Fru talman! Styrningen av Försvarsmakten är ett
med regelbundenhet återkommande tema i den för-
svarspolitiska debatten. Problem och brister har iden-
tifierats i olika omgångar. Tydligast beskrivs detta
kanske i UTFÖR-utredningen, som i sitt betänkande
Vem styr försvaret? visade på styrningsglappet mellan
de högtidligt formulerade uppgifterna och dimensio-
neringen av krigsorganisationen. Utredningen visade
med klargörande tydlighet på riksdags och regerings
svårigheter att sätta myndighetens uppgifter i relation
till exempelvis avvägningen mellan olika förbandsty-
per.
Grundorganisationen, där produktionen av krigs-
organisationen sker, har inte heller tydliga mål och
krav på resultat.
Försvarsutskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat
sig i frågan, bl.a. i FöU4 från förra året, då ett enigt
utskott ville aktualisera frågan om den nuvarande
programindelningen inom Försvarsmakten verkligen
är ändamålsenlig sett ur ett riksdagsperspektiv.
Vi konstaterade i utskottet också att vi inte var
främmande för en annan indelning av Försvarsmak-
tens verksamhet och resurser - en indelning som
bättre skulle beskriva myndighetens uppgifter och
statsmakternas krav på dess förmåga i olika avseen-
den.
Nu står vi här i kammaren med ett sådant förslag
från regeringen. Det är ett förslag som innebär att vi
lämnar den föråldrade styrningen genom program och
ersätter den med en styrning i verksamhetsområden.
Förslaget är en del av den förvaltningsmässiga refor-
mering som Försvarsmakten måste genomgå.
Med den nya modellen blir det enklare att jämföra
produktionen med de uppsatta målen. Vi kommer att
bättre kunna identifiera styrningsglappen och därmed
också öka vår förmåga att täppa till de svårhanterliga
glapp som uppstår mellan den militärstrategiska be-
dömningen och krigsorganisationens utformning.
Av utskottets betänkande framgår det att fyra par-
tier har anfört reservationer. Mot bakgrund av vad
som går att utläsa av partiernas motioner är dock inte
något parti uttalat motståndare till den föreslagna
förändringen. Moderaterna formulerar det vänligt som
att regeringens förslag inte bör avvisas. Partiet vill,
precis som Henrik Landerholm redogjorde för från
talarstolen, se ytterligare förslag. Folkpartiet tycker å
sin sida att det är för tidigt att ta ställning till om re-
geringens förslag är tillräckliga.
Men i fyrpartireservationen är de fyra partierna
angelägna om att klargöra att det inte finns något att
invända mot de principer som regeringen redovisar.
En samlad opposition tycker således att regeringen
går i rätt riktning. Det är inget dåligt uttalande med
tanke på att vi ändå står mitt uppe i en infekterad
valrörelse.
Förslaget om ny styrning av Försvarsmakten och
det tidigare behandlade ärendet om Försvarsmaktens
högre ledning är två betydelsefulla steg bort från den
föråldrade indelningen av verksamheten i försvars-
grenar. I den nya organisationen arbetar myndigheten
utifrån ansvar för krigsorganisationens operativa
förmåga, krigsförband och grundorganisation - inte
utifrån försvarsgrenar.
Med den nu föreslagna styrningen kommer rege-
ringen att fördela resurserna på Försvarsmaktens
faktiska verksamheter i fred, vid staber, förband och
skolor. Verksamheten delas in i sex olika verksam-
hetsområden som riksdagen fastställer inriktningen
av. Det är förbandsverksamhet, beredskap, incidentin-
satser, stöd till samhället, internationella insatser samt
utveckling och investeringar.
Denna indelning kommer att tydliggöra den fak-
tiskt bedrivna verksamheten på ett betydligt bättre sätt
än vad den nuvarande programstyrningen klarat av.
En klar fördel är också att statsmakterna på detta sätt
ges en reell möjlighet att göra avvägningar mellan
vidmakthållande, insatser och förnyelse och mellan
nutid och framtid.
En positiv mereffekt är att de olika verksamhets-
områdena hålls åtskilda från varandra, vilket natur-
ligtvis också ökar insynen.
Fru talman! Utskottsmajoriteten tycker att detta är
en ganska hygglig proposition. Den löser inte alla
problem. Den ger heller inte alla svar. Utskottet kon-
staterar att regeringen inte har lämnat ett samlat och
heltäckande förslag till nytt system för insyn, styrning,
uppföljning och utvärdering av Försvarsmakten. Re-
geringen har å sin sida också anmält att ytterligare
överväganden återstår. Ett fortsatt utvecklingsarbete
skall till. Processen går vidare.
Landerholm ger uttryck för långbänkarnas strategi,
där viktiga och principiellt och i sak riktiga föränd-
ringar inte kan genomföras om inte allt genomförs på
en gång. Frågan är om detta gyllene tillfälle någonsin
inträffar.
Med den nu förslagna styrningen av myndigheter
får riksdagen möjlighet att ta ställning bl.a. till enskil-
da materialprojekt och ledningssystemet. Det blir
resultatet av propositionen och utskottets skrivningar.
Riksdagen skall följa fler projekt. Frågor om investe-
ringar som är fundamentala för försvarspolitiken skall
avgöras i riksdagen för bemyndigande. Det är också
en självklarhet att riksdagen vet vad den beslutar om,
som Landerholm sade tidigare.
Med den föreslagna styrningen blir det också lät-
tare för riksdagen att avgöra huruvida man skall köpa
eller möjligen hyra materiel.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande.