Herr talman! Kära vänner! Många människor - kanske vi alla - hamnar någon gång i livet i en situation där vi behöver hjälp av psykiatrin, primärvården, på grund av att vi mår dåligt invärtes. Jag kan inte nog understryka att bland det viktigaste vi politiker har att göra är att lyfta fram de människor som inte kan eller vågar tala för sig själva och kräva sin rätt.
Det var en viktig sak som hände när Prioriteringsutredningen lade fram sitt betänkande, som riksdagen sedan antog 1997. Då slog man fast att just människor med nedsatt autonomi skulle hamna i prioriteringsgrupp 1, det vill säga att de skulle prioriteras allra högst i vård och omsorg.
Vi vet alla att när vi mår psykiskt dåligt orkar vi inte och förmår inte glädjas åt en materiell välfärd som vi när vi mår gott hälsar med stor glädje. Därför tycker jag att dessa frågor är grundläggande för hela vårt välfärdssamhälle. Någon har sagt att det är när vi ser hur vi behandlar dem som har det svårast som det bevisas hur vårt samhälle fungerar och vilken nivå vi har på välfärdssamhället.
Därför, herr talman, är jag glad för att alliansen, som är regeringsalternativet till hösten och som ska ta över regerandet, har enats om tio mycket viktiga punkter. Många av dessa punkter har Kristdemokraterna jobbat för i många år, liksom även andra allianspartier. Minst 5 miljarder har vi lovat att avsätta under den kommande perioden för att restaurera psykiatrin och hjälpa de människor som kanske har de största behoven men inte orkar framföra dem.
I sjukvårdsdebatten hör man ibland att "efterfrågan" är det som ska styra, och det underförstås att det skulle vara detsamma som behov. Det är det inte. De som har de största behoven orkar inte efterfråga dem.
Herr talman! I det sista numret av Läkartidningen har Filipe Costa, som är chefsöverläkare och verksamhetschef inom Psykiatrin Södra i Stockholms läns södra sjukvårdsområde en mycket intressant artikel. Rubriken är "Någonting är galet i psykiatrin . Miljarder missar kärnverksamheterna". Han menar att de stora pengarna hamnar i ett otal projekt som är massmedialt eller politiskt mer intressanta än kärnverksamheten. Jag uppmanar till läsning av den artikeln. Författaren är en person med ett stort ansvar i psykiatrin och som nu drar i larmklockorna. Då måste vi som politiker lyssna. Det gäller inte minst regeringen. Detta är en alldeles färsk larmsignal om att det inte fungerar.
För några år sedan inträffade flera uppmärksammade våldsbrott, där vi visste att personen i fråga först hade knackat på hos någon sjukvårdsinstans för att få hjälp, för han mådde så dåligt. Men personen fick ingen hjälp utan hänvisades någon annanstans. Resultatet blev - och det känner jag stor frustration över - att vederbörande begick ett brott som han aldrig hade velat begå, men på grund av att han blev sjuk blev det så i alla fall. Vi måste se till att sådant inte händer igen. Det är en av punkterna i den borgerliga alliansens tiopunktsprogram. Jag tror att vi alla är överens om att vi inte ska behöva larmrapporter och fruktansvärda brott för att få upp ögonen för att detta är ett viktigt område.
Jag vill också reflektera lite över våra barn. I Västra Götaland genomförde föreningen Dampens hus en enkät bland 60 familjer med barn som har neuropsykiatriska problem, adhd. För 40 % av de barnen saknades åtgärdsprogram i skolan, och 12 % av barnen var helt avstängda från skolan. Det ger vid handen att vi måste sätta in mycket mer resurser för att i ett så tidigt skede som möjligt hjälpa de här barnen och ge dem åtgärdsprogram, så att inte sjukdomen hinner förvärras och kanske blir svår att rå på. Att få det stöd man behöver så tidigt som möjligt är en av nycklarna till lyckade resultat.
Vi vet också att en stor andel - upp till 40 % är en siffra som jag har hört nämnas - av dem som i dag sitter på Kumlaanstalten har i barnaåren och ungdomsåren haft problem av neuropsykiatrisk karaktär. Kanske hade vi sluppit att se dessa unga killar och tjejer begå brott om samhället hade satt in ett åtgärdsprogram så tidigt som möjligt.
Många av dessa barn som inte får hjälp hamnar i ett drogberoende. Man känner lite att drogen blir en behandling mot de symtom man har. Det är väl inte rimligt att våra barn ska behöva hamna där? Därför är barnpsykiatrin och resurserna till den oerhört viktiga för framtiden.
Vårdplatser har vi kristdemokrater talat mycket om. Jag fortsätter att göra det. På tio år har antalet vårdplatser inom psykiatrin minskat från 14 000 till mindre än 5 000. Det är alldeles galet om man på grund av en trend minskar vårdplatserna.
Jag vet, och jag är glad för, att alltfler människor kan vårdas i öppna vårdformer. Självklart är det bäst, och de som kan och har möjlighet ska naturligtvis göra det. Men de som får en medicinsk bedömning och behöver en vårdplats ska naturligtvis också ha rätt till det. Och vem är det som gör den bedömningen? Jo, det är faktiskt läkaren och patienten tillsammans. Där ska inte vi politiker hamna i någon trend att det är fint att skära ned vårdplatser, utan vi ska se till att det finns vårdplatser så att den medicinska professionen kan ge och patienterna, till syvende och sist, får den vård som de behöver.
När det gäller alliansens förslag i övrigt är det oerhört viktigt att den vårdgaranti som vi faktiskt har talat om i kanske tio år - men vi har haft ett gemensamt borgerligt förslag i varje fall sedan april 2002 - även omfattar psykiskt sjuka. Det är självklart. Också alliansens förslag om att ett barn ska ha rätt till utredning inom en månad känns oerhört angeläget. Vi vet ju att det inte bara är barnets psykiska sjukdom som kan förvärras om det inte får den hjälp det behöver, utan den övriga utvecklingen av kroppen kan också försenas.
Det här, mina vänner, handlar om en etisk grundsyn om alla människors lika rättigheter och samma värde. Självklart är det precis lika viktigt att den psykiatriska vården är evidensbaserad, att den har en vetenskaplig grund för behandling på samma sätt som när vi behandlar en hjärt- och kärlsjukdom eller magsår. Det måste vi också lyfta fram. Det finns också i det tiopunktsprogram som vi ser här.
Jag ser fram emot den 18 september när valet har varit och vi har fått en borgerlig regering och då vi kan börja genomföra detta som är grunden för välfärdens samhälle. Det ser jag fram emot.
Avslutningsvis ställer vi kristdemokrater oss naturligtvis bakom alla de reservationer som vi är med på i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 3 och reservation 10.