Fru talman! I dag ska vi med hjälp av skarpa lagändringar lägga grunden för en ny valfrihetsrevolution i Sverige. Den 1 juli införs etableringsfrihet för fristående förskolor som möter kvalitetskraven. Vi inför också rätten för fristående skolor att erbjuda elever det individuella programmet.
Lagen ska ge barn och föräldrar tillgång till en ökad mångfald av förskolor och större möjligheter att finna en verksamhet som passar det egna barnet socialt och pedagogiskt. Den kommer också att ge bättre möjligheter för förskolans lärare att förverkliga sina pedagogiska idéer och finna alternativa arbetsgivare.
Valfrihet finns på många håll i vårt land men motarbetas som mest där den skulle behövas som bäst. I dag får en kommun ge tillstånd för och kan lämna bidrag till fristående förskolor. En kommun kan däremot, på rent godtyckliga grunder, hindra förskolor från att etableras alldeles oavsett hur god kvalitet de håller. Det är inte kvalitetsbrister som håller tillbaka friförskolor utan socialdemokratins ideologiska låsningar. Efter den 1 juli skall en kommun ge tillstånd till fristående förskolor som möter kvalitetskraven.
Vi skapar regler för fristående förskolor som överensstämmer med dem för fristående skolor, så långt nuvarande skollag gör det möjligt. Vi hade gärna sett en i sin helhet moderniserad skollag, men regeringen har trots sju års utredande inte lyckats få fram en sådan. Det är denna mandatperiods största sakpolitiska misslyckande.
Förslaget innebär att de förskolor som möter kvalitetskraven ska ges tillstånd att bedriva verksamhet av kommunen. Kraven avser bland annat personalens utbildning och lämplighet samt att lokalerna är ändamålsenliga. Läroplanen ska ligga till grund för kvalitetsbedömningen - förutom kravet att friskolan ska vara öppen för alla barn, vilket inte krävs i dag.
Vad säger läroplanen, som är grunden för kvalitetsbedömningen? Jo, att förskolan vilar på demokratins grund. Därför ska dess verksamhet utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. Verksamheten ska präglas av omsorg om individen och syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn ska ges möjlighet att bilda sin egen uppfattning och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Detta är alltså grunden för bedömningen - kanske, fru talman, i rak motsats till vad som har påståtts i debatten externt de senaste dagarna.
Förskolan ska även vara öppen för barn med särskilda behov, och kommunen ska ersätta förskolan för det. Det är kommunen som utövar tillsyn och som ytterst kan återkalla tillstånd vid allvarliga brister. Det beslutet kan sedan prövas rättsligt. De ekonomiska villkoren ska vara likvärdiga med den kommunala förskolans. Det finns ett undantag för både fristående förskolor och barn med särskilda behov, såtillvida att skyldighet föreligger inte att ge bidrag för kommun eller för skola att ta emot barn om det skulle ge påtagliga negativa konsekvenser för kommun eller verksamhet. Vi förutsätter att detta används restriktivt. Förslaget är helt parallellt till det som gäller i samband med Skolverkets behandling av frågan om friskolor.
Fru talman! Moderaterna, alliansen och Miljöpartiet lägger i dag fram ytterligare förslag som gäller friskolornas villkor och som bör vinna kammarens majoritet. Ett förslag omfattar dryga 15 sidor förutom lagtext, där grunderna för beräkning av ersättning till friskolor läggs fast tillsammans med ett införande av förvaltningsbesvär vid tvister om friskoleersättningar. Härutöver ska en ny majoritet formas bland annat gällande hur kommuner använder plan- och bygglagen för att bakvägen hindra friskoleetableringar. Genom vårt gemensamma fempartiagerande vill vi rida spärr mot friskolemotstånd och försämringar av friskolornas förutsättningar. Många friskolor är hårt trängda av friskolefientliga kommuner och bristande regelverk. Jag vill därför redan här, fru talman, yrka bifall till reservationerna 1, 6 och 18.
Det är alldeles tydligt numera att skolpolitiken drivs och utvecklas i riksdagen och i utbildningsutskottet. Det är en helt unik process som har lett fram till dagens beslut. Det händer i princip aldrig att oppositionen stiftar lag på egen hand eller för den delen tar fram egna lagförslag som förmår att passera Lagrådets granskning. Men i det här fallet har det i flera år funnits en potentiell majoritet i riksdagen för rättssäkrare friskolevillkor. Bara någon timme efter det att skollagsförhandlingarna havererade strax innan årsskiftet kontaktade företrädare för alliansen och Miljöpartiet varandra. Vi hade träffats redan i juni för att finna frågor där partierna naturligen möttes. Moderaterna och Miljöpartiet erbjöd sig att ta på sig arbetet med att arbeta fram lag- och motivtexter. Till vår hjälp hade vi fem partier tidigare utredningar och externa jurister. Lagförslag togs fram och stämdes av med fem partier. Tillsammans avgjorde vi vilka skarpa lagändringar som omedelbart skulle göras.
Förslagen har passerat Lagrådets granskning. De hade mindre synpunkter som vi har tillgodosett. Vi har bakvägen däremot, fru talman, hört att Utbildningsdepartementets rättssekretariat har haft synpunkter. Dessa synpunkter har inte framförts direkt till oss, vilket är anmärkningsvärt, men har ändå med utskottets hjälp tillgodosetts.
