Fru talman! Först vill jag gå till Margareta
Viklunds första fråga om tystnaden och förklaringen
till den. Det var naturligtvis mot den bakgrunden som
initiativet till att anordna denna mycket betydelsefulla
konferens togs förra året. Det var just för att rikta
uppmärksamheten på den stora miljökatastrof som
pågår.
Vad gör vi fortsättningsvis som en part - ett del-
tagandeland - i ett större sammanhang? Det är natur-
ligtvis en fråga som bara kan lösas med gemensamma
ansträngningar, där Sverige kan vara en bidragande
part. Vad som har hänt sedan denna konferens avhölls
förra året är att Sida våren detta år, 1999, har besökt
Aralsjön för att helt enkelt följa upp de svenska insat-
serna och se vilka effekter som de har bidragit till.
Från svensk sida avser vi att fortsättningsvis stödja de
projekt som vi redan arbetar med, men planerar också
att initiera nya projekt - kanske framför allt med
inriktning på den sociala sektorn.
För att detta ska bli effektivt - för att det ska fun-
gera på ett bra sätt - behöver dessa projekt vara lokalt
och regionalt förankrade. Det är just detta stöd till de
regionalt förankrade projekten som vi också tycker är
mycket viktigt att ge fortsättningsvis.