Herr talman! Det är det jag också önskar, att vi i dag hade varit eniga om att problematiken är Sveriges. Det är våra barn i Sverige som drabbas av det.
Du nämner själv att det är under 16 år. Javisst. Jag har många kompisar i min ålder, 37 år. De var svenska barn, men de blev bortgifta när de var 13 år. Det är inte illvilja från familjen, inte för att föräldrarna inte gillar sina barn. Det är en tradition, också ofta av ekonomiska skäl. Familjen får en lägenhet i Agadir för att flickan ska gifta sig med en som hämtas från det landet. Flickan bor hemma. Hon kan hämta killen, men killen kan också bo hemma.
Därför är det ett misslyckande med att utreda arrangerat äktenskap och barnäktenskap, hur brett och i vilken utsträckning det förekommer. Det enda vi kan göra är att höja straffskalan, för barn är barn under 18 år. Har vi accepterat barnkonventionen, har vi en svensk modern lagstiftning måste vi verkligen ta till vara det och säga nej till mer förtryck och underordning av de här tjejerna. Det handlar om kön. Det handlar om etnicitet. Men det handlar också om ett barnperspektiv. Det är viktigt.
Som vänsterpartist kommer jag att lyfta upp den här frågan om och om igen. Det var en interpellationsdebatt. Nu är det den här motionen. Det kommer jag att följa upp.
I egenskap av socialarbetare och i egenskap av ordförande för Varken hora eller kuvad blir jag dagligen kontaktad, inte bara av tjejerna själva utan av socialarbetare, journalister och föräldrar. När föräldrarna är frånskilda kan den ena befara att till exempel pappan gör det här mot sin dotter. Det framförs från socialarbetare och kuratorer och lärare på skolor. Det är ett problem, och det är bra att vi är eniga om det.