Herr talman! Psykiatrin står ofta på löpsedlar. När vi pratar runt köksbordet, ofta i ganska upprörda former, har vi personliga erfarenheter eller tagit del av erfarenheter som gör att det känns mycket besvärligt. Min fråga till Jan Emanuel Johansson är: När får vi upp de här frågorna på regeringens bord? Kan vi få hjälp och drag från Jan Emanuels sida med att få det?
Vi är överens om att det finns behov av åtgärder. Det är tur, brukar jag tänka, att det finns så många duktiga medarbetare inom psykiatrin på olika nivåer runtom i vårt land som sliter och kämpar. Det är tur att vi har dem när det händer så lite på den nationella regeringsnivån.
Jag tackar för omdömet att jag vill ha en dialog. Det vill jag verkligen - jag är sådan. Jag vill se åtgärder.
Men jag är inte nöjd när det gäller att hänvisa till psykiatrisamordnaren i maj. Vad är det som säger att regeringen den här gången lyssnar på psykiatrisamordnaren? Det har regeringen inte alltid gjort, speciellt inte när det gäller resurser.
Jag delar också de synpunkter på behov av insatser som Jan Emanuel redovisade. Jag tyckte att det stämde väl med vad flera av oss har uttalat.
Jag skulle vilja ta upp två områden. Jag har redovisat alliansens bedömning, som är 5 miljarder under en tioårsperiod. Det är 500 miljoner öronmärkta per år. Det andra området gäller sysselsättningsgaranti och hemlöshet, som ofta hänger ihop. Vad är det konkret som Jan Emanuel vill redovisa när det gäller åtgärder, så att folk slipper gå på Plattan? Jag instämmer i att det är förnedrande.