Herr talman! Åsikts- och yttrandefriheten är en
omistlig del av ett demokratiskt statsskick. Det är en
grundinställning som alla partier delar. Det fria utby-
tet av meningar, en öppen och frispråklig debatt,
offentlighetsprincip, meddelarskydd och en utomor-
dentligt vid frihet för konstnärliga uttryck är grundpe-
lare i vårt lands sätt att fungera. Därmed inte sagt att
det inte finns problem.
Yttrandefriheten i vårt land skall inte "idylliseras".
Starka ekonomiska resurser eller en maktposition i
samhället ger större möjligheter att nå ut i samhälls-
debatten. Principen om allas lika rätt strider alltid i
klassamhället mot de olika möjligheterna. Och det är
ett problem, inte minst när klasskillnaderna ökar.
Kampen för att vidga yttrandefriheten till folket går
därför hand i hand med kampen för en ekonomisk och
social utjämning och ekonomisk demokrati.
Grundinställningen för oss i Vänstern är och har
varit att eftersträva en vidgning av gränserna för ytt-
randefriheten. Samtidigt måste vi vara uppmärksam-
ma på att yttrandefriheten också kan missbrukas. Det
handlar om våra möjligheter att föra olika uppfatt-
ningar till torgs, att kritisera, att analysera, att debatte-
ra, att ifrågasätta makthavare, att söka övertyga våra
medmänniskor och att ge uttryck för vår kreativitet
och våra drömmar i alla skeden i livet.
Vi har i Sverige mycket vida gränser och är i
grunden mot censur. Det är en god inställning. Film-
censuren är ett undantag. Jag delar Birgit Friggebos
mening att den på sikt måste bort, men den existerar
inte i ett vakuum.
Vi ser i dag hur våldet i samhället ökar. Det är
naturligtvis ett uttryck för en allt bistrare social verk-
lighet, och det finns många orsaker till hur samhället
utvecklas, inte minst för våra ungdomar, i både socialt
och kulturellt avseende.
En del av orsakerna till det ökade våldet kan man
också finna i våldsförhärligande och våldsspekulativa
skildringar på film och videogram. Det finns starka
ekonomiska intressen som tjänar på denna spekulation
när det gäller underhållningsvåld. Det i sig påverkar
attityder. Att i detta läge ta bort ett instrument som
stävjar de värsta våldstendenserna på film vore felak-
tigt. Marknadens s.k. självsanering har ännu inte visat
några imponerande resultat. Tvärtom tror jag att sam-
hället måste göra en markering mot det spekulativa
våldet och våldsförhärligandet. Det handlar ju om
medmänniskoföraktande våldsskildringar. Därför bör
frågan om en förhandsgranskning av våldsskildringar
också när det gäller videofilmer än en gång prövas.
De tillhör ju den breda, sociala och kulturella miljö
som bidrar till att t.ex. ungdomsvåldet frodas.
Att införa en åldersgräns är kanske positivt, men i
nuvarande läge är det en otillräcklig insats. Vi har väl
alla erfarenhet av att man, när man är ung, gör sig
äldre än vad man är och slinker förbi mindre nogräk-
nade biografvaktmästare eller videogramuthyrare.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 till be-
tänkandet KU14.
Jag delar Birgit Friggebos skildring av de problem
som har uppstått för demokratin på många av våra
arbetsplatser, inte minst inom den offentliga sektorn,
dess värre, men också inom den privata sektorn.
Människor skräms till tystnad.
Det meddelarskydd som vi har kanske inte är till-
räckligt starkt, tillräckligt diskuterat och tillräckligt
bekantgjort. Men det har ändå varit en utomordentligt
god sak. Det bidrar till att vi i Sverige, mer än på
många andra håll, är förskonade från korruption och
maktmissbruk. Meddelarskyddet har alltså varit en
mycket god sak för den offentliga sektorns utveckling.
I de moderna företagen, inte minst storföretagen,
sköts driften många gånger utan någon direkt insyn
ens av merparten av aktieägarna. Också där skulle
meddelarfriheten tjäna samma syfte. Det handlar inte
om att införa någon sorts skydd för att man skall kun-
na skvallra om affärshemligheter, störa avtalsför-
handlingar eller liknande, utan det handlar om att
skydda rätten att avslöja otillbörligheter som egentli-
gen såväl företag som deras anställda i längden mår
mycket väl av. Därför vill jag yrka bifall också till
reservation 3 till KU:s betänkande.
Vi har från Vänstern också lämnat in en motion
om ansvarig utgivare när det gäller de nya medierna.
En utredning arbetar nu med de frågorna. Vi är
mycket nöjda med att den utredningen har kommit till
stånd.
Jag har redan tangerat min förannonserade tid. Jag
hade litet lust att polemisera ifråga om den moderata
inställningen i vissa frågor, men för att spara kamma-
rens tid låter jag det anstå till en annan gång. I övrigt
yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet.