Fru talman! Sida har besökt Aralsjön, och det
hölls en konferens förra året. Men sedan, då? Det är
ändå så tyst, tycker jag. Man hör så lite om Aralsjön.
Det är klart att den frågan drunknar i allt som gäller
Kosovo och Balkan och allting annat som händer i
världen. Men detta är ändå en oerhört stor naturka-
tastrof, skapad av människor. Vi har ett speciellt
ansvar, tycker jag, som medmänniskor. Lite mer av
engagemang och insatser skulle jag önska att vi hade.
Sida ska göra många olika insatser. Biståndsmi-
nistern nämnde att man måste samverka i denna frå-
ga. Då skulle jag vilja fråga hur Sida samarbetar i
sina insatser i Aralsjön med de lokala och regionala
organisationerna. Det blir kanske ett kort svar, men
ändå. Hur samarbetar man med de större organisatio-
nerna - med FN och andra?
I nästan alla svar på frågor och interpellationer
låter det som om Sverige är världsbäst i alla samman-
hang. Vi är jätteduktiga, och vi gör si och så mycket
för att hjälpa och ställa till rätta. Vi delar ut pengar till
olika projekt - den ena eller andra summan. Det låter
väldigt bra. Det är många gånger oerhört imponeran-
de. Men uppgifterna om allt det Sverige ger och gör
sätts i svaren sällan i relation till vad andra länder gör
- deras insatser - och biståndstagarnas behov. Vi
skulle egentligen kunna göra ännu mycket mer utifrån
våra förutsättningar.
Trots Sveriges, som det kan tyckas av biståndsmi-
nisterns svar, stora insatser för Aralsjön finns det
otroligt lite material om situationer, planer, arbete och
annat när det gäller Aralsjön. Det verkar vara om inte
helt tyst så nästintill om denna tickande miljöbomb.
Ska den bomben bara få ticka på till dess att den
exploderar med oanade konsekvenser som följd för i
första hand de berörda människorna och länderna och
i andra hand, i ett större perspektiv, den ekologiska
balansen? Om inte måste tystnaden brytas och massi-
va insatser sättas in.
Från svensk sida, säger biståndsminister Maj-
Inger Klingvall i sitt svar, kommer vi självfallet att
följa utvecklingen i och kring Aralsjön och också
fortsättningsvis bidra med insatser i regionen. Det
skulle vara intressant att veta på vad sätt Sveriges
regering tänker bidra ytterligare för att rätta upp Aral-
sjön och för att ge den dess tidigare stora anseende
och betydelse tillbaka. Ministern säger också följan-
de: "För att komma till rätta med en katastrof av den-
na dimension är det väsentligt att världssamfundet
uppmärksammar den och bidrar med resurser." Jag
håller med om det. Men jag undrar hur regeringen
tänker agera för att väcka världssamfundet så att det
uppmärksammar Aralsjöns och människornas situa-
tion i de omkringliggande länderna mer än det har
gjort hittills och så att det bidrar med mer resurser.
Jag anser, fru talman, att insatserna måste göras
på många olika områden när det gäller Aralsjön.
Bevattningskanalerna måste repareras och effektivise-
ras. På lång sikt måste produktionsstrukturen ändras,
så att man går över till mindre vattenkrävande grödor
än bomull. På kort sikt handlar det om att göra kon-
kreta insatser för människor i området, så att de kan
våga tro på framtiden. Det handlar om att stärka det
civila samhället och inleda ett praktiskt samarbete
särskilt på hälso- och sjukvårdsområdet. Det handlar
om fredsarbete, fru talman.