Herr talman, utskottsledamöter och tv-tittare! I dag har vi hört jättemycket om barnens olika aspekter, utifrån barnperspektiv och utifrån barnkonventionen. Det är jättebra.
Jag är glad för att Sverige är ett land som har ratificerat barnkonventionen som första land. Men, som vi vet allihop, gäller detta tyvärr inte alla barn i vårt land. Alla barn som bor i Sverige har inte samma möjligheter, samma rättigheter. Framför allt gäller det flickor och pojkar med invandrarbakgrund.
I dag i Sverige finns det en så kallad dispensmöjlighet för att minderåriga ska kunna gifta sig. Föräldrar kan söka dispens för sina barn under 18 år.
Denna dispensmöjlighet har funnits i Sverige i århundraden. Bondeflickan som var gravid fick helt enkelt inte bo ensam. Då sökte hon en man som var villig att gifta sig med henne. Denna möjlighet är traditionellt sett väldigt gammal.
Sverige har gått framåt på olika områden, och detta borde också förändras. Det drabbar ju flickor. Det drabbar även pojkar. Tyvärr används det här i dag mest av människor som har andra traditioner och andra kulturella bakgrunder. Detta gäller inte bara i Sverige utan i större delen av världen.
Jag har haft en interpellationsdebatt med Beatrice Ask angående dispensmöjligheten. Det är väldigt svårt att dra skiljelinjer när det gäller tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap där dispensmöjligheten används för detta. Frågan är om det är acceptabelt i Sverige.
Jag vet att jag och några andra har skrivit motioner om det. Tyvärr har inga partier i dag lyft upp den här frågan förutom att jag har hört att Folkpartiet talade om det. Man säger med gott hjärta: Det är ett flertal som söker, men dispensen ges inte till alla.
Men så är det inte. Precis nu har jag fått höra från grävande journalister: Amineh, vad glad jag är att du har lyft upp den här frågan, för att i Skåne är det ett problem.
Anledningen till att vi hör av oss till dig är att det är ett problem i Skåne och regionen.
Jag vet att i många regioner i Sverige ger man inte dispens, för man är väl medveten om problematiken att flickor eller pojkar, tyvärr oftast med utländsk bakgrund, tvingas att söka det. Det finns olika anledningar till det.
Man åker till hemlandet och blir bortgift med någon som har sociala, ekonomiska eller politiska problem. Det blir enda sättet att få den människan till Sverige. Eller det kan finnas en fördom. Föräldrarna vill att man ska gifta sig i en närmare släkt eller med någon från samma klan. Då används detta.
Det ges också dispens. Det är inte så att det är ett 20-tal som söker men att bara ett fåtal ges dispens. Vi vet att problemet är stort.
Många remissinstanser har gett sitt svar på betänkandet. Det togs upp här i somras, SOU 2008:41. Rädda Barnen är en instans som sagt nej till dispens. Det ska tas bort ur svensk lagstiftning. Det menar också RFSU, Terrafem och många kvinnoorganisationer som Varken hora eller kuvad. Det gäller även många kommunpolitiker här i Stockholm, både från höger och vänster.
Jag själv tillhör Skärholmen, där både alliansen och oppositionen har sagt nej. Vi vill inte ha dispens. På gräsrotsnivå där folk varje dag befattar sig med problematiken är man medveten om att problemet är mycket större än vi här i kammaren tror som sitter och fattar beslut och pratar om människors vardag.
Vi tillhör också kretsarna på gräsrotsnivå, men oftast glömmer man bort vad problematiken i verkligheten är. I skolan försvinner minderåriga barn till andra delar av världen. Socialförvaltningen vet att LVU upphör när barn vistas i ett annat land. Man kan inte göra något om det inte finns en lagstiftning som klart och tydligt säger det.
Många kanske argumenterar så här: Amineh, om vi har en lagstiftning så kringgås den. Javisst, men hävdar vi allas lika rättighet inför lagen måste vi också säga till om att lagen och Sverige skyddar alla. Om det är en tradition, en religion eller ett patriarkat som utnyttjar detta får skolan, socialtjänsten och andra myndigheter samverka för att hindra detta, och man får höja straffen för det.
Det förväntas av oss som sitter här och fattar beslut att vi vet mer om problematiken än vad som står svart på vitt på papperet. Lidandet för flickorna och pojkarna är problem också senare i livet. Ni har nämnt att barn blir skuldsatta. Med hedersrelaterat våld tvingar man barn att ingå äktenskap. Där ingår hemgift, brudgåva och allt annat. Där är man bunden. Där redan skuldsätter man flickebarnet så att hon inte kan skilja sig senare i livet.
Man har en skuld bakom sig. Vem ska betala den? Många accepterar inte heller den svenska rätten. När man skiljer sig måste man gå till kyrkan eller till moskén för att betala där också. Man skuldsätter flickebarnet på olika sätt utan att vi vet om det. Men det är ett faktum. Fråga bara socialarbetarna i Botkyrka, Skärholmen, Hässelby, Rinkeby och Tensta här i Stockholm och i andra städer och delar av Sverige om hur omfattande den här problematiken är! Ungdomsstyrelsen är en instans som regeringen har gett i uppdrag att utreda. De har sagt nej till dispensmöjligheten, för att det är problematiskt och för att det i dag utnyttjas på fel sätt.
Jag hoppas verkligen att vi alla partier här i riksdagen ska tänka om. Den här lagstiftningen har gällt i hundratals år. I dag finns det andra möjligheter för ungdomar. Det finns rättigheter för dem att själva välja sin partner i livet. De ska inte kunna tvingas till något som de inte vill bli bundna till.