Herr talman! Det är alldeles riktigt, Lennart
Brunander, att det var samma ordning som rådde
när Socialdemokraterna satt i regeringsställning.
Det står ganska klart uttryckt i
majoritetsskrivningen, och Socialdemokraterna
ingår ju i denna majoritet.
Jag hörde aldrig att oppositionen då klagade på det.
När vi nu ser detta från oppositionens sida förstår
vi inte att ni inte klagade. Det var lika svårt då. Det
är rimligt att en opposition skall kunna förstå vad
den beslutar om. Ni kanske gjorde det när ni var i
opposition, men det tror jag inte
Kobidraget drogs ned innan GATT-avtalet var
klart. Det var inget bra argument.
Lennart Brunander säger att arealbidraget är en
ersättning för ett arbete. I så fall är det ganska
dåligt använda pengar. Arealersättningen och
inlösenpriset är en ersättning för ett arbete som
leder till något dåligt. Det leder till överskott. Det
vill ingen i Sverige ha. Överskottet dumpar vi på en
världsmarknad. Där leder det till problem. Det är
bättre att satsa de pengarna på någonting annat --
om pengarna finns. Vi har dem inte. Vi vill bl.a.
stoppa in dem i det stora svarta hål som ni och er
regering har lyckats skapa.
Lennart Brunander talar om en halvering av
bondens lön. Jag fick inte svar på frågan om vad
som hade hänt om vi hade fullföljt den enighet som
vi hade 1990. Hade det då varit en fjärdedel kvar av
bondens lön? Så är det inte. Då sade vi faktiskt att
det var ett överskott. Det skulle vara en balans
mellan produktion och konsumtion. Det betydde
att ett antal lantbrukare skulle slås ut. Det var en
tuff sanning då, och den är lika verklig och tuff i
dag. Då räknade vi med att det fanns runt 6 000
bönder för många.
Man kan naturligtvis välja att dela på lönen eller att
arbeta med någonting annat. Det skall Lennart
Brunander komma ihåg. Då pratade vi inte om
någon halvering eller någon kvarts lön. Då talade
vi om att bondekåren måste minska.