Fru talman! Självklart är det inte så att Sverige
kan lösa problemen runt Aralsjön. Vi är en part i ett
större sammanhang där både andra länder och FN-
organ, men också frivilligorganisationer av skilda
slag, kan spela viktiga roller. Det är klart att vi stän-
digt måste uppmärksamma det här problemet så att
det inte fullständigt faller i glömska och vi inte alls
har någon medvetenhet om vad som faktiskt händer
på inte alltför långt avstånd från vårt eget land. Att
ständigt uppmärksamma den här frågan tror jag måste
vara ett viktigt mål i arbetet.
Sedan till frågan om vad det finns för hopp för
den här sjön. Det är naturligtvis väldigt svårt att uttala
sig om det. Vad vi kan se är att vi kan hjälpa till med
dammsäkerheten, att öka effektiviteten i dammarna.
Det kommer att betyda en mycket bättre hushållning
med vattnet i de här bevattningsanläggningarna. Även
det program som gäller hälsan, det som handlar om
det humanitära stödet och vårt eget nationella pro-
gram via Sida är naturligtvis sådant som behöver
utvecklas.
Ser vi till vad som har utlöst den här mycket
komplexa ekologiska katastrofen kring Aralsjön är
det delvis fråga om felaktig bevattningsteknik. Där
kan vi vara med och hjälpa till. Men det är också
ineffektiv administration och brist på kommunikation
mellan politiker, tekniker och befolkning i det dåva-
rande Sovjetunionen.
Uppgiften är alltså mycket stor och omfattande,
men vi vill från svensk sida spela en roll i arbetet. Vi
vill fortsätta med stödet men också utveckla det.