Fru talman! Jag tänker tala lite grann om tonnageskatten. Hur lång tid tar det för en socialdemokratisk regering att helt ändra åsikt i en fråga, till exempel tonnagebeskattningen?
Jag ställde en skriftlig fråga om detta till dåvarande finansministern Bosse Ringholm i maj 2003. Då förklarade han att en sådan beskattning är totalt främmande för svenskt skattesystem.
Den ärade ledamoten av denna kammare, socialdemokraten Claes-Göran Brandin från Göteborg, ställde senare samma år en annan fråga i samma ämne. Då hade regeringen redan ändrat sig. Då var detta en lysande idé som skulle utredas. Så småningom, 2003/04, kom skatteutskottet med ett tillkännagivande om att man borde utreda detta.
I dagarna, närmare bestämt den 24 februari, kom Tonnageskatteutredningen med sitt förslag. Detta datum spelar en viss roll. När man läser det betänkande som vi nu behandlar, skatteutskottets betänkande nr 17, finner man att majoriteten där skriver att uppdraget kommer att redovisas inom kort av utredningsmannen. Med hänsyn till att vi justerade vårt betänkande den 21 februari och utredningsmannens förslag kom den 24 februari, efter ungefär tre års utredande, får man säga att det är efter en väldigt kort tid.
Men problemet är ett annat, nämligen att Sverige är ett av de sista länderna inom Europa att införa denna typ av beskattning för rederibolag. Det finns fortfarande en valfrihet mellan vinstbeskattning och tonnagebeskattning. Det ska man ha klart för sig. Det är inte obligatoriskt att införa tonnagebeskattning, utan det är frivilligt.
Tyvärr har denna fråga långhalats så länge att den svenska statskassan i praktiken har gått miste om många hundra miljoner kronor genom att antalet beställningar och registreringar i Sverige inte alls uppgår till de volymer som var tänkt på grund av att man ville vara absolut säker på att registrera sitt tonnage i Sverige.
Men redan det förhållandet att det blev ett beslut om en utredning gjorde att antalet beställda fartyg från de framgångsrika svenska rederierna ökade betydligt, från 25-30 för tre-fyra år sedan till 60 fartyg vid årsskiftet, varav fem redan är levererade. Ordersumman för de svenska rederierna uppgår nu till omkring 20 miljarder kronor.
Sverige har av tradition varit en stor sjöfararnation - vi har långa kuster - och ska så förbli. Ostindienfararen Götheborg som förliste år 1745 är tyvärr ett tragiskt exempel på motsatsen.
Jag hoppas att vi efter det långvariga utredandet och efter den senfärdiga ändringen av skattepolitiken
inom kort
- jag hoppas verkligen att det inte dröjer så väldigt lång tid - får goda villkor för den viktiga näring som sjöfarten är och som kanske inte finns på allas läppar men som drar in synnerligen stora intäkter till rederiföretagen. Om vi fick en bra utformning av den här skatten, vilket kanske är lite ovanligt för en socialdemokrat att höra, skulle det bidra till att öka intäkterna till den svenska statskassan - pengar som annars skulle gå till andra länders statskassor.