Fru talman! Jag har inhämtat att det är riktigt att
det diskuterades sju ubåtar i ett första skede. Men det
är bekant att det nuvarande försvarsbeslutet bygger på
en viktig tanke, nämligen att det skall vara möjligt att
göra en anpassning av vår försvarskapacitet.
Den bild jag har fått av vad som hände i samband
med 1995/96 års beslut var att en fördjupad analys
gjordes av Sveriges förmåga till anpassning på detta
området och att regeringen därför, och så småningom
också riksdagen, fann det lämpligt att ha kvar nio
fartyg.
Beträffande Viking har vi ännu inte fått något för-
slag för att kunna gå vidare. Om det kommer, så
kommer det att granskas. Det finns finansiella förut-
sättningar, men inga beslut har fattats och inte ställ-
ningstaganden är gjorda. Jag kan försäkra att både
den nuvarande regeringen och försvarsutskott och
riksdag - det är jag övertygad om - kommer att göra
ett säkerhetspolitiskt grundat ställningstagande i den
fortsatta processen på nästa sida av 2000-talet. Det
kommer man att göra för att undersöka om Sverige
behöver förnya sitt ubåtsvapen under tiden efter de
första åren på nästa årtusende.