Herr talman! Jag instämmer i Josefin Brinks analys av hur det ser ut i vardagen för vårdbiträden och undersköterskor som jobbar inom äldreomsorgen. Däremot instämmer jag inte i analysen när det gäller neddragningar. Det vi har gjort under vår regeringstid har varit att se till att hålla kommuner och landsting under armarna så att de haft resurser att inte behöva göra neddragningar som annars hade varit nödvändiga i den lågkonjunktur som drabbade oss för ett antal år sedan.
När det gäller privatiseringar arbetar man kanske på olika sätt inom verksamheterna. Det är inte alltid antalet händer som faktiskt spelar roll fullt ut. Tittar man på hur kvaliteten i vården upplevs kan man konstatera att det finns både kommunala och privata aktörer som inte gör ett bra jobb. Då är det upp till de lokala politikerna att bli bättre på upphandling och se till att man får de kvalitetskrav man har uppfyllda.
När det gäller belastningsskador är det ett arbetsgivaransvar. Det gäller oavsett om arbetsgivaren är kommunal, privat eller ett landsting. I kommuner och landsting är det du och jag och våra partikamrater som inte har varit de bästa arbetsgivarna. Där finns oerhört mycket mer kvar att göra. Jag tror att man måste trycka på ännu mer där för att se till att de som har ledande funktioner och chefsbefattningar, oavsett om det är avdelningschefer eller högre upp på större boenden eller i kommunen, får mer insikt i arbetet med arbetsmiljö och arbetsmiljökultur.
Jag tror att en av de uppgifter som ligger framför oss är att organisera om detta, för arbetet inom vården och omsorgen bygger på kvinnor som jobbar deltid och som sliter ut sig utan att protestera. Det är inte okej. Där tror jag att vi har ett oerhört viktigt arbete framöver, lokalt med kommuner och landsting men också tillsammans med arbetsmarknadens parter och Arbetsmiljöverket som nu har fått det här uppdraget.