Herr talman! Vi från Vänsterpartiet anser nog att
även den här typen av icke direkta behandlingsinsat-
ser, utan när det gäller bevakning av någon som har
svalt narkotika, någon som är tvungen att ligga på
sjukhus m.m., är och bör ses som en ordinarie verk-
samhet vid en kriminalvårdsanstalt. Det är inga spe-
cifika situationer. Det är just möjligheten för de priva-
ta vaktbolagen som vi vänder oss emot, men där har
vi uppenbarligen skilda åsikter.
Herr talman! När det gäller frågan om kvinnor i
anstalt är skrivningen i regeringens förslag att en
kvinna normalt skall placeras i en anstalt som är av-
sedd för enbart kvinnor och att en kvinna inte utan
eget medgivande får placeras i en annan anstalt. Det
innebär inte nödvändigtvis att allt kommer att brytas
upp. Vi vet att kvinnor som lever i den kriminella
världen under det här förtrycket många gånger har
väldigt svårt att bryta sig loss.
När diskussionen har gällt att renodla till kvinno-
anstalter har vi fått protester från kvinnor som finns
på blandade anstalter som säger att de gärna vill vara
kvar i den miljön. Vi i Vänsterpartiet anser att man
inte bör ställa upp på det.
Med vårt förslag, att undantag kan medges om
kvinnan själv begär det och det finns starka skäl för
en annan placering, ser man till att ge de här kvinnor-
na skydd och möjlighet, även om de själva inte klarar
av att bryta upp från dessa mönster utan kanske ger
sitt medgivande till att placeras i en blandad anstalt.
Det är viktigt att vi ser hur strukturerna är i den här
världen och hur situationen är för dessa kvinnor som
lever i den kriminella världen. Om vi kan bidra till att
stärka möjligheterna att förändra det här tycker jag att
vi skall ta det ansvaret. Våra formuleringar öppnar
ändå för möjligheten att ta hänsyn till barn eller om
det skulle finnas speciella behandlingsprogram.