Herr talman! I regeringens budget konstateras att
kalkning mot försurningen av sjöar, skog och mark
skall fortsätta och tills vidare bekostas av staten.
198 miljoner skattekronor avsätts under nästa
budgetår. En utredning arbetar med förslag om en
annan finansiering av kalkningen.
Alltmedan detta pågår deponeras ett nästan
likvärdigt substitut mot försurningen, nämligen
askan, på våra soptippar. Detta slöseri med
resurser och avståndstagande från
kretsloppstänkandet får man bara inte acceptera.
Eldning av fossila bränslen är ett av de största hoten
mot vår miljö. Den svenska energipolitiken syftar
till att minska användningen av miljöfarliga fossila
bränslen. Vi har nyligen infört miljöskatter på bl.a.
fossila bränslen, för att minska användningen av
dessa. I stället skall biobränslen gynnas.
Papper är att betrakta som ett biobränsle. Om
energiåtervinning av papper ersätter eldning av
fossila bränslen innebär det en miljöförbättrande
åtgärd och bör därför betraktas som en positiv
åtgärd.
Orsakerna till att papper i dag inte officiellt klassas
som biobränsle kan vara brist på insikt om hur
industrin fungerar. En orsak är att papper kan
innehålla kemikalier som tillkommit vid kokningen
eller blekningen. Dessa halter är dock mycket små,
beroende på den miljösatsning som skogsindustrin
har gjort. En annan orsak är att trycksvärtan
innehåller vissa olämpliga kemikalier. Dock skall
påpekas att trycksvärta från returpapper oftast
urskiljs och bränns vid framställningen. I praktiken
blir det alltså ingen skillnad.
Aska från trädbränsleeldning läggs i dag på tipp.
Om askan återförs till skogen sluts kretsloppet,
vilket har två viktiga fördelar. De förluster av för
skogen viktiga mineralämnen som uppstår vid uttag
av biomassa elimineras eller reduceras väsentligt.
Därmed reduceras också eventuella risker för
långsiktigt negativa effekter av ett ökat
biomassauttag. Dessutom minskas mängden
restprodukter som behöver deponeras.
Sveriges skogar och sjöar utsätts för försurande
nedfall, som härrör delvis från svensk eldning av
kol och olja inklusive bilism, delvis från utlandet.
Stora pengar läggs på att kalka sjöar för att
motverka försurningen. Nu planeras omfattande
kalkningsprogram för att skydda skogsmarken.
Aska innehåller ungefär en fjärdedel kalcium, och
därigenom motverkar aska försurning. Aska räcker
inte för att ersätta hela kalkningsbehovet i Sverige,
men en del av kalkningen kan ersättas av
askspridning.
Forskning och studier av främst de ekologiska
effekterna av askåterföring men även studier och
utveckling av teknik för behandling och spridning
har pågått några år. Någon kommersiell process för
behandling och återföring av trädaska finns
däremot ännu inte. Det största hindret är
ekonomin. Men även organisatoriska svårigheter
och bristande ekologisk kunskap har bidragit.
Utvecklingen har emellertid nått det stadiet att det
är både önskvärt och nödvändigt med större
praktisk försöksverksamhet.
Naturvårdsverket har formulerat en policy för
återföring av trädaska till skogsmark och anser att
storskaliga, långsiktiga försök bör genomföras.
Risken för ekologiskt negativa effekter är
marginell, om askan är stabiliserad genom
härdning eller granulering. Tekniker för
behandling och stabilisering av aska har kartlagts,
och de mest intressanta teknikerna har
identifierats, i vissa fall även provats
försöksmässigt.
Det pågår en försöksverksamhet, som är
koncentrerad till Kopparbergs och Gävleborgs län.
Huvudprojektföretag finns i Iggesund och Falun.
Jag vill att detta skall avgränsas så att de får fullfölja
sina projekt och att den finansiering som är knuten
till projekten därmed lokaliseras till dessa län och
företag.
Med detta som bakgrund anser jag att
tillkännagivandet i mom. 33 även borde inkludera
yrkande 3 i motion Jo685. Jag yrkar bifall till detta
förslag.