Fru talman! Innan jag börjar mitt anförande vill
jag gärna ge Ragnhild Pohanka och Rose-Marie Freb-
ran en eloge, inte för deras åsikter men för att detta är
deras fjärde debatt här i dag.
Det är en debatt med anledning av två betänkan-
den. Det första betänkandet handlar om budgeten för
invandrar- och flyktingpolitiken och det andra gäller
återkallelse av uppehållstillstånd. Jag tar först upp
budgetbetänkandet.
När utskottet behandlade propositionen Sverige,
framtiden och mångfalden gjordes vissa förändringar
i förhållande till propositionen. Utskottet förlängde
bl.a. tiden för statsbidraget till Invandrartidningen och
ansåg dessutom att Diskrimineringsombudsmannen
inte skulle inordnas i den nya integrationsmyndighe-
ten. Budgetförslaget har anpassats till utskottets änd-
ringar.
Det finns vid betänkandet särskilda yttranden från
flera partier som avvisar förslaget om att inrätta en
särskild integrationsmyndighet. Riksdagen har dock
fattat sitt beslut, och jag tycker inte att det finns an-
ledning att upprepa den debatt som vi hade här i
kammaren den 2 december. Jag tycker ändå att det är
viktigt att understryka att det är ytterst angeläget att
regeringen mycket noga följer både utvecklingen av
handläggningstiderna och antalet asylsökande. Jag vill
därför peka på att det finns en viss osäkerhet när det
gäller medelsberäkningen för Statens invandrarverk
från den 1 juni 1998, när den nya integrationsmyndig-
heten beräknas starta sin verksamhet.
Detta framkom när utskottet hade sin utfrågning
inför arbetet med integrationspropositionen. Invand-
rarverket och regeringen har såvitt jag kan förstå
använt olika beräkningsmetoder. Invandrarverkets
generaldirektör framhöll då att man från Invandrar-
verkets sida anser att den nya myndigheten helårsvis
bör ha 43,5 miljoner av Invandrarverkets medel, inte
som regeringen anser 59,3 miljoner.
Skillnaden i beräkningen beror på att regeringen
anser att 19,7 miljoner av Invandrarverkets overhead-
kostnader skall läggas på den nya myndigheten. In-
vandrarverket anser att det räcker med 6 miljoner
kronor. Det motsvarar den procentandel av overhead-
kostnaderna som Invandrarverket fått när det övertagit
uppgifter från polisen. Enligt generaldirektören leder
besparingskraven till att asylprövningen måste mins-
kas med 12 %. Detta leder i sin tur till att handlägg-
ningstiderna blir längre i bl.a asylärenden.
Antalet asylsökande har från att i början av året ha
varit lågt nu under hösten stadigt ökat. Finns det inte
tillräckligt med resurser, ökar handläggningstiderna.
Vi vet att långa handläggningstider för asylsökande
förutom problem för den asylsökande också medför
ökade kostnader för samhället.
Utskottet föreslår inte någon ändring i budgetför-
slaget, men jag vill ändå belysa den situation som kan
uppstå.
Fru talman! I betänkandet finns några reservatio-
nen som handlar om hälso- och sjukvård och som jag
vill kommentera.
Reservation nr 1 från Vänsterpartiet och Miljö-
partiet handlar om sjukvård för vuxna asylsökande.
Reservanterna vill att begränsningen till att endast få
akut sjukvård skall tas bort. Utskottsmajoriteten har
den uppfattningen att fullständig sjukvård inte skall
erbjudas vuxna asylsökande, utan samma begränsning
som i dag bör gälla.
I reservation nr 2 vill samma partier att sekre-
tessslagen skall ses över så, att utlänningar som göm-
mer sig i Sverige skall våga anlita sjukvården.
Den tredje reservationen, även den från Vänster-
partiet och Miljöpartiet, gäller hälso- och sjukvård för
barn. Reservanterna vill bl.a. att regeringen skall ge
landstingen i uppdrag att skyndsamt kartlägga om-
fattningen av behov av särskilt stöd för flyktingbarn
som utsatts för traumatiska upplevelser och föreslå
nödvändiga åtgärder. Enligt reservationen skall varje
landsting åläggas att inrätta ett centrum för tortyrska-
dade, vilket skall ge hjälp åt både barn och vuxna.
Fru talman! Enligt den överenskommelse som
finns mellan Landstingsförbundet och regeringen och
som gäller från den 1 januari 1997 skall landstingen
ge vuxna asylsökande både akut sjukvård och tand-
vård och sådan vård som inte kan anstå, som man
uttrycker det. Landstingen skall också svara för möd-
ravård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning,
vård vid abort samt också för den vård och de åtgär-
der som behövs enligt smittskyddslagen.
Alla asylsökande barn under 18 år skall få samma
hälso- och sjukvård och tandvård som våra egna barn
får. Landstingen ersätts av staten för detta. Detta är
den huvudregel som gäller. Beträffande uttrycket vård
som inte kan anstå är det den läkare som den sjuke
asylsökande vänt sig till som avgör om vården kan
anstå eller ej och ingen annan.
Sjukvård för gömda utlänningar är en mycket svår
fråga, speciellt när det gäller barn. Barnkommittén
föreslog med hänvisning till FN:s barnkonvention att
även barn som vistas illegalt i Sverige skall ha rätt till
en fullgod hälso- och sjukvård. Sjukvårdshuvudmän-
nen är i och för sig skyldiga att lämna akut sjukvård
till alla som vistas inom sjukvårdsområdet. Frågan är
bara om gömda familjer vågar ta kontakt med sjuk-
vården på grund av risken att polisen får veta var de
finns.
Men frågan är mer komplicerad än så. Det är klart
att vi tycker att sjuka människor skall få hjälp om de
behöver kvalificerad vård. Som förälder är man na-
turligtvis beredd att göra vad som helst för att ens
sjuka barn skall bli friskt igen. Regeringen har när det
gäller Barnkommitténs förslag sagt att den frågan
kräver ytterligare beredning eftersom den är så
komplicerad.
Vi behöver också fundera på och diskutera vem
som har ansvaret för dem som gömmer sig. Det gäller
framför allt ansvaret för de gömda barnen. Vi har här
i riksdagen tillsammans bestämt att vi skall ha en
reglerad invandring. Vi har bestämt vilka lagar och
regler som skall gälla för att få uppehållstillstånd i
vårt land. Vi har i stort sett varit överens om att det är
de som är i behov av skydd som får stanna.
Det betyder att alla som söker asyl i Sverige inte
får stanna. De flesta finner sig i fattade beslut och
lämnar landet. Men några vägrar att göra det och får
hjälp att gömma sig. Visst kan det fattas felaktiga
beslut. Men man kan inte utgå från att alla avslagsbe-
slut är felaktiga. Är det då samhällets ansvar, dvs. vårt
ansvar, att de gömda barnen tvingas att vistas största
delen av dygnet inomhus utan att kunna gå i skola,
utan att kunna träffa jämnåriga kamrater och att de
barnen till slut mår så dåligt både fysiskt och psykiskt
att de får stanna av humanitära skäl?
Frågan som också måste ställas är: Vilket ansvar
har föräldrarna för sina barns hälsa och utveckling
och för sitt barns bästa? Vilket ansvar har de männi-
skor som tagit på sig uppgiften att gömma dessa barn-
familjer? Skall människor som vistas illegalt här i
landet ha samma rättigheter som dem som vistas här
legalt måste vi också fråga oss om det behövs uppe-
hållstillstånd.
Vi har stiftat lagar för att underlätta för människor
att leva tillsammans. Om vi kräver respekt för våra
lagar måste vi också följa dem. Tycker vi att lagarna
är fel skall vi ändra på dem, inte strunta i dem.
Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reserva-
tioner och bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det.
Så gäller det propositionen och betänkandet om
återkallelse av uppehållstillstånd. Möjligheten att
återkalla uppehållstillstånd är inget nytt utan har
funnits i tidigare lagstiftningar. Där var skrivningarna
något mjukare. I lagtexten stod att uppehållstillstånd
kunde återkallas på grund av oriktiga uppgifter om
identiteten.
I den utlänningslag som trädde i kraft den 1 juli
1989 infördes ordet skall. I lagen står att visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd skall återkallas
om utlänningen lämnat oriktiga uppgifter om sin
identitet. Lagen innehåller ingen preskriptionstid.
Någon större debatt när lagen skärptes på den här
punkten kan jag inte minnas att det blev, varken här i
riksdagen eller i massmedierna. Det var andra förslag,
t.ex. att ta barn och vuxna i förvar, kroppsvisitering
och arbete för asylsökande, som var de stora omtvis-
tade och omdiskuterade frågorna.
Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade
visserligen en gemensam reservation som gick ut på
att behålla den gamla regeln. Men så blev det inte.
Såvitt jag minns blev det heller inte någon större
diskussion efter riksdagens beslut.
För att förstå varför ordet skall infördes måste
man se till den tidsanda och den debatt som fördes när
1989 års utlänningslag antogs. Debatten då både
bland människor och massmedierna handlade mycket
om det stora antal människor som sökt asyl i Sverige,
och inte minst om alla som saknade pass, biljetter och
andra ID-handlingar.
Många var kritiska till att så många kunde få up-
pehållstillstånd. Man undrade också om Invandrar-
verket visste vilka det gav upphållstillstånd och om
det verkligen var rätt människor som fick asyl här.
Både TV och tidningar skildrade livfullt papperskor-
garna på Kastrup där människor kastat biljetter och
andra handlingar. Även på Arlanda förekom liknande
händelser. De flesta asylsökande kom då via Kastrup
till Arlanda när de ansökte om asyl.
UNHCR var bekymrat och ansåg att asylrätten var
hotad. Dokumentlösheten var ett stort och växande
problem inte bara i Sverige utan också i övriga Euro-
pa. UNHCR befarade att folkopinionen skulle svänga
och att alltfler länder skulle bli negativa till att ta emot
flyktingar om en mycket stor andel människor fick
asyl utan att kunna identifiera sig. Dåvarande invand-
rarministern såg också svårigheter att föra en rättvis
flyktingpolitik och ansåg att något måste göras åt
dokumentlösheten.
I dag är diskussionen annorlunda bland de flesta
människor. Vi har sett konsekvenserna av 1989 års
utlänningslag i de här delarna. Vi har också sett kon-
sekvenserna både för enskilda människor och för
familjer, och vi är beredda att ändra lagen på den här
punkten. En politik som skall vinna förståelse både
bland medborgare i vårt land och hos dem som söker
asyl måste vara tydlig och trovärdig, modern och
medmänsklig.
I samband med behandlingen av propositionen
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv behand-
lade utskottet ett antal motioner som rörde återkallelse
av uppehållstillstånd på grund av oriktiga uppgifter.
Utskottet ansåg att det fanns anledning att se över
bestämmelserna. Kommittén om ny instans- och pro-
cessordning i utlänningsärenden har gjort det med
förtur, och det betänkande ligger till grund för den
propositionen som vi just nu behandlar.
Huvudregeln är naturligtvis att identiteten skall
klarläggas redan när uppehållstillstånd beviljas. Det är
där som Invandrarverket ska satsa sina resurser och
också gör det. I dag finns en kvalitetssäkring i asyl-
prövningen.
Från den 1 januari 1997 är det också obligatoriskt
för den asylsökande att lämna fingeravtryck och foto-
grafi.
Problemet med oklar identitet gäller i huvudsak
asylsökande. Invandrarverket har också framhållit att
det finns asylsökande som kommer från länder där det
är nästan omöjligt att få fram några handlingar och att
det därför förekommer att personer inte har någon
möjlighet att styrka sin identitet hur gärna de än vill.
Fru talman! Regeringen föreslår att det precis som
i dag måste finnas möjligheter att återkalla tillstånd
när utlänningen uppgett fel identitet. Det är huvud-
principen. Det är viktigt för att kunna föra en rättvis
flyktingpolitik. Att ha fått uppehållstillstånd på en
falsk identitet skapar naturligtvis problem för den
enskilda människan. Det är också viktigt inte minst av
humanitära skäl att en människa som bott här länge
kan känna trygghet och inte ständigt behöver oroa sig
för att inte få vara kvar.
För den person som inte får behålla sitt uppe-
hållstillstånd och därför måste lämna landet får ett
sådant beslut många gånger svåra följder. Därför är
det angeläget att man ser på alla omständigheter och
att de vägs samman innan beslut om återkallelse fat-
tas. Hänsyn skall bl.a. tas till familjeförhållanden, till
barnen och deras hälsa och utveckling och till barnets
bästa. Hänsyn skall också tas till anknytningen till det
svenska samhället och till hur länge man varit i Sveri-
ge. Regeringen föreslår att det skall krävas synnerliga
skäl för att återkalla ett tillstånd för den som varit här
i mer än fyra år.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet och avslag på samt-
liga reservationer.