Herr talman! I dag är det en halv miljon människor som är förtidspensionerade. De har inkomster som Socialdemokraterna hävdar att man inte kan leva på. De är förtidspensionerade. Det är ett växande problem på svensk arbetsmarknad.
I Jan Emanuels anförande saknade jag resonemanget om hur psykiskt funktionshindrade ska ha en chans att komma in på svensk arbetsmarknad. Det är fler psykiskt funktionshindrade som är förtidspensionerade än som vill vara det, som hellre vill vara ute i jobb, åtminstone på deltid.
Tror Jan Emanuel Johansson att det är lättare för dem att få ett arbete, att komma in på arbetsmarknaden, när varenda arbetsgivare vet vad ytterligare en sjukdag innebär i ökade kostnader med medfinansieringen i sjukersättningen?
Det vore intressant om Jan Emanuel kunde förklara för oss här i kammaren hur medfinansieringen i sjukersättningen kommer att medföra att fler psykiskt funktionshindrade kommer i arbete.
Jag har en fråga till. Det gäller entreprenörskapet, personligt ombud och rätten att välja vård. Min uppfattning är att en person som har en psykisk sjukdom inte saknar förmåga att välja eller vilja att välja - ibland kan det vara väldigt viktigt att få välja. Varför är då Jan Emanuel Johansson och stödpartierna så starka motståndare till att ge psykiskt funktionshindrade möjlighet och rätt att välja den vård som de själva vill ha?