Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på in-
terpellationen.
Aralsjön är kanske den största ekologiska kata-
strofen någonsin orsakad av människor. Läkare utan
gränser, som i år ska få Nobels fredspris, har bl.a.
insett sjöns stora betydelse, tidigare som en hälso-
faktor för att bevara hälsan och numera som en sjuk-
domsfaktor för både människor och natur. Den har
också blivit en krisfaktor för olika länder som är och
har varit beroende av Aralsjön för sina liv och sin
existens.
Omkring fem miljoner människor bor i sjöns när-
het. De bor i olika stater, i olika städer och byar som
alla andra människor. På sikt är det svårt att tänka sig
att människorna ska kunna bo kvar om läget inte
förbättras.
Egentligen är det ganska konstigt att det har varit
så tyst om Aralsjön eller att den information som har
gått ut om tillståndet för regionen kring Aralsjön har
gått så spårlöst förbi. Har möjligen biståndsministern
någon förklaring till det?
Fru talman! Bomull upptar knappt 5 % av värl-
dens åkerareal, men 11 % av de jordbrukskemikalier
som säljs i världen används just inom bomullsodling-
en. Hela 25 % av de insektsmedel som försäljs årligen
används på bomull.
Uzbekistan, som är ett av länderna vid Aralsjön,
svarar för nära två tredjedelar av f.d. Sovjetunionens
bomullsproduktion. F.d. Sovjetunionen ligger som
nummer två i världen när det gäller produktion av
bomull. Floder som tidigare rann ut i Aralsjön har
avletts för att bevattna det som skulle bli världens
största bomullsproducerande område. Aralsjöns yta
har minskat till nära hälften, och vattennivån har,
precis som vi hörde alldeles nyss, sjunkit 14 meter
sedan 1970. Men efter den beräkningen har det gått
tio år.
Det är inte bara vattenminskningen som är pro-
blemet, utan också bekämpningsmedlen. Använd-
ningen av bekämpningsmedel började i samband med
andra världskriget, och den första generationen in-
sektsmedel - de organiska klorföreningarna, t.ex.
DDT - utvecklades. Till en början visade det sig att
de medlen var mycket pålitliga. De tog kol på så gott
som allt som över huvud taget andades i bomulls-
plantagen. Odlarna uppmanades till systematisk an-
vändning av dessa undermedel, oavsett hur stora
skador insekterna egentligen åstadkom. Banker, lå-
neinstitut och bomullsuppköpare såg användningen
som en försäkring mot skördeförluster.
Fru talman! I dag vet vi hur fel detta var. Det går
inte att våldföra sig på naturen vare sig på det ena
eller andra sättet. Situationen för Aralsjön och männi-
skorna omkring den är oroande - om det ordet räcker.
Om vi ska kunna rädda den här delen av världen för
människor, både nu levande och kommande, krävs
stora gemensamma kraftansträngningar. Vilka är
biståndsministerns och regeringens planer för att
rädda Aralsjön, restaurera den och därmed kanske
rädda freden i området, men framför allt hjälpa män-
niskorna där att överleva genom att ge dem vatten
och inkomstmöjligheter? Jag ser ingen helhet i de
insatser som har gjorts och som biståndsministern
pekar på.