Fru talman! Högskolor och universitet är det vi debatterar här i dag, men också Riksrevisionens skrivelse om kvalitet i den högre utbildningen. Jag skulle vilja börja med just frågan om kvalitet i den högre utbildningen.
Vi har diskuterat frågan om kvalitet i den högre utbildningen sedan alliansregeringen tillträdde och verkligen lyft fram behovet av att göra satsningar. Vi vet i dag att många studenter har ganska få lärarledda timmar. Det är
en
fråga när det gäller kvalitet. Men det handlar också om lärares kompetens och om utbildningens möjligheter att ge jobb. Att mäta kvalitet är både svårt, stort och komplicerat. Men det betyder inte att man inte ska göra det. Den här rapporten, som vi har tagit del av i utbildningsutskottet och nu lägger till handlingarna, vill vi ändå beakta på olika sätt i det fortsatta arbetet med kvalitetsutvecklingen.
Det har målats en del i svart i debatten. Jag håller med om att det är ett oerhört stort problem att många ungdomar går ut i arbetslöshet. I min närhet diskuterar man vad som kommer efter gymnasieskolan. Man hör mycket om kris och lågkonjunktur och hur svårt det ska bli. Då ställs frågan: Varför händer det här just mig? Varför händer det just nu, när det är min tur att gå ut på arbetsmarknaden, skaffa mig ett jobb eller skaffa mig en utbildning?
Jag tror att det är viktigt att vi politiskt tar ansvaret att både visa allt det som regeringen gör i den jobbmotion som har lagts fram, där det finns stora satsningar, och säga att det efter regn kommer solsken. Det finns möjligheter framöver. Det går inte att måla allting i svart.
Högskoleutbildningen är för många enskilda studenter verkligen en möjlighet att förverkliga drömmar, att ha sitt eget livsprojekt och att verkligen känna att det vill till att pröva sina vingar och sedan se hur det bär - oavsett om man läser till läkare, sjuksköterska, lärare eller ingenjör eller läser mer fristående kurser och på det sättet skaffar sig en bred utbildning.
Listan kan göras väldigt lång på alla de utredningar som den här regeringen har tillsatt när det gäller högskoleområdet. Det är viktigt att man har ett bra underlag för att fatta beslut för framtiden.
Vi har som ambition att vara en kunskapsnation i världsklass. Det övergripande målet för utbildningspolitiken lyder så här: "Sverige ska vara en ledande kunskapsnation som präglas av utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande för tillväxt och rättvisa." Därför har vi också drivit frågan om att öka kvaliteten i den högre utbildningen och satsa på ett par områden. Det är om inte tillräckligt så i alla fall en oerhört viktig markering att till exempel Hum och Sam har fått utökade resurser.
Men det krävs också att den svenska skolan utvecklas på många olika områden för att motverka en sämre kvalitet i högre utbildning. I debatten har satsningar tidigare i skolan nämnts. Läsa-skriva-räkna-satsningen är en långsiktigt otroligt viktig satsning, också för att motverka den sociala snedrekryteringen till högskolan. Det är också en oerhört viktig satsning för att bryta de könsstereotypa val som görs väldigt många gånger. Det blir en satsning på att ge både flickor och pojkar, både unga kvinnor och män möjlighet att göra självständiga val och se hela bredden och alla möjligheter som finns inom utbildningssystemen, oavsett om man väljer att göra val som är mer traditionella eller väljer att bryta med de traditionella mönstren.
Jag har gått igenom reservationerna. Socialdemokraterna yrkar bifall till endast ett väldigt litet antal av sina reservationer, men det är ändå så att Socialdemokraternas reservationer lägger sig väldigt nära det som regeringen arbetar med och det som vi redan har genomfört. Vi vet att Regeringskansliet ligger väldigt nära att också presentera de färdiga propositionerna. Därför förvånar detta lite, tycker jag. Det handlar inte om att presentera en egen politik, utan det verkar vara en strategi att lägga sig så nära som möjligt och sedan låtsas att det är en helt egen politik och en helt egen uppfattning som man lyfter fram.
Jag blir också förvånad över Miljöpartiets Lage Rahm, som i debatten hävdar att det här var från allmänna motionstiden och att man därför inte har någon samlad bild av högskolans område. Men det är under en motionstid man har möjlighet att verkligen visa helheten i sin egen politik. Om man sedan ska skriva ihop sig med ett antal andra partier är det väl viktigt att ha en egen bild.
När det var budgetdebatt om högskolefrågorna gick vi igenom vilka områden som regeringen satsar särskilt på. Jag har redan varit inne på kvalitetsfrågan mycket. Det gäller att granska kvaliteten i den högre utbildningen. Det gäller rankningsfrågan, att på olika sätt kunna se vilka utbildningar som är bra, för att på det sättet hjälpa människor som söker till högskoleutbildningarna att göra välinformerade val.
Jag har varit inne en del på den sociala snedrekryteringen och behovet av att göra tidiga insatser, men likväl ge en god studie- och yrkesvägledning. En fråga som lyfts fram i väldigt många olika sammanhang, senast häromdagen i en debatt efter den studiesociala utredningen, är hur viktigt det är med en god studie- och yrkesvägledning.
Ett annat mål som alliansregeringen och Centerpartiet lyfter fram är självständigheten för lärosätena. Där har genomförts ett antal reformer. När det gäller Autonomiutredningen finns det väldigt mycket spännande att fundera på.
Högskolan som attraktiv arbetsgivare är en annan del för att stärka kvalitetsfrågorna. Hur kan vi attrahera de bästa lärarna och forskarna till de svenska universiteten och högskolorna när vi i dag ser att utbildningsmarknaden blir alltmer privat?
Forskning i världsklass är en fråga som vi har debatterat. Forskningspropositionen lades fram för inte så länge sedan, så jag går inte vidare in på det.
Alla vill inte bli akademiker. Jag ska gå tillbaka till det mål vi har för utbildningspolitiken. Det handlar om ett livslångt lärande för tillväxt och rättvisa.
Vi talar om att det kan bli så illa att ungdomsarbetslösheten är så hög som 25 procent. Det är väl märkligt att det också är 25 procent av våra ungdomar som lämnar gymnasieskolan utan att ha fått fullgoda kunskaper med sig.
Det är inte konstigt att vi faktiskt har ett reformarbete för gymnasieskolan. Det har vi inte för att sänka kraven utan för att stärka möjligheten att göra välinformerade val och därmed också fördjupa sig inom de olika yrkesområden som man väljer.
Det handlar inte om att sänka kvaliteten. Det handlar om att ge ungdomar en större möjlighet. Vi stänger inga vägar till högskolan med den nya gymnasieskolan. Vi är med och utvecklar den.
Jag är bekymrad över den uppblåsta retorik som framförs i debatten om att vi inte gör någonting och att ingenting händer. Vi gör en massa saker utan att vi från regeringens sida säger att 50 procent ska ha börjat gå på högskolan.
I debatten sades att samhället förverkligar de ungas drömmar. Vi vill ge de unga människorna, eller de som är lite äldre när de börjar på högskolan, den möjligheten. Det är den enskilda individen som förverkligar sina drömmar genom att skaffa sig en utbildning.
Det finns mycket mer att säga. Det är viktigt att vi ger en nyanserad bild av att det finns möjligheter för framtiden. Vi har en bit att gå när det gäller kvalitet i den högre utbildningen. Men vi vill på olika sätt stötta unga människor att förverkliga sina drömmar.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)