Fru talman! Det är klart att man kan fundera en stund över vad som menas med akademisk frihet. När jag lyssnar på Amineh Kakabaveh får jag en känsla av att vi kanske lägger in lite olika saker i detta begrepp. Vi har nog lite olika innehåll i det ordet. För mig och alliansregeringen är akademisk frihet bland annat det som vi gjorde väldigt tidigt under denna mandatperiod, nämligen att vi avpolitiserade högskolestyrelserna.
Ni hade under decennier gjort politiska rekryteringar av styrelseledamöter till våra högskolor och universitet runt om i landet. Det var en solklar och klockren rekrytering där socialdemokratiska och vänsterorienterade styrelseledamöter var i extremt stor majoritet. Det ville vi råda bot på. Därför beslutade vi att styrelserna själva skulle få rekrytera de personer som de tyckte var mest kompetenta. Sedan fick de tillhöra vilket parti som helst, men det var kompetens som var det viktiga, och det var det som var vårt ledord.
När det gäller migrationsprocessen upprepar jag gärna vad jag tidigare har sagt. Som ett självklart resultat av vår avpolitisering av högskolestyrelserna är det någonting som högskolorna själva får bestämma. Om de anser att det finns behov får de gärna tillsätta en professor. Men vi ska inte styra det.