Herr talman! I det avseendet delar jag inte min partibroder Tony Blairs uppfattning, och det gör nog inte Sverige heller och inte heller så många andra socialdemokratiska partier runtom i Europa.
Beträffande den här tolkningen får vi komma ihåg hur det egentligen gick till. USA ville få fram en ny resolution i säkerhetsrådet. Och hur gick det då till? Man åkte från land till land och försökte övertyga dem om att rösta för den nya resolutionen. Återigen är det bara att här ta fram den där backspegeln som Göran Lindblad ofta har och titta. Sedan fick man inte majoritet bland de länder som skulle rösta i säkerhetsrådet. Och då kom man på: Nej, nu stoppar vi klockan och säger att vi nog inte behöver någon ny resolution, vi kör på de gamla.
När vi i utrikesutskottet lyssnade på folkrättsjuristerna - jag tror att Göran Lindblad också var närvarande då eftersom han har använt dem som referenspunkt - sade de att det möjligen kan vara så att man kan använda gamla resolutioner under förutsättning att det inte finns ett uttalat motstånd hos en majoritet i säkerhetsrådet eller hos någon av de stater som sitter i säkerhetsrådet och som har vetorätt. Och i det här fallet var det uppenbart att man inte hade stöd i säkerhetsrådet. Och därför kan man inte ta gamla resolutioner som är tio år eller äldre för att tolka in att man ska agera på nytt.