Herr talman! Jag lyssnade med intresse på
ordväxlingen mellan Margareta Winberg och
Lennart Brunander. Det gäller också Carl Olov
Persson.
Det är en sak här som är mycket underlig, och det
är för övrigt detta som är anledningen till att jag går
upp i debatten återigen. I går sade jag nämligen --
mycket eftertryckligt, tycker jag -- att jag anser att
subventioner till friska och lönsamma företag är
skadliga. De är direkt hämmande för konstruktivt
tänkande och för en positiv utveckling. De är också
hämmnade när det gäller att få företag att anstränga
sig litet extra för att uppnå kostnadseffektivitet.
Det är just kostnadseffektiviteten som är
nyckelordet när det gäller svenska jordbrukares
möjligheter att hävda sig i EU-sammanhang.
Jag lyssnade med stort intresse på Margareta
Winberg, som vill minska subventionerna för
svenskt jordbruk. Jag sympatiserar med
grundtanken och med ganska mycket av det som
hon nämnde. Men jag har väldigt svårt att förstå
varför Margareta Winberg väljer att minska
inkomsterna på den sida av bondens verksamhet
där inkomsterna är relaterade till
produktionsresultatet. Det är ju just den sidan som
skall uppmuntras.
Den sida som i stället borde angripas är
subventionerna. I betänkandet talas det om en
mängd subventioner. Jag räknade upp dem i går
och skall inte ta kammarens tid i anspråk en gång
till i det avseendet. Det är alltså på
subventionssidan som det finns något att hämta,
därför att man kan likställa bönderna med andra
småföretagare. De skall kunna jobba under vettiga
villkor. Människors kreativitet och vilja att
anstränga sig skall utnyttjas. Svenskens inneboende
vilja att lyckas skall vi också uppmuntra. Det
behövs -- förlåt uttrycket -- litet jävlar anamma i
arbetslivet över huvud taget.
Jag skulle vilja ställa samma fråga till Lennart
Brunander och kanske också till Carl Olov
Persson -- båda representerar ju regeringen -- som
den fråga som jag i går ställde till Ingvar Eriksson.
I går fick jag ett väldigt flummigt svar. Det blev
bara en massa ord. Ingvar Erikssons svar gällde allt
möjligt, men inte det jag frågade om. Jag beklagar,
men den politiska retoriken är ju sådan. Jag fick
alltså inte något trovärdigt svar på min fråga.
Vad var det då jag ville veta? Jo, jag frågade: Är
det vettigt att man, när nu växtodlingsbönderna får
ett rejält lyft, i stället accepterar att de behåller en
mängd snedvridande konkurrensfördelar t.ex.
genom fortsatt startstöd, stoppstöd, avbytarstöd,
socialförsäkringsstöd, produktionsanpassningsstöd
och hälsovård -- dvs. den sortens stöd som friska
företag egentligen inte behöver? Sådant skall de ju
själva klara av. Dessutom saknas merparten av de
här stöden i EU-sammanhang -- i varje fall finns de
inte generellt.