Herr talman! Låt mig inleda med att säga ett par ord om Göran Lindblad, som ju har varit flitig och aktiv i talarstolen i dag. Jag har suttit och ruvat på ett antal repliker som jag gärna skulle ha velat ha sagda långt tidigare.
Göran Lindblad gör som moderater ofta gör. För honom är det backspegeln som gäller, och ibland blir den där backspegeln lite immig när man tittar in i den. Det är flera beskrivningar av historien och av vad det är som har hänt. Jag måste säga att jag inte känner igen mig i Göran Lindblads beskrivningar.
Jag tänkte bara kort reflektera över tre av dem, eftersom jag snabbt måste komma vidare till mitt eget anförande.
Det första gäller beskrivningen av stödet för USA:s intervention i Irak. Jag tycker att Göran Lindblad glömmer att USA:s agerande skedde utan stöd av EU, utan stöd av Nato och utan stöd av FN. Med den beskrivning som Göran Lindblad gav till känna här tidigare var det precis som om alla ställde upp bakom USA. Så var det inte, så försök inte att beskriva historien i några andra ordalag.
Det andra jag reagerar mot är Göran Lindblads rosenskimrande beskrivning av hur processen mot demokrati löper i Irak. Nog läser också Göran Lindblad tidningar, ser på TV, lyssnar på radio och följer händelseförloppet i Irak. Nog är Göran Lindblad medveten om den turbulens som präglar situationen i Afghanistan i dag.
Jag tycker inte att vi ska förmildra de svårigheter som vi står inför. Däremot är vi helt överens om att vi nu ska anstränga oss gemensamt, tillsammans inom Världssamfundet och också med svenska bilaterala ansträngningar, för att demokratin ska hitta sin plats och att freden ska infinna sig i Irak också på riktigt.
Jag var i Irak på Palestine Hotel i Bagdad vid den tid som George Bush förklarade kriget avslutat. Det var en märklig fred som hade infunnit sig. Vi stod där i ljudet av skottlossningar mitt inne i centrala Bagdad, och skottlossningarna har som bekant fortsatt.
Det tredje är Israel-Palestina-konflikten. Det är nog bara Göran Lindblad som kan kritisera obalansen i vårt betänkande. Han kritiserar dem som gör uppror mot en ockupation men förmår sig inte med all sin vältalighet att beskriva ockupationsmaktens grymhet mot de ockuperade. Snacka om att vända på steken - att säga att vi är obalanserade och sedan prata sig varm för ockupanterna. Det påminner om den tid då unga moderater kritiserade oss unga socialdemokrater för att vi stödde terrorister när vi stödde ANC. Sedan vet jag att det var Carl Bildt som fick ta emot Nelson Mandela när han blev president i Sydafrika.
Engagemanget för de mänskliga rättigheterna och folkrätten är starkt i Sverige. Det sade inledningsvis min kollega Kenneth G Forslund. Man kan utan överdrift hävda att synen och tolkningen av folkrätten varit central i mycket av den internationella politiken de senaste åren i krigen i forna Jugoslavien, Afghanistan och Irak.
Jag tror att engagemanget i Sverige bygger på våra grundläggande värderingar och vår djupt rotade känsla för rättvisa och vår syn på fred och säkerhet, global utveckling och fattigdomsbekämpning. Det bygger också på demokratins och rättsstatens idéer, de mänskliga rättigheterna och folkrätten. Det är värderingar som vi försöker manifestera genom att vara tillskyndare av ett starkt och effektivt Förenta nationerna.
Inledningen till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna beskriver det koncist, enkelt och med tydlighet: "Alla människor är födda lika i värde och rättigheter." Universella värden kräver ett universellt tydligt regelverk, vilket i sin tur kräver ett starkt FN. Det är en enkel logik men inte fullt så enkel att genomföra.
Säkerhet kan inte byggas isolerat från omvärlden. Det tål att sägas även en dag som denna, då vi välkomnar flera nya medlemmar i EU, att säkerheten inte heller enbart kan byggas i Europa. Vi får inte bli närsynta. Det räcker inte med att vi omges av trygga och säkra demokratier. I dagens sammanflätade värld är vi beroende av en effektiv multilateralism för vår gemensamma säkerhet. Vi påminns ständigt om detta - i dag genom bombdåden i Aten, för någon månad sedan genom de fruktansvärda attentaten i Madrid. En effektiv multilateralism kan skapas enbart genom ett starkt FN. Ett starkt FN betyder att den globala tryggheten och säkerheten stärks så att orättvisorna minskar.
Herr talman! Frågeställningarna kring humanitära interventioner är viktiga och principiella. Jag vill tacka också de andra partier som har motionerat i de här frågorna. Även om vi yrkar avslag på motionerna är många av dem tänkvärda, och det finns mycket konstruktivt i de motionerna.
