Fru talman! Jag vill bara göra några helt korta
kommentarer till de reservationer som är fogade till
utskottets betänkande. Den första gäller reservationen
angående den säkerhetspolitiska kontrollstationen.
Det finns, som jag sade med anledning av ett tidi-
gare betänkande, goda skäl att flytta fram kontrollsta-
tionen några månader, till början av 1999. Att i dag
föra en debatt om huruvida resultatet av kontrollsta-
tionsarbetet skall benämnas ominriktning av 1996 års
beslut eller ett nytt försvarsbeslut är ganska menings-
löst. När vi har resultatet kan vi diskutera benäm-
ningsfrågan.
Även när det gäller styrningen av Försvarsmakten
finns det en reservation i utskottsutlåtandet. Reservan-
terna vill se ett "fullständigt förslag" innan de tar
ställning - detta trots att man inte har något att invän-
da, som Håkan Juholt just sade, mot de principer som
regeringen redovisar och som majoriteten har ställt
sig bakom. Enligt min mening är grundfelet i det
synsättet att ett sådant läge aldrig uppkommer.
Verkligheten, bl.a. i form av omvärldsförändring-
ar, styr vi inte om vi än skulle bli aldrig så eniga.
Utvecklingen på detta område går dessutom så snabbt
att det måste handla om ett successivt reformarbete.
Vi måste alltså våga fatta beslut och också självfallet
vara beredda till omprövning av dessa beslut.
Vi kan inte stoppa utvecklingen för att i lugn och
ro planera framtiden. Det ligger snarare en fara i att
behålla gamla strukturer, särskilt om de inte längre
fungerar. Det krävs litet mod - det skadar aldrig! Jag
yrkar bifall till utskottets hemställan.