Herr talman! Låt mig börja med att notera vilka reservationer som jag yrkar bifall till. Det är nr 9 om Israel och Palestina och nr 12 om tilläggsprotokoll till ESK-konventionen.
Folkrätt är ett vitt begrepp, och ibland är definitionen något sladdrig i kanten. Internationell offentlig rätt enligt Röda Korset inbegriper mänskliga rättigheter, flyktingrätt och humanitär rätt samt i viss mån nedrustningsarbetet. Handelsrätt står i en klass för sig. Dessutom finns sedvanerätt, som äger giltighet och tillämpning oavsett om alla stater skrivit på eller inte. Numera är således även de mänskliga rättigheterna på individnivå inbegripna. Därmed är folkrätt detsamma som summan av FN:s alla konventioner och resolutioner, Genèvekonventionerna samt i viss mån praxis sedd som tillämpning över tid.
Tyvärr har uppdelningen i utskottets båda betänkanden om folkrätt, det vill säga staters angelägenheter, och mänskliga rättigheter - kallat MR i fortsättningen - inte blivit helt glasklar.
Poängen är emellertid att det inte längre i dagens värld håller att enbart beakta staters rättigheter som incitament för ingripande av världssamfundet. Man måste också väga in individers, det vill säga människors, rättigheter.
Komplikationen är att om man helt överger den klassiska folkrättsdefinitionen kan en alltför vid dörr öppnas för att andra länder, utan ett hållbart mandat, tar sig för att intervenera på eget bevåg och åberopa ett försvar av mänskliga rättigheter. Därför behöver regelverket något modifieras, och därför behövs en avvägd nulägesanpassning.
MR-interventioner ska likafullt alltid vara FN-mandaterade, menar vi. Nödvändigheten att värna FN:s status och samtidigt göra de nödvändiga reformerna för effektivitet och handlingskraft i världsorganisationen är krav som måste resas i samma andetag. Inte minst ett reformerat säkerhetsråd med bättre representativitet än i dag är nödvändigt. Utan ett respekterat och starkt FN är nämligen ingen folkrätt möjlig.
De stora MR-konventionerna är utomordentligt viktiga i vår värld, och det är en triumf att mänskligheten har kunnat samla sig till och formulera dem. Vi behandlade dem i UU9 för en månad sedan. Av de sex viktigaste har fem ett så kallat tilläggsprotokoll av olika kaliber, men gemensamt för dem är att de står för en möjlighet för individer och grupper att klaga på sin regering över hur denna uppfyller de förpliktelser som finns ratificerade i fördraget. En sådan möjlighet finns redan i dag när det gäller de medborgerliga och politiska rättigheterna. Även konventionerna mot tortyr, rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor har en individuell klagomöjlighet. Det skulle också tvinga fram en rättspraxis på området. Ett tilläggsprotokoll även till ESK-konventionen, alltså konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, skulle vara värdefullt i den bemärkelsen.
Herr talman! Sveriges agerande under den 57:e sessionen av FN:s människorättskommission i Genève i fjol var emellertid minst sagt förvånande. Våra representanter blockerade där ett sådant tilläggsprotokoll till ESK-konventionen fast det, som sagt, är bara den som saknar det.
Om konventionsrättigheterna kränks, exempelvis vad gäller individers rätt till utbildning och arbete, rätten att bilda fackförbund, rätten till mat och bostad, rätten till hälsa och en tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet, borde man kunna få vända sig till FN:s granskningskommitté för konventionens efterlevnad, den så kallade ESK-kommittén. Rätten till mat hör exempelvis till de grundläggande mänskliga rättigheterna och är själva förutsättningen för all annan utveckling.
Förutom klagomöjligheten skulle en tilläggskonvention också bidra till förståelsen och tillämpningen av de här rättigheterna, och det skulle för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna vara ett värdefullt steg att få bort den tveksamma gradering som ibland har gjorts mellan olika kategorier av rättigheter. Det diskuterade vi bland annat i det förra betänkandet om mänskliga rättigheter.
Sverige, som traditionellt har varit ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter, borde i stället för att motarbeta och förneka det här ta en ledande roll för att ett sådant här tilläggsprotokoll för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna skrivs.
Herr talman! Runt den internationella brottmålsdomstolen tycks numera råda en tämligen stor enighet i denna kammare. Men för bara tre år sedan, i samband med att USA stod i begrepp att åberopa en uttänjd självförsvarsrätt genom att bomba världens fattigaste land, därför att några galningar kört in med flygplan i World Trade Center, höjdes blott förvånade ögonbryn från regeringshåll och från borgerligt håll när Miljöpartiet hävdade att terrorism lämpligen bekämpas med polisiära och brottsbekämpande metoder à la ICC, det vill säga Internationella brottmålsdomstolen, snarare än på ett militärt sätt. Då fanns inte Brottmålsdomstolen på plats, men det hade definitivt varit rätt första instans, i stället för ett reflexmässigt bombande av Afghanistan för att komma till rätta med terroristerna.
