Fru talman! Ett lands asylpolitik är en god indika-
tor på hur det landet ser på grundläggande värderingar
som humanism, medmänsklighet och principen om
alla människors lika värde. Att t.ex. neka en asylsö-
kande skydd trots att det finns risk för kränkningar av
den asylsökandens mänskliga rättigheter visar också
att man inte tillmäter hans eller hennes människovär-
de någon större vikt.
Majoriteten av världens flyktingar har flytt från
våld, krig och politiskt förtryck. Den direkta orsaken
till att nio av tio fördrivna människor lämnar sina hem
är politiskt förtryck och väpnade konflikter. Dessa
konflikter utkämpas till största delen med vapen som
tillverkats i de rika industriländerna, bl.a. Sverige.
När turkiska stridsplan flyger in över Irak för att döda
kurder, är det med svenska kikarsikten de ser, ställer
in vapnet och till slut skjuter ihjäl kurdiska barn,
kvinnor och män. När kriget i forna Jugoslavien på-
gick som hetsigast skickades reservdelar till kanoner-
na med kurirpost från Sverige.
Förra året den 16 december hade vi en debatt om
den nya utlänningslagstiftningen. Vänsterpartiet var
starkt kritiskt till förslaget, och som vanligt på detta
område avstyrkte majoriteten i socialförsäkringsut-
skottet samtliga av Vänsterpartiets förslag. Vi står
fortfarande bakom dessa krav. Det var mycket olyck-
ligt att regeringen och riksdagen genomdrev ytterliga-
re begränsningar i asylrätten från den 1 januari i år.
Sverige har nu under en tolvmånadersperiod blivit
fällt tre gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention
med anledning av avvisningsbeslut trots att det funnits
risk för tortyr. Regeringens ansvar för dessa brott mot
de mänskliga rättigheterna blir desto tydligare efter-
som regeringen vid behandlingen hos FN-kommittén
hävdade att de svenska myndigheterna handlat helt
korrekt.
Vi i Vänsterpartiet anser att det minsta ett land
kan göra är att uppfylla FN:s konventioner. Vi anser
att den flyktingpolitik som utövas i Sverige i dag inte
uppfyller konventionerna, och vi tycker att det är en
skamfläck för ett land som Sverige. Vi har därför
avsatt 300 miljoner kronor i vår finansierade budget
för att Sverige skall kunna uppfylla FN-
konventionerna. Vi har avsatt ytterligare 300 miljoner
kronor för de ökade kostnader kommunerna får med
vår solidariska flyktingpolitik.
Fru talman! Jag hade här tänkt hålla ett lysande
brandtal för kvinnors asylskäl. Jag hade tänkt prata
om systematiska våldtäkter, jag hade tänkt prata om
iranska kvinnors situation och risken för att de stenas
till döds om de skickas tillbaka. Men jag får spara det
brandtalet till i januari, då utskottet skall behandla
asylrätten i ett betänkande. Jag får därför hålla mig till
det som behandlas i de utskottsbetänkanden vi be-
handlar i dag.
En stor del av vår motion med anledning av rege-
ringens skrivelse om invandrings- och flyktingpoliti-
ken ägnar vi åt sjukvård - både för vuxna och för
barn, både för gömda och för dem som väntar på
besked. Vi har gjort det därför att vi ofta kommer i
kontakt med asylsökande som tar upp detta som ett
problem.
De förhållanden som nu råder för hälso- och sjuk-
vård för asylsökande som fått avslag och gömmer sig
är inte värdiga en stat som gör anspråk på att vara
grundad på civiliserade och humanitära principer.
Många vågar inte vända sig till sjukvården, eftersom
de är rädda för att vårdgivaren vänder sig till Invand-
rarverket för att kontrollera vem som skall betala för
vården. Det har förekommit att sjukhus krävt
10 000 kr i förskottsbetalning av gömda asylsökande
kvinnor som av sociala skäl inte har kunnat fortsätta
en graviditet. De nu rådande förhållandena kommer
självfallet att i vissa fall leda till svåra konsekvenser,
t.ex. i samband med illegala aborter, som tvingas fram
med den nu förda politiken.
Det är därför bra att utskottet i betänkandet påpe-
kar att sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att lämna
akut sjukvård till dem som vistas inom sjukvårdsom-
rådet och att utskottet förutsätter att såväl regeringen
som Socialstyrelsen följer tillämpningen av hälso- och
sjukvårdslagen i detta avseende. Utskottet säger också
att landstingens kostnader kompenseras med en
schabloniserad ersättning per asylsökande. Det är
också bra att utskottet genom Barnkommitténs rappor-
ter uppmärksammar de gömda flyktingbarnens häl-
sosituation. Vad som dock inte är bra är att utskottet
avvaktar beredningen av Barnkommitténs förslag.
Jag har i en tidigare debatt i dag hänvisat till TV-
programmet Striptease, och jag gör det nu igen. För
någon tid sedan visades ett inslag om framför allt
barnens situation på flyktingförläggningen i Gimo.
