Herr talman! Strindberg har särskilt i
Röda rummet
en förmåga att måla upp en nihilistisk bild. Han utgår från att allt är svart. Om jag utgår från att alla blåser mig och är taskiga emot mig blir jag glad när det inte är så. Ibland känner jag igen mig lite grann i Strindberg när jag lyssnar på dig.
Om barn- och ungdomspsykiatrin tar ni upp i tiopunktsprogrammet att Stockholms universitet har undersökningar som visar på att barn mår dåligt psykiskt. Man lyfter fram, som vi också förut i debatten, ett självskadebeteende, att flickor skär sig och så vidare. Det man kanske måste fråga sig är om det här är regeringens fel. Är det regeringens fel att flickor skär sig? Är det Göran Perssons fel att unga pojkar är så pass stressade att de måste söka hjälp för psykisk sjukdom? Eller kan det vara så att sexualiseringen av det offentliga rummet spelar in? Kan det handla om det som Jan Lindholm målade upp, om bilderna, om
Motorsågsmassakern
, läskiga filmer? Kan det vara kommersialismen och konsumismen som tvingar in unga flickor och pojkar i ett själsligt illamående? Kan det vara så, eller är det bara Görans fel?
Om det skulle ha lite grann med konsumismen att göra, lite grann med filmerna eller alla de perverterade ideal som finns, skulle det vara kul att höra vad borgerligheten har för förslag. Är det att stoppa de multinationella superkapitalisterna att exploatera vår vardag med en massa sexistiska och skeva verklighetsbilder? Hur ska ni stoppa det? Är det förbud mot läskiga filmer? Vad är idén?
Jag tror att det är lite vanskligt att bara lägga över det på Göran och regeringen.