Herr talman! Som vanligt, tänkte jag nästan säga - och så är det nog - har Vänsterpartiet flest reservationer i detta betänkande. Vi tycker att det finns väldigt mycket som är ogjort inom detta område. Under den tid då den högerstyrda regeringen har haft makten har inte speciellt mycket hänt. Vi har som sagt många reservationer, men jag ska bara prata om några stycken.
När jag har tittat bakåt på de här åren har jag sett att många av våra krav är desamma som under tidigare år. Argumenten för majoriteten att avslå är också precis desamma. Ni har avslagit våra motioner med motiveringen att frågan är föremål för beredning inom Regeringskansliet. Men jag hoppas i dag att ni kan komma med mer än så. Jag vill veta vad som händer och hur långt borta de regeringsförslag som finns i betänkandet är.
Tillsammans med den förra regeringen ändrade vi vårdnadslagstiftningen. Det främsta syftet med ändringen var att barn inte skulle behöva leva med eller umgås med en förälder som utsätter barnet för övergrepp eller misshandel. Vänsterpartiet hade inför det arbetet tagit del av en mängd domar och utredningar från vårdnadstvister där barnets bästa hade blivit totalt bortglömt. Det borde väl vara viktigast för alla - lagstiftare, tingsrätter, socialtjänst och även föräldrar och barn som hamnar i vårdnadstvisterna - att få veta om och hur den nya lagen fungerar. Räcker de ändringar som har gjorts, eller måste fler ändringar göras för att de barn som riskerar att fara illa ska tas på allvar i vårdnadstvister?
I fjolårets debatt sades från högern: "Allmänt kan man säga att det viktigaste är att vårdnadsreglerna alltid tar sikte på att barnets bästa sätts i centrum, och det är så det måste fungera i verkligheten. Vårdnadsreglerna får inte heller ge utrymme för föräldrar att vid tvister på grund av egna känslor, hämndlystnad eller annat sätta sina egna intressen före barnets."
Allt detta håller jag med om. Det tror jag att alla vi som sitter här inne gör. Men jag vill veta. Jag vill ha bevis på att det verkligen fungerar eller få möjlighet att rätta till det som inte fungerar. Men borgerligheten verkar nöja sig med att ta för givet att vårdnadsreglerna fungerar. Att som utskottet hänvisa till att det pågår ett arbete och att regeringen kontinuerligt följer utvecklingen är inte tillräckligt i de här frågorna. Tyvärr får vi fortfarande indikationer på att barn som varit utsatta för våld eller övergrepp tvingas att bo eller umgås med den förälder som har utsatt barnet för detta.
Herr talman! Vår nästa reservation som jag lyfter fram handlar om beslutsfattande vid gemensam vårdnad, något som varit föremål för en utredning som Vänsterpartiet var med och tillsatte före valet. I dag säger lagen att det när det gäller beslut som tillhör den vardagliga omsorgen är den förälder som barnet vistas hos som fattar besluten. Så länge föräldrarna är överens om samarbete är det inga problem. Då är den nuvarande lagen ändamålsenlig.
Men vi vet alla att det finns många fall där det inte är så lyckat. I många fall finns en djupgående konflikt mellan föräldrarna. Då är det, precis som Hillevi sade i sitt anförande, tyvärr så att föräldrar kan hindra barnet från att få vård. Bakgrunden kan vara att en förälder är orolig över att barnet varit utsatt för någon form av övergrepp från den andra föräldern.
Jag har ett exempel från verkliga livet. En sliten sexårig flicka visar alla tecken på att må väldigt dåligt. Föräldrarna har gemensam vårdnad. Pappan vägrar låta dottern besöka en psykolog. Det kan väl inte någon tycka är för barnets bästa.
I den utredning som jag nämnde finns föreslag om just det som vi efterlyser, möjligheten att ge den ena vårdnadshavaren rätt att fatta beslut på egen hand. Utredningen var klar för ett och ett halvt år sedan, och där finns det förslag om det som vi har skrivit om och yrkar på i vår motion. Om det leder till lagstiftning kommer vårdnadshavarens oenighet i frågor om till exempel vård och behandling inte att gå ut över barnet på samma sätt som kan ske i dag.
Vänsterpartiet och utredningen menar att en av vårdnadshavarna ska kunna tilldelas rätt att fatta beslut på egen hand när det gäller barnens tillgång till hälso- och sjukvård, tandvård, insatser enligt socialtjänsten, förskola, skolgång med mera.
Utredningsbetänkandet har remissbehandlats, och jag skulle vilja veta var det ligger och vad som händer. Får vi se en proposition om frågan snart?
Herr talman! Det är ytterligare en reservation som är viktig - alla är i och för sig viktiga, men jag ska prata om bara några. Den handlar om föräldraskapet vid assisterad befruktning. Den frågan har liksom när det gäller beslutsfattande vid gemensam vårdnad varit föremål för utredning. Utredningen kom för två år sedan och föreslår precis det som Vänsterpartiet vill. Det är att föräldraskapet vid assisterad befruktning bör regleras på samma sätt för samkönade par som för olikkönade par.
Jag hoppas verkligen att regeringen också här kommer med lagförslag som innebär att man genomför det utredningen och Vänsterpartiet vill. För verkligheten är sådan att kvinnor som lever i samkönade relationer kommer att fortsätta att åka utomlands för att få behandling, och de kommer att fortsätta att utföra insemination i hemmet. Som lagen ser ut i dag riskerar de barnen tyvärr att stå utan två juridiska vårdnadshavare.
Herr talman! Jag vill lite kort beröra det som handlar om barns skuldsättning. Enligt FN:s konvention om barnens rättigheter är det föräldrarna som ska ha det fulla ansvaret för barnen. Vuxna ska se till att barnens bästa alltid ska vara vägledande. Barn har som regel inte beslutanderätt över sina tillgångar, och därför bör barn inte heller drabbas av skulder som de inte kan betala. Allt fler barn och ungdomar får betalningsanmärkningar och hamnar hos kronofogden, som vi hört tidigare. Det är inte ovanligt att föräldrarna till och med överför skulder på sina barn av olika anledningar. Barn kan också skaffa sig egna skulder. Det som är gemensamt är att det är vuxna som har ansvaret för barnens skulder. Det borde finnas en lag som reglerar skuldsättning av barn så att det i alla lägen är omöjligt. Som vi hört tidigare kan det bli förödande konsekvenser för barnen som drabbas av sådant. Vi anser att lagstiftningen måste ändras så att barns skuldsättning förhindras.
Herr talman! Allra sist vill jag nämna möjligheten till fler än två vårdnadshavare. Jag tror att det i dagens samhälle med olika familjekonstellationer är nödvändigt, för barnens skull, att titta på denna möjlighet. Det vi begär i vår reservation tillsammans med Miljöpartiet handlar om en utredning som ska titta på hur det skulle kunna fungera i praktiken. Det är inte säkert att det är det allra lättaste och bästa att göra det, men en utredning skulle ändå vara någonting att börja med i denna fråga. Jag tror att vi med nödvändighet kommer att hamna där.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 9.