Fru talman! Då hoppar vi raskt över till ett helt
annat utgiftsområde, nämligen det som rör flykting-
och invandringspolitik.
Flykting- och invandringspolitik - framför allt
flyktingpolitik - är i högsta grad en internationell
fråga. Flyktingpolitiken är större än invandringspoli-
tiken. Det finns långt fler flyktingar runt om i världen
än vad vi någonsin kommer att kunna ta emot här i
Sverige. Vi måste därför inrikta vår politik på detta
område mot att ge så många människor skydd som
möjligt. Vi måste också verka för att så många männi-
skor skall kunna återvända till sina hemländer som
möjligt.
Det skall vi göra tillsammans med en rad andra
länder i EU, FN och andra regionala organisationer.
Alla skall vi delta i detta mycket viktiga arbete. Det är
här de stora insatserna för flyktingarna kan göras.
Det gäller förebyggande insatser av viktig art. Det
gäller utvecklingshjälp och hjälp till migrationspoli-
tiska åtgärder av olika slag i närområdena. Det gäller
att försöka stävja konflikter där de börjar uppstå. Det
är också frågan om att göra insatser för repatriering.
Detta är de viktigaste områdena när det gäller svensk
flyktingpolitik.
Vidare får asylrätten inte urholkas. Flyktingkon-
ventionen stadgar vilka regler och normer som vi
länder som har undertecknat flyktingkonventionen har
att rätta oss efter.
Rätten till asyl är helig och måste upprätthållas i
alla lägen. Inget land kan gå ifrån detta utan att det får
kritik. Det måste finnas övervakningssystem därvid-
lag.
Inget land löser självt flyktingpolitiken genom att
ta emot många och stora mängder av flyktingar. Det
måste samarbetas på en rad olika sätt, som jag nyss
sade.
Inget land, fru talman, kan hantera en fri invand-
ring. Det måste finnas en reglering av invandringen
för att man skall kunna klara asylrätten och familjeå-
terföreningen. Länderna runt omkring, inte minst i
Europa, har litet olika traditioner när det gäller hur
man hanterar asylrätten och vilken typ av invand-
ringspolitik man för. Men flyktingkonventionen finns
alltid i botten.
EU:s nyligen slutna Amsterdamfördrag ger möj-
ligheter och också förpliktelser vad gäller ökad sam-
verkan. Kommissionen har tagit en rad initiativ och
avser ta ytterligare initiativ för att arbeta fram gemen-
samma regler och förhållningssätt.
Man har bl.a. lagt fram ett förslag om gemensam-
ma åtgärder vid tillfälliga uppehållstillstånd. Man vill
visa ungefär vilka mottagningsförhållanden som bor-
de gälla. Man vill också försöka få fram system för
bördefördelning och också för vilken typ av asyl-
prövningsförfarande man skall ha när det gäller
massflyktsituationer. Man vill också gå vidare och se
hur tredjelandsmedborgares inresemöjlighet och rör-
lighet skall utvecklas och förbättras.
Detta är mycket viktiga saker, och arbetet kommer
att ta lång tid. Jag är säker på att nationerna är rätt
oense på många olika punkter i detta sammanhang,
men det gemensamma arbetet måste icke desto mind-
re påbörjas.
EU-länderna har redan enats om en Eurodackon-
vention. Det gäller hur man tar fingeravtryck på
asylsökande för att förhindra att de söker asyl i olika
namn i flera olika länder. Man har fingeravtrycksre-
gister och kan jämföra. Man har inte börjat arbeta
fullt ut, men arbetet pågår för att fullständiga detta
förfarande.
Dublinkonventionen ger också möjligheter för en
asylsökande att alltid få asylsökan prövad i något
land. Man kan också förvisa en asylsökande tillbaka
till det land där vederbörande först borde ha sökt asyl
om detta land har undertecknat Dublinkonventionen.
Sverige måste ge stöd till samarbetet inom FN. Vi
måste ge ett stöd till UNHCR. Vi måste ge ett stöd till
konfliktförebyggande åtgärder av olika slag, och vi
måste ge ett starkt stöd till samarbetet inom EU på
detta område.
Vi kan i dag se exempel på hur det går om man
inte vidtar flyktförebyggande åtgärder i ett tidigt ske-
de. Det gäller situationen i framför allt norra Irak. Där
kan man tydligt se hur stormklockorna ringer. Alltfler
människor - inte minst från det här området i norra
Irak, men även från övriga Irak - söker sig från landet
och tar sin tillflykt till andra länder, inte minst i Väst-
europa, för att få skydd. Det här har börjat få en om-
fattning som vi kanske inte riktigt anade för ett halvår
sedan, men inte minst höstens oroligheter i norra Irak
har gjort att alltfler människor vill bege sig därifrån.