Det handlade om bosniska barn som väntat i många år
på flyktingförläggningen, barn som har med sig trau-
matiska upplevelser från hemlandet, där de sett män-
niskor dödas mitt framför ögonen på dem. Det hand-
lade om traumatiserade föräldrars oförmåga att funge-
ra som föräldrar och där barnen tvingas ta över ansva-
ret för hela familjen. Men det visade också på hur
dåligt flyktingförläggningarna fungerar för asylsökan-
de barn och deras familjer.
Vänsterpartiet har i en annan motion pekat på and-
ra missförhållanden. En månad efter det att en flicka
kommit till Sverige utsattes hon för ett sexuellt över-
grepp. Övergreppet polisanmäldes och styrks i ett tre
sidor långt rättsläkarintyg. Fyra år efter övergreppet
har ärendet ännu inte avgjorts i domstol. I maj är
övergreppet preskriberat. Flickan och hennes familj
har fått inhibition med anledning av att ärendet inte är
avgjort i domstol. Vill det sig illa utvisas hon när
övergreppet är preskriberat. Flickan har inte getts
möjlighet vare sig till barnpsykiatrisk vård eller att på
annat sätt bearbeta denna traumatiska upplevelse,
trots att flyktingbarn har rätt till samma hälso- och
sjukvård som barn som är bosatta i Sverige.
Vi har tidigare motionerat om att det måste finnas
adekvat kunskap om bl.a. sexuella övergrepp mot
barn på flyktingförläggningar. Vi har även motionerat
om barnens situation på våra flyktingförläggningar
och om hur litet som görs för de traumatiserade bar-
nen, trots att Sverige har ratificerat FN:s barnkonven-
tion. Och trots att utskottsmajoriteten citerar Barn-
kommitténs rapporter om hur viktigt det är att upp-
märksamma och åtgärda särskilt flyktingbarnens hälsa
och trots att Barnkommittén i sin rapport hänvisar till
att Socialstyrelsen i två tidigare utredningar har påta-
lat behovet av att sjukvårdsenheterna arbetar aktivt
och uppsökande för att identifiera de flyktingbarn
som har haft traumatiska upplevelser, säger sig ut-
skottsmajoriteten vilja vänta på ytterligare beredning
inom Regeringskansliet.
Vad är det vi väntar på? Trots två utredningar från
Socialstyrelsen och rapporter från Barnkommittén
som visar på samma saker - flyktingbarn far illa i
Sverige - skall vi avvakta! När vi har avvaktat färdigt
hoppas jag verkligen att resultatet inte blir att det
tillsätts fler utredningar, som vi sedan skall avvakta.
Enligt utskottsmajoriteten skall vi även avvakta Barn-
psykiatriska utredningen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1
(moment 3), reservation 2 (moment 4) och reserva-
tion 3 (moment 5).
Vi skall ju i dag förutom regeringens skrivelse om
invandrar- och flyktingpolitiken även behandla Ut-
giftsområde 8 Invandrare och flyktingar. Utgiftsom-
rådet har redan behandlats i en särskilt debatt om
integrationspolitiken. Jag tänker därför inte gå in
närmare på eller upprepa det som sades vid det tillfäl-
let. Men vi skall också behandla SfU:s betänkande
nr 7 Återkallelse av uppehållstillstånd.
Den 6 november 1996 - det var en onsdag - tog
Mohammad Shakeri sitt liv. Mohammad hade bott i
Sverige i nio år, utbildat sig och arbetade på en ingen-
jörsfirma. Han låg inte det svenska samhället till last,
men han hade ljugit om sin identitet när han kom hit
som 16-åring. När han ville berätta om sin lögn för att
kunna skaffa sig pass - inte för att återvända till
hemlandet, som felaktigt påståtts av bl.a. flyktingmi-
nisterns statssekreterare, utan för att kunna träffa sin
familj var som helst i världen där det var säkert - gick
han till skattemyndigheten, som hävdade att lögnen
var preskriberad. Men skatteverket var aningslöst,
liksom Mohammad. De kände inte till Invandrarver-
kets kvarnar. Hans permanenta uppehållstillstånd
drogs in, och hur han än vädjade till Invandrarverket,
Utlänningsnämnden eller flyktingministern, som kal-
lade honom sin Lidingögranne, hjälpte det inte. Till
slut orkade inte Mohammad längre, och han valde att
ta sitt liv. Mohammad var min vän. Den regel och
lagändring som finns i betänkandet kan kallas lex
Shakeri.
Vänsterpartiet tycker att det är bra att det sker en
lagändring. Det måste finnas en preskriptionstid för
lämnande av falsk urkund - på samma sätt som det
finns för etniska svenskar. Vad vi däremot tycker är
märkligt är att regeringen inte kommit med förslag om
övergångsregler. Det innebär att de invandrare med
permanent uppehållstillstånd som lämnat fel uppgifter
om sin identitet och som spårades av Invandrarverkets
kampanj och fått sina uppehållstillstånd indragna
måste lämna Sverige. Vänsterpartiet anser att de in-
vandrare som fått sina uppehållstillstånd återkallade
men fortfarande befinner sig i Sverige skall kunna få
beslutet omprövat enligt de nya reglerna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6
(moment 4) i SfU:s betänkande nr 7.