Terrorbekämpningen har för övrigt i alltför stor utsträckning dessutom tillåtits bli alibi för allehanda inskränkningar i demokratiska friheter och medborgerliga rättigheter, men för det kommer det nog att bli ett stopp. Man kan inte försvara demokratin med icke-demokrati. Medlen måste rimma med målen. Det här är vi alltfler som blir medvetna om. Statsterrorism, som nämns i betänkandet tack vare Miljöpartiet, kan man bara komma till rätta med om den pekas ut och nämns vid namn av omvärlden.
I dag menar vi alla att ICC, Brottmålsdomstolen, är ett värdefullt tillskott till instrumenten för att följa upp efterlevnaden av internationella överenskommelser och straffa förbrytelser mot mänskligheten. Det är tur att världen ändå går framåt.
Så, herr talman, slutligen till sorgebarnet - hela världens värsta, farligaste och mest högexplosiva konflikt. Ingen folkrätt tycks längre gälla. Ingen respekt för mänskligt liv, värdighet eller rättigheter syns till i Det heliga landet, bara skräck, demonisering och vedergällningsspiraler.
"Tio israeler döda i självmordsattack." "Tio palestinier dödade av bulldozers som malt ner bostadshus." Ledare som öppet och på rad mördas av en stat.
Dag efter dag matas vi med dessa rapporter.
Blair flinar, och Bush nickar. Persson glider.
Nästa vecka träffar jag B'Tselem och Gush Shalom, freds- och MR-organisationer från Israel som inger hopp, liksom de israeliska befäl som vägrar lyda och de aktivister, enskilda personer, som åker ned för att vittna och skydda som mänskliga sköldar. Världens ledare gör det inte.
Mot bakgrund av att världssamfundet inte har agerat tillräckligt tydligt och effektivt mot ockupationsmaktens övervåld har civila medborgare från hela världen i stället valt att agera på egen hand. Fredsrörelsen och enskilda fredsaktivister har velat ta det ansvar som deras regeringar inte tagit. Men deras närvaro ersätter inte världssamfundets.
Det palestinska folket är i stort behov av det internationella samfundets hjälp, närvaro och övervakning. Sedan hösten 2000, då den andra intifadan inleddes och den israeliska ockupationen av Palestina och våldet mot palestinierna eskalerade, har palestinierna bett det internationella samfundet om sådan hjälp, närvaro och övervakning. Syftet har varit att på ett rättvist och rättskipande sätt skydda den palestinska civilbefolkningen från den israeliska arméns övertramp. Det är beklagligt att denna vädjan inte har hörsammats. Den svenska regeringen borde kraftfullt höja sin röst och kräva att Israel respekterar de internationella fredsaktivisternas närvaro och deras mänskliga rättigheter.
Det finns med andra ord ett stort behov av en stadig internationell närvaro inom FN:s ram för att säkerställa att den israeliska armén inte kränker palestinier.
Herr talman! Enskilda människor går ofta vilse och förleds till våld och felsteg i rädsla och förvirring, men när hela statsapparaten rusar i blindo som mordmaskiner måste väl omvärlden till sist reagera? Eller gäller omvärldens tillrättavisningar bara hutuer, kosovoalbaner, västafrikaner och kongoleser?
I Mellanöstern har alla låtit allting pågå för länge och för opåtalat. Vi har varit för undfallna.
Varför underkastas inte Israel atomorganet IAEA:s inspektioner? Hur kan de slippa all sådan insyn, när alla vet att de är en atomvapennation?
Hur kan Bush legitimera bosättningspolitiken och Sharons framfart?
Varför plockas inte helt sonika den fula muren ned?
Hur kan "färdplanen" bara tillåtas haverera?
Vilka mänskliga rättigheter, herr talman, gäller nu för Mordechai Vanunu när han efter 18 år släppts ut från fängelse, sedan han avslöjade kärnvapenprogrammet, och har säkerhetstjänsten med repressalier i hälarna?
Vit världsmedelklass omfattas tydligen inte av sanktionssystemen i folkrätten.
Miljöpartiet menar att Palestina förblir den svagare parten. Låt vara att den också är korrupt och internt för försvagad för att klara av att hålla terrorister, extremister och sina desperados kort. Men de saknar en armé. De saknar stormaktsstöd. De saknar det mesta. De saknar rättigheter som stat, eftersom de inte har erkänts som stat, och civilbefolkningen saknar den elementäraste mänskliga rättigheten - den till sitt liv.
Herr talman! Jag är trött på att stå här år ut och år in i talarstolen och vara ett lamt vittne till folkmord och folkfördrivning i Mellanöstern.
Man talar om w
ider Europe
och g
reater Middle East
och allt vad det heter på stormaktspolitikens språk. Vad det handlar om är
bigger and bigger greed
och e
normous ambitions for power
.