Fru talman! Egentligen är det ju skräp att vi står
här och träter om något som jag tror att vi i huvudsak
är överens om. Utskottet ger i dagens betänkande
regeringen bakläxa i en hel del avseenden. Betänkan-
det om förändrad styrning av Försvarsmakten beskri-
ver i första hand vad som saknas i regeringens förslag,
inte förtjänsterna med det. Att sedan utskottets majori-
tet landar på bifall beror nog mera på att man är just
den majoritet som utgör regeringsunderlaget. Något
sakligt skäl att ge regeringen i det närmaste carte
blanche för att återkomma med förslag i ärendet är
svårt att hitta.
Regeringens förslag är nämligen inte mycket till
förslag. Ett första utkast eller en idéskiss är en bättre
beskrivning av det man har lagt fram för riksdagen.
En skrivelse till riksdagen där man redovisade sina
högst preliminära tankar eller bara en föredragning i
försvarsutskottet hade nog varit mer på sin plats i
detta tidiga skede.
Vad regeringen berättar om styrningen av För-
svarsmakten är tämligen luddigt. Det löser inte i sig
de avgörande problemen i relationen mellan riksdag
och regering å ena sidan och Försvarsmakten å den
andra, och inte heller de som finns mellan riksdag och
regering.
Styrningen av Försvarsmakten är ingen enkel frå-
ga. Just därför är det allvarligt att regeringen lägger
fram en proposition som är så uppenbart ofärdig.
Ingen kan säga emot de till hälften tänkta tankar som
där presenteras, men ingen kan heller med säkerhet
säga vare sig hur det blir eller om det blir ett bättre
fungerande besluts- och därmed styrsystem.
Vad innehåller då regeringens förslag? Jo, en för-
ändring av nuvarande programstyrning till en styrning
av Försvarsmaktens verksamhetsområden. Ett enigt
utskott har tidigare på moderat initiativ ifrågasatt just
styrningen i programtermer, detta trots att program-
men tillkom för att man skulle kunna styra Försvar-
smaktens verksamhet mer i krigsförbandstermer i
stället för att som förr styra t.ex. utbildning och mate-
rielanskaffning försvarsgrensvis.
Jag förutsätter att styrningen i krigsförbandstermer
skall fortsätta. Utskottet förutsätter enigt att riksdagen
skall fatta beslut om det militära försvarets krigsor-
ganisatoriska utveckling. Hur detta skall kombineras
med styrningen i verksamhetsområden vet ännu ingen.
Att riksdagen bär ansvaret att besluta om vilka uppgif-
ter och vilken ambitionsnivå i olika avseenden som
det militära försvaret skall ha är självklart. Hur detta
skall gå till har dock inte regeringen gjort klart i den
här propositionen.
Ytterligare en punkt är att utskottet förutsätter att
styrningen av grundorganisationen skall kunna ske
som förut. Inte heller här är kopplingen till verksam-
hetsområdena klargjord. Och hur skall effektiviteten i
grundorganisationen styras och utvärderas i det nya
systemet? Inte heller det står klart.
Utskottet har - och detta är kanske det viktigaste -
nu för andra gången efterlyst en närmare redovisning
av de operativa principerna, en värdering av Försvar-
smaktens styrka och svagheter samt ett därpå baserat
förslag till vilka operativa försvarsförmågor i olika
avseenden som bör prioriteras högre respektive lägre.
Hur detta glapp skall hanteras i en förändrad styrning
av Försvarsmakten finns heller inte med i regeringens
förslag.
I ett läge där ingen är på det klara med vad som
faktiskt kommer att bli resultatet av riksdagens beslut
borde majoriteten tänka efter ännu en gång. Varför
inte i stället ge regeringen en ordentlig bakläxa också
formellt? Reellt är den ju redan given med alla de
tillägg och påpekanden som vi har gjort i betänkandet.
Varför inte låta riksdagen ta ställning till ett samman-
hållet förslag som inte bara presenterar en del av de
avsedda förändringarna utan en helhet?
I en fyrpartireservation läggs avsevärd tyngd vid
just detta rimliga krav. Det borde vara en självklarhet
att riksdagen vet vad den fattar beslut om.
Att det skulle vara så bråttom att förändra styr-
ningen av Försvarsmakten att det absolut måste ske
redan i samband med höstens budgetproposition kan
nog ingen annan förstå än den som sökt ett sista
halmstrå bland de fåtaliga argumenten.
Borde inte det rimliga vara att vänta tills det före-
ligger ett sammanhållet förslag - ett förslag som tar
hänsyn, och där vi har säkerställt att dessa hänsyn tas,
till alla de tillägg och synpunkter som riksdagen
kommer att klubba när detta ärende avgörs? Borde
inte det rimliga vara att börja implementera ett system
först när man vet vad det innehåller? Vore det inte
dessutom extra rimligt att sätta ett sådant nytt styr-
ningssystem i sjön i samband med den ominriktning
av försvaret som kommer under våren 1999, oavsett
om vi kallar det försvarsbeslut eller inte?
Fru talman! Det är en högst rimlig begäran att
riksdagen skall få veta vad den fattar beslut om. I
dagens ärende kan ingen hävda att så är fallet. Därför
bör utskottets och därmed också regeringens förslag
avslås till förmån för ett uppdrag till regeringen att
återkomma när frågan är färdigberedd. Först då kom-
mer riksdagen att veta vad den fattar beslut om.
Jag inskränker mig för tids vinnande till att yrka
bifall till fyrpartireservationen, reservation 2 till för-
svarsutskottets betänkanden nr 10. Jag står dock själv-
fallet i lika stor utsträckning bakom reservation 1,
som substantiellt redan diskuterats i föregående ären-
de.