Fru talman! Först vill jag litet grand kommentera
sjukvården och anledningen till att vi har skrivit de
motioner och reservationer som vi har gjort.
De vuxna som befinner sig på flyktingförlägg-
ningarna, och som kanske i hemlandet innan de tving-
ades fly har gått på kontinuerliga kontroller för att
t.ex. undersöka livmodercancer, måste i Sverige vänta
till dess att cancern har utvecklats fullt. Kostnaderna
för att söka läkare täcks nämligen inte av det bidrag
de får.
Vi har bestämt att vi skall ha reglerad invandring -
ja, det har vi gjort. Det har Vänsterpartiet också sagt.
Trots detta har Sverige under de senaste åren tre
gånger fällts för brott mot FN:s tortyrkonvention.
Detta visar att misstag kan begås. Detta visar också
att, precis som Maud Björnemalm säger, de flesta av
flyktingarna åker tillbaka men några hänger sig kvar.
Maud Björnemalm undrar vilket ansvar föräldrar-
na har för sina barn. Först och främst har de väl att se
till att barnen har ett liv - att de får överleva. Risken
för något annat är ganska stor om man skickas tillbaka
till t.ex. Peru eller andra länder där vi vet att omfat-
tande tortyr förekommer.
De som vistas illegalt här skall inte kunna hänga
sig kvar, menar Maud Björnemalm. Vad vi talar om
här, och vad vi har talat om, är barnen. Tycker vi att
lagen är fel skall vi ändra på den, sägs det här. Ja,
men snälla Maud Björnemalm, det är ju det vi har
försökt sedan den dagen jag kom in i riksdagen.
Jag skall också kommentera övergångsreglerna.
De som har fått sina uppehållstillstånd indragna, som
uppfyller kriterierna för den nya lagstiftningen och
som fortfarande finns kvar i landet - är det Maud
Björnemalms uppfattning att de fortfarande skall
utvisas?