Fru talman! Regeringens proposition, som ligger
till grund för betänkandet vi diskuterar i dag, motsva-
rar inte de krav man både kan och bör ställa på rege-
ringen. Försvarsutskottet har vid upprepade tillfällen
uttalat sig om behovet av ett mera omfattande be-
slutsunderlag om bl.a. försvarets operativa förmåga
och dess prioriteringar, målstyrning och resultatredo-
visning samt för riksdagens ställningstagande till
utveckling och anskaffning av försvarsmateriel.
Det betänkande vi diskuterade alldeles nyss är ett
alldeles utmärkt pedagogiskt exempel på behovet av
det vi diskuterar just nu, nämligen ökad möjlighet för
riksdagen att faktiskt styra.
Faktum är att fyra av riksdagens partier i en ge-
mensam reservation uttrycker att propositionen endast
kan ses som ett första utkast. Inriktningen är inte fel i
princip, måhända, men osäkerheten om var den kom-
mer att landa gör att det är omöjligt att säga okej nu.
Saken blir inte bättre av att propositionen är nästan
omöjlig att förstå. Det är litet spridda funderingar,
som säkert är välvilliga, men som knappast är möjliga
att ta ställning till.
Den viktigaste frågan som jag inte tycker att rege-
ringen kommer till rätta med i propositionen är glap-
pet mellan den säkerhetspolitiska analysen, den mili-
tärstrategiska bedömningen och förslagen till den
militära krigsorganisationen. Det har utskottet konsta-
terat i ett tidigare betänkande om styrning och upp-
följning av totalförsvaret.
Utskottet ansåg att det behövs en redovisning för
riksdagen om hur och efter vilka principer försvaret är
tänkt att föras och varför krigsorganisationen blir
utformad på det sätt regeringen föreslår.
Utskottet efterlyste en närmare redovisning av de
operativa principerna, en värdering av Försvarsmak-
tens styrka och svagheter samt därpå baserat förslag
till vilka operativa försvarsförmågor i olika avseenden
som bör prioriteras högre respektive lägre.
Utskottet uttalade också att statsmakternas beslut
grundas på ett underlag där Försvarsmaktens olika
operativa förmågor och kostnader för dessa vägs mot
de uppsatta säkerhets- och försvarspolitiska målen.
Vad skriver regeringen i propositionen om detta?
Återigen, tämligen luddiga resonemang. För att illust-
rera vad jag menar med luddiga resonemang tänkte
jag återge några små stycken.
Regeringen skriver att kraven på förmåga är svåra
att omsätta till exakta kvantitativa termer i form av
antal förband av olika typer. Vidare kan kraven på
förmåga i stället ses som den verbala kopplingen
mellan de fyra huvuduppgifterna och den krigsorgani-
sation som riksdagen angett i försvarsbeslutet.
Förklara det den som kan!
Vad betyder detta, och vad blir effekterna av det-
ta? Jag hoppas att Håkan Juholt, som företräder rege-
ringspartiet, och Anders Svärd, som står bakom pro-
positionen, kan redogöra för det i kammaren senare i
dag.
Några konkreta förslag eller redovisningar som
möter det som försvarsutskottet har efterlyst finns inte
i regeringens proposition. Den av utskottet efterlysta
värderingen av Försvarsmaktens styrka och svagheter
och förslagen på vilka operativa försvarsförmågor
som behöver prioriteras högre eller lägre tas inte alls
upp i propositionen.
När det gäller högkvarterets nya organisation, har
Miljöpartiet ett flertal gånger påtalat de risker för en
minskad pluralistisk försvarsdebatt, toppstyrning
m.m. som högkvarterets nya organisation innebär. Jag
kommer därför inte att gå in på den frågan i den här
debatten, förutom att jag noterat att regeringen i pro-
positionen skriver att högkvarterets nya organisation
medför behov av förändringar i Försvarsdepartemen-
tets arbete och att en förändrad styrning av Försvar-
smakten förstärker detta behov. Jag tycker att det
hade varit smakfullt av regeringen att redovisa vad
man hade tänkt sig och hur man ämnar uppfylla det
som försvarsutskottet uttalat när det gäller behovet av
att stärka departementet och att säkra möjligheterna
för insyn och styrning av Försvarsmakten.
I försvarsutskottets betänkande om styrning och
uppföljning av totalförsvaret tog utskottet upp frågan
om utveckling och anskaffning av försvarsmateriel.
Utskottet konstaterar att man vid flera tidigare tillfäl-
len anfört att regeringen vill ha ett inflytande när det
gäller anskaffning av viktigare materielobjekt. Utskot-
tet konstaterar att nu gällande ordning inte har med-
fört att riksdagens insyn och inflytande har förbättrats
jämfört med tidigare. Ett antal yrkanden från bl.a.
Miljöpartiet när det gäller just dessa frågor förvänta-
des bli tillgodosedda. Jag kan nu konstatera att så
absolut inte är fallet.
Just materielfrågorna måste ses i skenet av vad vi
nyss diskuterade, nämligen att regeringen har före-
slagit besparingar på det området, vilket Miljöpartiet
absolut välkomnar, men utan att redovisa det för-
svarsutskottet har efterlyst. Hur påverkar detta? Vad
får det för effekter?
Sammantaget anser jag att regeringen bör åter-
komma till riksdagen med en proposition som mot-
svarar de krav som försvarsutskottet vid upprepade
tillfällen har ställt. Jag kan därför inte bifalla rege-
ringens hemställan vad gäller inriktningen av en för-
ändrad styrning av försvarsmakten, även om delar av
propositionen går i rätt riktning.
En proposition måste skrivas så att den är begrip-
lig även för dem som inte har författat den.