Herr talman! Jag uppfattar att vi har samma mål -
att försöka åstadkomma denna förändring. Det har
förts en diskussion om metodutveckling förut. Jag tror
att det handlar om det här också. Det gäller att utveck-
la ett synsätt och metoder, eftersom vi inte har jobbat
så väldigt mycket med just frågan om barns relationer
till föräldrar som sitter i fängelse.
AnnBritt Grünewald har berättat att de som sitter
på Österåker, t.ex. - det är män - har en sak gemen-
samt. De har flera saker gemensamt, men bl.a. en sak.
Det är att de har saknat en pappa under sin uppväxt -
en förebild.
Om man avbryter ett barns relation till sin pappa,
som man ju har gjort tidigare, kommer även detta
barn att sakna en manlig förebild. Familjen blir ofta
isolerad. Mamman blir ofta isolerad från övriga sam-
hället tillsammans med barnen.
Jag tror att debatten för detta synsätt och detta
perspektiv vidare hela tiden. Man upptäcker mer och
mer att det också finns möjligheter. Jag tror att debat-
ten inom fängelserna, bland internerna, också kan
göra att det utvecklas en känsla av att det finns möj-
ligheter att hålla kvar relationer och komma ut och
faktiskt ha en familj. Avbrottet är inte fullständigt.
Det tror jag också möjliggör rehabilitering och att de
intagna kan komma tillbaka på ett helt annat sätt.
Jag ser fram emot den utredning som skall komma
den 1 december. Förhoppningsvis kommer det en
proposition på denna.