Herr talman! Jag skall bemöta två inlägg, ett från i
går och ett från i dag.
Lennart Brunander påstod i går kväll att jag hade
sagt att regeringens budgetproposition var en
halvfärdig produkt. Själv tycks dock Lennart
Brunander vara nöjd, eftersom det, som han sade,
kommer särpropositioner senare. Men det var just
det som jag kritiserade.
De områden som regeringen har underlåtit att ta
upp i budgetpropositionen är trädgård, fiske,
jordbruket i norra Sverige, jordbrukarnas
socialförsäkringssystem, högre utbildning på
hästområdet, ekologisk odling, omställningen och
infasningen till EU:s regler. Det är alltså sju mycket
viktiga områden som man inte orkar ta upp i
budgetpropositionen. I pengar representerar de
ungefär tre miljarder.
Jag tycker att det är märkligt att Lennart
Brunander kan vara nöjd med en ordning som
innebär att vi får särpropositioner på så många
politiskt viktiga sakområden som representerar så
mycket pengar. Det går ju varken att göra en
politisk bedömning eller att få en ekonomisk
helhetssyn. Politiken blir uppstyckad,
fragmentiserad. Som jag sade i mitt
inledningsanförande i går blir det mycket svårt att
få ordning på ekonomin i Sverige om man plockar
in summor då och då; man får ju ingen helhetsbild.
Jag skulle också vilja att Lennart Brunander
bekräftar det som jag inte fick svar på av andra
talare i går, nämligen att den besparing som
jordbruksministern säger sig göra i och med detta
förslag är en chimär.
Jordbruksministern hävdar att han sparar runt 800
miljoner, tror jag. Men sanningen är i själva verket
att han använder alla pengar som finns, inte bara i
statsbudgeten. På jordbrukets område är det ju så
vist ordnat att det finns pengar som vi inte ser och
därför har svårt att hantera.
Men jordbruksministern har haft möjlighet att se
dessa pengar, och han har också tagit fram och
använt dem till t.ex. spannmålsexporten och till viss
del för att finansiera direktbidraget. Detta gör att
den besparing man kan se är chimärisk och inte
verklig.
Jag tycker att det är märkligt att Carl Olov Persson
påstår att vi socialdemokrater skulle ha någonting
emot att det går bra för fria företagare.
Jag vill fråga Carl Olov Persson: Är det bra att
företag subventioneras så som jordbruket gör i dag,
så att ett överskott uppstår? Det är ett överskott
som är både kostsamt och på andra vis skadligt, inte
minst för tredje världen.