Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar. Antalet unga som lämnar gymnasiet är rekordstort samtidigt som arbetsmarknaden försämras kraftigt. Särskilt svårt på arbetsmarknaden har de ungdomar som inte har något slutbetyg från gymnasiet. Den ekonomiska krisen har redan drabbat de ungdomar som har en god utbildning och relevant yrkeserfarenhet. De har svårt att få jobb.
Arbetslösheten bland ungdomar är redan hög. Enligt Statistiska centralbyrån är var fjärde ung person arbetslös. Vi ligger näst högst bland nationerna i EU när det gäller ungdomsarbetslöshet enligt Eurostat.
Högerregeringen har genomfört förändringar i det reguljära utbildningssystemet utan att ta hänsyn till arbetsmarknadens behov. Vi i Vänsterpartiet menar att det redan nu råder brist på utbildad arbetskraft på olika områden. Denna utveckling förvärras av regeringens politik eftersom man redan har genomfört nedskärningar inom komvuxutbildningen och högskolan. Man har också gjort det svårare att komma in på högskolan genom att till exempel avskaffa den så kallade 25:4-regeln och införa extra meritpoäng för dem som läser extra matematik och moderna språk. Dessutom har det aviserats stora förändringar av grund- och gymnasieskolan som bland annat kommer att leda till att färre elever får såväl gymnasie- som högskolebehörighet.
I enlighet med regeringens proposition
Vägar till högskolan för kunskap och kvalitet
har riksdagen tidigare beslutat att de nya reglerna för grundläggande behörighet för tillträde till högskoleutbildning ska börja gälla vid antagningen höstterminen 2010. Dock togs den så kallade 25:4-regeln bort redan vid antagningen höstterminen 2008. Vänsterpartiet tillbakavisade dessa förändringar eftersom de nya reglerna innebär att många utestängs från möjligheten att studera vid högskolan trots att de har goda förutsättningar att tillgodogöra sig studierna. Detta drabbar inte minst underrepresenterade grupper vid högskolan eftersom det är de studerandes bakgrund som har störst inflytande på betygen inom den behörighetsgivande utbildningen. Det har med andra ord betydelse för snedrekrytering, och där återkommer vi i denna fråga.
Mot bakgrund av att det behövs bättre analyser av vilka orsakssamband som råder vad gäller förkunskapskrav, förmåga att tillgodogöra sig högre studier, studenternas bakgrund, högskolans undervisning med mera anser vi att det är olyckligt att höja kraven på grundläggande behörighet utan att dessa frågor har blivit grundligt analyserade och belysta. Därför föreslår Vänsterpartiet att det tillsätts en utredning med uppgift att besvara dessa frågor.
Redan från antagningen till höstterminen 2008 upphörde den så kallade 25:4-regeln att gälla. Den innebar att sökande som var 25 år och hade minst fyra års arbetslivserfarenhet samt kunskaper motsvarande godkänt betyg i svenska B och engelska A automatiskt var behöriga att läsa vid högskolan. Regeln var viktig för att öka mångfalden på högskolor och universitet. Genom att ta bort den har högerregeringen byggt fler hinder som förstärker den sociala och etniska snedrekryteringen.
25:4-regeln innebar på intet sätt att dörrarna till högskolan stod helt öppna. Det krävdes också samma kunskaper som av sökande med betyg från gymnasieskolan och i vissa fall även särskild behörighet. Sökande med enbart arbetslivserfarenhet måste alltså i de flesta fall komplettera med antingen komvux eller högskoleprov för att kunna komma in på de flesta utbildningar. Många högskolor säger sig dessutom ha mycket positiva erfarenheter av de studenter som antagits genom denna regel. Det är också svårt att se någonting negativt med åldersmångfald bland de studerande. Med anledning av detta föreslår Vänsterpartiet att den så kallade 25:4-regeln ska återinföras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Herr talman! Validering har blivit ett användbart redskap för att tillvarata praktiska och teoretiska kunskaper, inte minst om de har förvärvats utomlands. För validering av utländsk högskoleutbildning har det sedan mitten av 80-talet funnits en systematisk verksamhet för bedömning och erkännande av denna. Det finns också en väl utvecklad verksamhet för att högskolestudenter ska kunna tillgodoräkna sig utbildning som genomförts i utlandet. I detta sammanhang bör också de senare årens utveckling av validering av reell kompetens nämnas. Det innebär en skyldighet för högskolorna att bedöma kunskaper och erfarenheter oavsett om de är formellt dokumenterade eller inte. Detta gäller oberoende av i vilket land den reella kompetensen har förvärvats.
I de fall en utländsk utbildning inte anses motsvara en svensk dito ska det ges tydlig information om exakt vad som behöver kompletteras samt hur och var detta kan göras. Den sökande ska då också erbjudas studievägledning. Det är viktigt med studievägledning, för det ger möjlighet för folk att gå vidare. Det är faktiskt jättejobbigt för många studerande med utländsk bakgrund. De är helt förvirrade. De har juridik- och ekonomexamina, och jag känner många som tycker att det är jobbigt i Sverige att tillgodogöra sig de möjligheter som finns här. Därför vill de hellre köra taxi eller baka pizza än gå vidare. Det är väldigt olyckligt för vårt samhälle.
Med ett utökat krav skulle det vara naturligt att valideringen görs av universitet och högskolor som har störst kunskaper om olika utbildningsvägar och alternativ. Redan nu gör lärosätena bedömningar av tillgodoräknande av studier utomlands. Ansvaret för valideringen bör dessutom delas upp mellan universitet och högskolor så att det universitet eller den högskola som anses ha de bästa förutsättningarna att validera utbildningar inom ett visst område får ett riktat uppdrag.
Jag vill yrka bifall till samtliga våra motioner, men för tids vinning kommer jag endast att lyfta fram reservation 26.