Samtidigt är många av de frågeställningar som motionärerna lyfter upp inte oproblematiska. Å ena sidan har vi FN-stadgans våldsförbud och en betoning av säkerhetsrådets auktoritet, å andra sidan nödvändigheten av att förhindra humanitära katastrofer och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Samtidigt måste det belysas att det finns en skillnad mellan rätten att intervenera och skyldigheten att skydda enskilda individer och deras säkerhet.
Denna debatt har aktualiserats med anledning av kriget i Irak. Insikten att FN har en central roll för att föra utvecklingen i Irak framåt och för att Irak ska bli ett fritt och demokratiskt samhälle delas till fullo av oss socialdemokrater. Säkerhetsläget, den humanitära situationen och behovet av återuppbyggnad gör det tydligt att inte ens världens mäktigaste nation klarar av att hantera så stora och komplexa frågor utan FN.
Konsekvent, genom hela Irakkrisen, har Sverige drivit FN-linjen. Det innebär ett bestämt ställningstagande om att det bara kan vara FN som har rätt att besluta om militära aktioner. När kriget började var vi tydliga med att beslutet att invadera Irak utan en resolution i FN:s säkerhetsråd stod i strid med folkrätten. Det väckte en del kritik. Nu kan vi konstatera att processen med att skapa säkerhet och stabilitet och en tryggad fred i Irak mer och mer återvänt till FN. Insikten växer också i USA om att FN:s legitimitet och bredd behövs för att skapa en varaktig fred.
Vi är alla lättade över att diktatorn Saddam Hussein nu är fångad och sitter bakom lås och bom. Där hör han hemma. Men det löser inte problematiken med att skapa fred i Irak. Att vinna kriget är inte detsamma som att vinna freden. FN behövs i detta arbete om vi ska lyckas.
Herr talman! Den internationella terrorismen utgör ett växande hot mot vår säkerhet, vår frihet och våra rättigheter. Vi får ständigt rapporter om ohyggliga terrordåd. Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet, som är en förutsättning för att bekämpa terrorismen. Respekten för de mänskliga rättigheterna och för folkrätten är avgörande för att den kampen ska bli framgångsrik. Vår gemensamma kamp mot terrorismen måste intensifieras med alla de demokratiska medel som står till vårt förfogande. Samtidigt måste vi värna att den sker i enlighet med rättsstatens principer.
Sverige har betonat att statssuveräniteten också innefattar skyldigheter gentemot den egna befolkningen och att det internationella samfundet måste vara berett att agera om regeringar inte tar detta ansvar. Sverige har i FN vid flera tillfällen lyft fram ståndpunkten att statssuveräniteten inte får utnyttjas som en sköld mot massiva kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är flera ledamöter från andra partier som har tagit upp denna viktiga fråga.
Jag ska avsluta med att säga några ord om Mellanöstern. Det är en nödvändighet att vara tydlig i fråga om konflikten i Mellanöstern. I Mellanöstern skördas dagligen nya offer, ofta barn, i den allt intensivare konflikten. En till synes oändlig våldsspiral snurrar allt snabbare med självmordsattacker, vedergällningsaktioner och utomrättsliga avrättningar.
Den folkrättsstridiga barriären fortsätter att byggas av Israel, och när parterna inte vill eller inte förmår att uppfylla färdplanens krav är det tydligt att det behövs mer av multilateralism. Fred mellan Israel och Palestina är en viktig faktor i kampen mot terrorismen. Terroristattacker kan aldrig rättfärdigas. Fortsatt våld i regionen ger inga fördelar åt någon sida. Vi måste fördöma alla våldshandlingar mot oskyldiga civila, vare sig det är palestinier eller israeler som drabbas. Palestinska självmordsbombningar kan aldrig ursäktas av något skäl. De måste upphöra för att israeler och palestinier ska kunna leva i fred och gemenskap.
Likväl ser vi med stort allvar på israeliska anfall mot palestinska mål. Sverige har flera gånger krävt att Israel ska upphöra med de utomrättsliga avrättningarna av palestinska ledare, vilket på senare tid har upprepats. Förvärv av territorium med våld är oacceptabelt. Den israeliska ockupationen måste få ett slut. Bosättningspolitiken och byggandet av det så kallade säkerhetsstängslet, eller säkerhetsmuren, på ockuperad mark utgör uppenbara brott mot folkrätten och ger inte heller Israel någon större säkerhet.
Nu behövs internationell närvaro för att skapa förutsättningar för den palestinska befolkningen och det annonserade israeliska tillbakadragandet från Gaza. Hur det blir med den saken är skrivet i stjärnorna efter folkomröstningen i Israel.
Vid slutmålet måste de allra flesta vara överens om att två demokratiska stater, en israelisk och en palestinsk stat, ska leva i fred sida vid sida.