar det. Vi sade nej till de försämringar som regeringen föreslog vad det gäller 3:12, och vi sade ja till förbättringarna. Så skulle man kortfattat kunna sammanfatta det.
Vår politik är framförhandlad efter ett förhållandevis gediget samarbete mellan, som jag har sagt tidigare, jämbördiga parter oavsett storleksförhållanden inom alliansen. Men Vänsterpartiet får nöja sig med ett särskilt yttrande för att freda sig. Jag vet inte om jag har missuppfattat någonting, men det intrycket får man i alla fall.
Vad hjälper ett särskilt yttrande - det skulle man, herr talman, kunna fråga Marie Engström - om man säljer delar, i alla fall, av ett politiskt livsverk i det här fallet? Och vad hjälper det en företagare som får beskatta hela vinsten, om han ligger under den här gränsen, som inkomst av tjänst? Det kan också vara ett livsverk, inte politiskt men företagsmässigt.
Ja, det visas prov på teoretisk klarsyn från Vänsterpartiet, men de levererar lite i praktiken.