Detta kan inte hanteras enbart av Sverige, utan det
måste hanteras på ett internationellt sätt. Därför bör
större insatser göras för att försöka stabilisera situa-
tionen i norra Irak, för att ge människorna där större
hopp om framtiden och därmed också vilja att stanna
kvar i sitt land.
Fru talman! Inom Sverige måste vi naturligtvis ha
ett bra mottagande. Vi måste också ha en bra asylpro-
cess. Vi måste ha snabb och rättssäker handläggning.
Vi måste ha en starkt förbättrad inresekontroll. På det
området har jag och troligen många med mig anled-
ning att vara kritiska. Inresekontrollen fungerar inte så
bra som den borde göra i Sverige i dag. Det är att
beklaga att polisen ofta nedprioriterar sina insatser i
de gränsnära situationerna till förmån för andra vikti-
ga åtgärder som också pockar på.
Jag tycker att det här är ett problem. Därför bör
man pröva om inte Invandrarverket mera stadigvaran-
de borde få större möjlighet att göra gränskontrollerna
i fortsättningen.
Vi har också en annan sak som inte fungerar fullt
ut, även om det är en känslig och svår fråga. Det gäl-
ler avvisning av den som ej fått uppehållstillstånd.
Även där gör polisen enligt mitt förmenande inte
tillräckligt stora insatser för att snabbt förpassa de
människor som inte har rätt att stanna här ut ur landet.
Det finns i dag, fru talman, ett par olika saker som
vi skall ta ställning till. Dels är det utgiftsområdet,
dels är det frågan om återkallande av uppehållstill-
stånd som man har fått på falska grunder. Vi modera-
ter stöder betänkandets förslag om nya återkallande-
regler. Vi är dock kritiska på en punkt, och det är
tidsgränsen. Regeringen har föreslagit att den skall
vara fyra år. Vi föreslår fem år. Det gör vi därför att
det var den överenskommelse som gjordes i en ut-
redning mellan Centern, Socialdemokraterna och oss
moderater. Vi bedömde efter långa diskussioner vad
som var ungefärligen rimligt och rätt, och då hamnade
vi på fem år. Nu har regeringen valt att köra över
utredningen och lägga sig på fyra år. Jag kan bara
konstatera att det kan vara svårt att göra överens-
kommelser av detta slag med regeringen i sådana här
sammanhang om man sedan blir överkörd.
Vi yrkar alltså bifall till den moderata reservatio-
nen under mom. 2 i betänkandet SfU7 och står givet-
vis bakom även övriga reservationer.
Jag vill också nämna något om situationen på
budgetsidan. Där är vi från vårt håll, och jag tror att
det egentligen gäller alla i större eller mindre ut-
sträckning, något underfinansierade. Det beror på att
ett större inflöde av asylsökande har ägt rum under
senare delen av detta år än vad vi hade kunnat räkna
med. Jag tror därför att vi får lov att komma tillbaka
med ytterligare finansiering i ett senare skede fram på
vårkanten. Jag tror inte att dessa kostnader kommer
att kunna hållas, utan det kommer att bli fråga om mer
och högre kostnader - alternativt besparingar som
innebär att man inte kan ha en så effektiv verksamhet
när det gäller tillståndsgivning som erfordras. Det
skulle i så fall innebära att balanserna kan komma att
växa och att det blir längre vänteperioder för asylsö-
kande i olika förläggningar och sådant.
Vi har inget yrkande på det här området, eftersom
ramarna är lagda. Vi bara konstaterar att vårt förslag
och våra ramar är nedröstade. Men jag tror att vi
måste komma tillbaka och se litet närmare på hur
utvecklingen blir under vintern och våren. Jag tror att
det kommer att behövas vissa förstärkningar.
Slutligen, fru talman, vill jag säga något om
rasism och främlingsfientlighet. Det är självklart att vi
liksom alla andra är oroade över de tendenser som
finns runt om i Sverige i dag när det gäller nynazism
och främlingsfientlighet. Vi tar givetvis avstånd från
allt sådant som gör att svenska ungdomar blir vilse-
förda och vilseledda när det gäller de här mycket
svåra och allvarliga sakerna. Det finns en särskild
kommitté, Europarådet mot rasism, som arbetar med
det här men som jag inte tycker har synts särskilt
mycket. Dessutom tycks den till stor del vara en so-
cialdemokratisk angelägenhet, eftersom de flesta som
är engagerade där har rätt partibok. Det hade varit bra
om vi hade haft en bredare fördelning av engagemang
i just det sammanhanget, eftersom det här är ett så
pass viktigt område. Det borde ha stötts bättre från en
bredare allmänhet och från partierna i övrigt.
Fru talman! Därmed yrkar jag som sagt bifall till
reservationen under mom. 2. Jag står bakom övriga
reservationer och vill också hänvisa till att vi har
särskilda yttranden i ett par fall.