Fru talman! Håkan Juholt hade ett väl förberett
svar. Det hade varit ännu bättre om det hade varit ett
väl förberett svar på de frågor som jag ställde. Det
exempel han tog upp berörde materielförsörjningen.
Det var en fråga som jag över huvud taget inte berör-
de i min replik.
Vad jag frågade om var hur riksdagen även fort-
sättningsvis skall styra Försvarsmaktens utveckling i
krigsförbandstermer. Det var min första fråga. Den
har jag inte fått något svar på.
Min andra fråga rörde grundorganisationen. Den
skall jag inte ta upp igen, för den berörde Håkan Ju-
holt även om svaret inte kan betraktas som tillfreds-
ställande.
Den tredje frågan rör styrningsglappet, dvs. de
operativa principerna och hur förbanden skall vara
utformade. Jag kan ingenstans i regeringens proposi-
tion och inte heller av det svar som Håkan Juholt har
givit här i dag utläsa att styrningen i verksamhetsom-
råden på något sätt skulle påverka förutsättningarna
för att minska detta styrningsglapp.
Låt oss inte träta i onödan. I min ungdom ägnade
jag mig åt att köra stridsvagnar. I pansartrupperna
sade vi att stridsvagnsofficerarna hade en tendens att
göra saker och ting fort men fel.
I det här fallet är det nog snarare regeringen som
genom att lägga fram den här litet onödiga proposi-
tionen drar på sig onödig eld, onödig kritik, för ett
ofärdigt förslag. Jag menar att det inte är försvarbart
för riksdagen att fatta beslut på det här underlaget,
eftersom vi inte heller under utskottsbehandlingen har
blivit mer på det klara med vad detta faktiskt handlar
om och eftersom riksdagen när vi fattar det här beslu-
tet de facto inte vet hur slutresultatet kommer att bli.
Det är anledningen till vår tveksamhet. Mina frågor
till Håkan Juholt kvarstår.