Herr talman! Jag tror att Josefin Brink kan vara lugn på den punkten. Det handlar om att vi vill ha ett fungerande system samhällsekonomiskt, som du säger. Det handlar inte bara om ett antal företag. Det jag tog upp var att det här till och med kunde vara en konkurrensfördel, att man i det enskilda företaget eller i den enskilda förvaltningen ser att det här är bra, att man jobbar tillsammans, att det inte är en konflikt.
När det gäller den slutna kontanthanteringen antar jag att du också har blivit kontaktad av handikapprörelsen, som tycker att det är ett problem. Framför allt säger de blinda att det är ett problem om man inte ska använda kontanter i handeln. Det finns olika synpunkter här, och det viktiga är naturligtvis att vi kan hitta en arbetsmiljö som fungerar men där människor som har svårigheter av olika slag inte hamnar vid sidan om så att det är till förfång för dem.
Du tar upp att man lägger ut saker på entreprenad, lagen om offentlig upphandling, att det finns bolag. Där håller jag med om att det många gånger är ett problem, för där har alltför många kommuner tittat på vad man ger och inte vad man får. Man har alltså tittat på kronor och ören och inte tittat på kvaliteten. Det är ett problem.
Därför har vi nu börjat införa lagen om valfrihet, där man binder upp och säger: Vi betalar så här mycket. Sedan får man se vad gamla tant Agda behöver och vad de här personerna eller företagen kan erbjuda. Det är ett system som på ett helt annat sätt fokuserar på kvaliteten än lagen om offentlig upphandling, som i slutändan ofta handlar om ekonomi.