Herr talman! Jag är glad att den här frågan kom upp. Det är en fråga som jag tror att vi kan påstå att vi allihop är överens om. Vi har arbetat med frågan, inte minst de kvinnogrupper som finns inom alla de olika partierna här.
Det finns delar i detta som vi inte kan nå. Vi kan inte nå det som du berättade om med skuldsatta flickor och kyrkan. Vi kan inte gå ut och titta hur det ser ut i familjer, men vi vet allihop att det finns unga flickor, till och med under 16 år, som lever i något slags giftasförhållanden över allt i vårt samhälle.
Vi vet att de är fastlåsta i denna situation inte minst på grund av ekonomiska förhållanden. Vi vet att de inte går i skolan, och vi vet att de då är hemma, borta från ett kommande arbetsliv. Vi vet att de möjligen också föder barn i det sammanhanget.
Men det går inte att komma åt detta om vi inte får en anmälan. Man måste veta om det. Vi kan inte gå ut från samhällets sida och leta efter detta. Det måste anmälas.
Vi vet och det står på s. 18 i vårt betänkande att vi arbetar på den här frågan. Vi har en 16-årsgräns i dag. Det finns ett straff på högst två år, och det är en ganska hög straffsats, om en vårdnadshavare tillåter ett barn under 16 år att giftas bort. Vad jag vet är det ingen som har fällts än så länge för detta, även om vi allihop vet att det förekommer.
Jag är säker på att vår regering, inte minst Folkpartiet som har drivit den här frågan, kommer att arbeta på att gränsen ska höjas. Vi vet att Ungdomsstyrelsen har kommit in med ett betänkande. För ovanlighetens skull är det två tre månader tidigare än slutdatum på betänkandet. Det gör att den här frågan arbetas med i Regeringskansliet. Jag önskar den framgång.