Fru talman! Jag vill börja med att tacka försvars-
ministern för svaret. Marinchefen har ju i massmedi-
erna förklarat att han vill ha ytterligare två ubåtar till
den svenska marinen. Han avser att i sommar presen-
tera en framställan för regeringen om en projektstudie
av de nya ubåtarna, som skall tillverkas i samarbete
med Norge och Danmark. Den här studien kommer att
kosta ungefär 40-50 miljoner kronor och ubåtarna,
om de blir verklighet, ytterligare mellan 2 och 3 mil-
jarder kronor.
Försvarsberedningens bedömning, som vilade på
en säkerhetspolitisk analys, var att ubåtsflottan skulle
minskas från 12 till 7 ubåtar. Beredningens förslag
skulle omöjliggöra en anskaffning av Ubåt 2000,
Flundran eller Viking - projektet har bytt namn över
tiden - men antalet ändrades i försvarspropositionen
från 7 till 7 + 2, enligt vad jag känner till utan någon
säkerhetspolitisk förklaring. Jag är väldigt intresserad
av att höra från försvarsministern vad som har hänt i
vår omvärld från tiden för försvarsberedningens be-
dömning och fram till framläggandet av försvarspro-
positionen.
Det här väcker en hel del allvarliga frågor hos mig
om hur beslut fattas och om det militärindustriella
komplexets styrka och metoder.
Om några år kommer alltså den svenska marinen
att ha sju helt moderna ubåtar: tre Gotlandsutbåtar,
som kan vara i tjänst mellan 2030 och 2040 och fyra
Västergötlandsubåtar, som kan vara i tjänst mellan
2025 och 2030. Utöver dessa har vi två ubåtar i ma-
terielberedskap: Näckenubåtarna. De har alltså nyli-
gen halvtidsmorderniserats.
Vi har fått besked av Socialdemokraterna här i
riksdagen om att Näckenubåtarna senare skulle utgå
och inte ersättas av nya ubåtar. Det har alltså uttalats
här. Jag undrar därför vad som har hänt på det säker-
hetspolitiska området som föranleder att försvarsmi-
nistern håller dörren öppen för anskaffning av nya
ubåtar, när vi redan har dessa moderna ubåtar. Är
detta rätt investering för Försvarsmakten?
Vad händer i andra länder i vår omvärld? Ryss-
land har fortsatt att rusta ner. Ubåtsflottan i Östersjön
har, enligt IISS, minskat från 42 ubåtar under Sovjet-
tiden till 9 ubåtar 1995. Och de minskade till 6 förra
året. I den ryska Östersjöflottan finns det alltså 6
ubåtar. Det innebär att Sverige, som har 7 operativa
ubåtar, har fler ubåtar än Ryssland. Är det rimligt,
försvarsministern? I så fall undrar jag om det är rim-
ligt att satsa på ytterligare 2 nya ubåtar. Varför skall
Sverige vara det land som har flest ubåtar, dessutom
toppmoderna, i Östersjön?
Har försvarsministern informerat sig om vilka
analyser MUST gör av hur framtiden ser ut när det
gäller de olika satsningarna runt om i Östersjöflottor?
I slutet av sitt svar säger försvarsministern att det
är i riksdagen som en säkerhetspolitisk bedömning
skall avgöra om och när Sverige skall anskaffa ubåtar.
Det tackar vi för. Men om man nu avser att satsa
dessa pengar i projekt måste vi också få reda på vil-
ken bedömning som ligger till grund för den projekt-
framställning som marinchefen kommer att lägga fram
för regeringen. Den informationen tror jag att för-
svarsministern är skyldig riksdagen, eftersom det är
en stor satsning med mycket pengar. Är det rätt sats-
ning? Och är det rimligt, försvarsministern, att Sveri-
ge har en så stark ubåtsflotta i Östersjön?