Fru talman! Med risk för att bli betraktad som po-
pulist av Catarina Rönnung tänker jag ändå ta upp de
frågor som delvis berörs i reservation 5 som finns
med i betänkandet.
Fru talman! Om pressetiken hade varit vad den
borde vara hade inte diskussionerna om lagstiftning
på detta område varit så frekventa. Om pressetiska
övertramp hade varit ovanliga hade inte antalet an-
mälningar till Granskningsnämnden för etermedia,
den gamla Radionämnden, varit i ständigt stigande.
Om hänsyn till personer och personlig integritet och
den källkritiska granskningen hållits på en hög nivå i
våra tryckta medier hade den stora arbetsbelastningen
hos Pressombudsmannen och Pressens Opinions-
nämnd inte varit vad den nu är.
Hade pressetiken lett journalisterna rätt hade inte
TV-program som Vem granskar granskarna och lik-
nande behövt sändas. Hade allt varit frid och fröjd på
det här området hade inte Journalistförbundet självt
behövt ta upp dessa frågor till så allvarliga diskussio-
ner som skedde i höstas på journalistdagen. Då hade
det, fru talman, inte funnits skäl att motionera, och då
hade inte de motioner som nu föreligger heller blivit
skrivna.
Det är därför man blir litet fundersam, för att inte
säga betänksam, när man ser vad utskottet skriver på
s. 30 och 31. När det gäller de fyra motioner som
berör det här området tar man kort och korrekt upp en
redovisning av innehållet i motionerna. Men sedan
verkar det inte som om man på något sätt har behand-
lat dem.
I den motion som jag själv har skrivit, K411, tar
jag just upp att vi inte på något sätt får skada tryckfri-
heten. Vi måste på något sätt komma till rätta med
övertrampen utan att man behöver göra några föränd-
ringar på det området. Det får alltså ske genom annan
lagstiftning. Det står ingenting om detta i betänkandet.
I stället talar man i slutet om att man också tycker att
det sker för många övertramp och hoppas att detta
skall kunna klaras ut på frivillig väg. Vi vet ju att det
faktiskt inte har gjort det.
Vad hjälper det dem som har drabbats hårt av
journalistiska övertramp, Catarina Rönnung, att ut-
skottet har lämnat ett fördömande?
Fru talman! Den här pappersbunten är inte min ar-
gumentsamling. Det är en samling handlingar som
utgör argument för åtgärder. Detta är ett enda ärende
till Pressens Opinionsnämnd och Pressombudsman-
nen. Det var uppe förra året. Det består av mängder
av brev som skickades mellan den som hade blivit
trampad på i ett par massmedier och Pressombuds-
mannen, Pressens Opinionsnämnd och tidningen som
hade gjort övertrampet. Den här individen fick till slut
rätt. Men det är väldigt många som inte orkar. De
orkar inte få rätt även om de har rätt.
Den här bunten gäller ett annat ärende där man
också så småningom fick rätt i Pressens Opinions-
nämnd. Men den personen hade då redan gått i kon-
kurs genom den förtalskampanj som han hade varit
utsatt för. Så illa skadade det hans affärer.
Det är till ringa tröst för dem som har råkat ut för
detta om utskottet inte inser att något måste göras utan
bara kommer med ett fördömande.
Det JK skriver i dessa sammanhang brukar vara en
standardformulering. JK talar om att den som har
blivit förtalad skall bedömas efter 5 kap. 5 § i brotts-
balken. Man kan inte åtala annat än genom enskilt
åtal. Det finns en möjlighet till allmänt åtal också,
men eftersom det rör sig om tryckfrihetsbrott är det
bara Justitiekanslern som är ensam åklagare enligt 9
kap. 2 § i tryckfrihetsförordningen. Enligt förarbetena
till föreskrifterna om åtal för förtalsbrott framgår det
att utrymmet för allmänt åtal är avsett att användas
endast undantagsvis. I de kontakter jag haft med JK
säger man att det är när det gäller principiella ären-
den.
För en person som har drabbats av detta kvarstår
endast att väcka enskilt åtal. Men säg mig den person
med en så normal plånbok som jag och de flesta av
oss här har som vågar att gå till kamp mot de miljard-
företag som det ofta rör sig om i massmediebran-
schen.
Fru talman! Det är med andra ord så att det som
Verner von Heidenstam skrev vid sekelskiftet fortfa-
rande gäller. Det är skam, det är fläck på Sveriges
banér att medborgarrätt heter pengar.
Detta framkom mycket tydligt i det TV-program
som jag nämnde förut, Vem granskar granskarna. Det
sades rent ut, även av de journalister som var där, att
det är riktigt att den som inte har gott om pengar i
plånboken inte har någon chans att få rätt gentemot
advokater från de stora massmedieföretagen även om
man har rätt.
Därför finns det all anledning att se över de här
bestämmelserna. I den här högen som jag visade först
finns det alltså papper där åklagaren anser att det som
har skett är åtalbart. Men med de regler som finns är
det bara JK som kan åtala. JK säger att detta inte är
ett principärende. Där står då den förfördelade och
har inte en chans att få en rättelse som på något sätt
kompenserar det man har utsatts för.
Fru talman! Hade jag haft utsikt att vinna gehör
skulle jag nu ha begärt återremiss vad avser motion
K411. Men jag inser att jag inte har det. Jag kan bara
konstatera att jag icke är nöjd med behandlingen i
utskottet. Den borde egentligen t.ex. ha gått till justi-
tieutskottet på remiss med tanke på att det rör sig om
en lagstiftning som inte har med konstitutionen att
göra.
Det finns dessutom mycket starka sakliga skäl att
bifalla reservation 5. Men eftersom jag ser att det bara
är moderaterna som står bakom den och med tanke på
den inställning som Catarina Rönnung hade till detta,
att det var frågan om populism, utgår jag ifrån att
möjligheterna att få ett bifall i kammaren för detta är
ganska små. För att underlätta både för talmannen och
för kammaren i övrigt avstår jag ifrån den yrkan på
bifall som jag annars hade velat göra när det gäller
reservation 5.
Jag vill avsluta med att säga att det finns all an-
ledning att se över detta. Även från pressens sida
diskuterar man mycket ingående problemen med
övertramp. De upplever faktiskt själva då och då hur
människor har trampats rejält och skadats, kanske för
gott. Att utskottet då bara säger att de beklagar och
uttalar sitt fördömande är inte tillräckligt.