Herr talman! Nej, inte heller jag eller Vänsterpartiet tycker att det finns någon anledning att i allmänhet demonisera arbetsgivare. Men det finns inte heller någon anledning att vara naiv. Det finns trots allt stora problem ute på många arbetsplatser.
Det är ett faktum att det i många fall handlar om att det är dyrare att ha en bra och säker arbetsmiljö och ett bra arbetsmiljöarbete än att strunta i det på kort sikt för det egna företaget. Det är det jag menar är det problematiska.
Statens roll i arbetsmiljöpolitiken måste ju vara att se till att värna skydd, säkerhet och hälsa för alla anställda och att se på arbetsmiljöfrågorna i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det måste man hålla fast vid även om det i olika sammanhang hamnar i konflikt med företags och branschers lönsamhetskrav.
Om man genom historien inte hade gått i konfrontation med vad företagarna ansåg sig ha råd med när det gällde arbetsmiljöarbete skulle situationen ute på våra arbetsplatser i dag vara betydligt värre än vad den är. Det är därför jag menar att det är lite märkligt att man väljer att lyfta fram det här.
Jag undrar då om det handlar om att man kommer att resonera mer i framtiden så som man har gjort när det handlar om sluten kontanthantering. Man får ett riksdagsbeslut som är motiverat av arbetsmiljöskäl. Man frågar arbetsgivarparten vad de tycker. De säger att det blir för dyrt, och då säger man: Okej, då struntar vi i den här lagstiftningen.
Om det är så den här ambitionen ska konkretiseras framöver i regeringens arbetsmiljöarbete menar jag att det finns all anledning att vara väldigt orolig för vad som kommer att hända i framtiden. Jag undrar om det är så regeringen och Kristdemokraterna tycker att arbetsmiljöarbetet ska ledas framöver.