Fru talman! Riksdagen har fattat beslut om ramar-
na för vägutbyggnaden. I det riksdagsbeslutet är den
enda del på det nationella stamnätet som är utpekad
E 6 genom Bohuslän. Den frågan skall lösas. I övrigt
är det fråga om principer och målformuleringar, men
just i fråga om Bohuslän har riksdagen faktiskt pekat
ut den delen. Den ramdiskussionen är riksdagen alltså
väl inne i.
Vad gäller det intrång som vägar och järnvägar
gör är det naturligtvis fråga om en genuin intresse-
konflikt. Det kommer vi inte ifrån. Vi måste erkänna
att landskapet, kulturlandskapet eller naturlandskapet,
förändras när man bygger vägar och järnvägar. Så har
det alltid varit. Därför skall man vara så varsam som
möjligt när man genomför de här förändringarna i
samband med att man bygger infrastruktur.
En sak är ändå viktig att komma ihåg, nämligen att
med den moderna vägbyggnadsteknik som vi kan
använda och också använder i dag kan intrången när
det byggs vägar faktiskt bli mindre än då det byggs
järnvägar. Problemet med järnvägen är att den är
betydligt stelare och svårare att anpassa till terrängen.
För att järnvägen skall kunna fungera, för att tågen
skall kunna gå, måste det nämligen vara ganska rakt
och ganska litet backar. Man kan anpassa vägtrafiken
på ett annorlunda sätt till terrängen, vilket man har
nytta av i just den bohuslänska terrängen.
Vi har alltså ett transportbehov mellan Oslo och
Göteborg som vi inte kommer undan, och detta måste
lösas. Vi satsar ordentligt med resurser på Norge-
Vänernlänken, men vi behöver också lösa vägtrafi-
kens problem. Jag menar att vi gör det på ett ansvars-
fullt sätt.