Fru talman! Det är klart att många insatser görs.
Det har jag sagt tidigare. Men jag skulle vilja fråga:
Hur ser biståndsministern på Aralsjöns framtida situ-
ation? Finns det något hopp för den här sjön eller är
den helt såld?
Sedan skulle jag också vilja framföra en undran
med anledning av det som står i interpellationssvaret,
och som jag redan har citerat: "För att komma till
rätta med en katastrof av denna dimension är det
väsentligt att världssamfundet uppmärksammar den
och bidrar med resurser." Menar då biståndsministern
att världssamfundet inte har uppmärksammat det här?
Och vad kan vi i Sverige göra ytterligare - för en del
har vi tydligen redan gjort - för att få världen och
världssamfundet att ordentligt uppmärksamma det här
och sätta upp den här frågan på sin dagordning? Det
handlar ju nästintill om ett av våra grannländer.
Fru talman! I framför allt öststaterna, och därmed
också ganska nära vårt eget land, finns det många
tickande miljöbomber. Aralsjön är en. Vi har Barents-
regionen med sina problem. Vi har kärnkraftverken;
Ignalina, Tjernobyl och andra. Vi har atomavfallssjö-
ar m.m. för att nu nämna något. Men det är ganska
tyst om också de problemen, vad jag kallar de tickan-
de bomberna. Det finns en del som försöker att få i
gång debatt och aktiviteter innan miljöhotet blivit den
katastrof som många fruktat och varnat för. Man
försöker lyfta fram det här.
Till slut, eftersom jag inte har mer talartid, kan
man sammanfattningsvis säga att det finns oerhört
mycket att göra på miljöområdet. De här miljöfrågor-
na har egentligen inga gränser. De känner inte av
några länders gränser. Arbetet med miljön handlar om
att säkra våra barns och barnbarns framtid i genera-
tioner framåt i tiden.