Riksdagen saknar kapacitet att ge juridiskt stöd när partier söker forma lagtext utan stöd från riksdagen. Det försvagar allvarligt riksdagens ställning. Än svårare blir det med regeringens aktiva motstånd som stänger staten för oppositionen. Vi tog oss därför an uppgiften med betydande ödmjukhet. Men det är en nödvändig markering av riksdagens ställning att riksdagen har förmåga och kapacitet att formulera och stifta lag, inte bara göra kraftlösa tillkännagivanden och avvakta att regeringen eventuellt ska verkställa dem. De erfarenheter som har gjorts under denna process måste vara utgångspunkt för ett stärkande av riksdagens funktionssätt.
Som alltid ser vi hur valfrihet, alternativ och mångfald möter våldsamma protester från Socialdemokraternas sida. Politiker anses bäst veta och ska styra var barn ska trivas och gå i skolan. Denna gång förstärks upprördheten av att regeringen så uppenbart förlorat kraften och initiativet i skolfrågan. Då mobiliseras maktrörelsen. Man har på alla sätt försökt att hindra etableringsfriheten.
Först hävdade Socialdemokraterna att förslagen var kostnadsdrivande för att tvinga in frågan i förhandlingarna om vårbudgeten och därigenom få Miljöpartiet att rätta in sig i ledet. Sedan påstod man att förslaget skulle hindra familjedaghem för att få Kristdemokraterna att vackla. Därefter hävdade Socialdemokraterna - för övrigt i de mest konstiga ordalag, som vi nog får anledning att komma tillbaka till - att förslaget skulle öppna för oseriösa konfessionella förskolor för att få Folkpartiet att backa. Det är värt att notera att förslaget inte vare sig öppnar eller stänger för konfessionella förskolor jämfört med i dag. Det finns ett 60-tal bara i Sveriges fyra största kommuner. Det finns till exempel muslimska förskolor i Malmö. Livets Ord har en förskola i Uppsala. Det Socialdemokraterna vill varna för och hävdar ska komma med detta förslag finns i dag. Det kan man tycka är bra eller mindre bra. Partierna tycker olika. Men vi stärker kvalitetskraven. Socialdemokraterna säger nej till att stärka kvalitetskraven.
Socialdemokraternas argumentation är rakt igenom undermålig. De säger till exempel i dag att processen att stifta lag utan proposition är felaktig men accepterar på annan plats i betänkandet just detta när de tvingas godta oppositionens lagförslag som gör att friskolor ska få erbjuda elever det individuella programmet. Deras motivering är att regeringen i den skollag som man eventuellt kanske hade tänkt sig att man skulle lägga fram bara man hittat någon annan som gillade den, vilket man inte gjorde, skulle haft med ett förslag om IV på friskolor. Men man fick ju ingen majoritet. Oppositionen har därför själv fått forma ett lagförslag som tillåter IV på friskolor och föra fram det till riksdagen. Till detta har Socialdemokraterna tvingats ansluta sig. Tydligare kan det inte illustreras hur kraftlös regeringen är i skolfrågan.
Vi lämnade från de fem partiernas sida in lagtextförslagen vid betänkandets första beredning för att tillgodose utskottets tidsplan. Vi begärde själva att få Lagrådets synpunkter för att säkra juridisk kvalitet. Vi genomförde en utfrågning i utskottet med bland annat Sveriges Kommuner och Landsting, Friskolornas riksförbund och Nacka kommun som redan tillämpar fri etablering för förskolor.
Sveriges Kommuner och Landsting påstod utan underlag och utan att ens ha förhållit sig till vårt lagförslag att fri etablering skulle kunna medföra merkostnader för kommunerna. Det motsades av Nacka kommun som har fri etablering lokalt och som deltog i utfrågningen. SKL hade ingen kostnadsberäkning, inget underlag, lämnade ingenting skriftligt efter sig.
Mot detta står att Skollagskommittén bedömde att det inte skulle uppkomma kostnadsökningar av fri etableringsrätt för förskolor. Men påståendet från det opålästa SKL gjorde att Socialdemokraterna fick en förevändning att skicka förslaget till finansutskottet för yttrande. Man hävdade att finansieringsprincipen skulle kränkas. Agerandet försenade ärendets hantering i utskottet en månad, och nu ser vi socialdemokrater kritisera att lagen ska beslutas så sent. Man bär själv det ansvaret.
Finansutskottets tjänstemän avfärdade i sitt föredragnings-pm till utbildningsutskottet rakt av den grund Socialdemokraterna anförde. Låt mig ta några meningar för kammarens kännedom:
Den kommunala uppgiften att fatta beslut enligt gällande regelverk förblir en kommunal uppgift även vid de föreslagna regelförändringarna, varför någon grund för tillämpning av finansieringsprincipen i detta fall inte föreligger. Som framgår av redovisningen ovan har det under beredningen inte framkommit något som tyder på att det aktuella förslaget skulle få några betydande återverkningar på de offentliga utgifterna.
Tjänstemännen skrev vidare: Erfarenheten hos de kommuner som hittills infört en fri etableringsrätt i enlighet med bestämmelserna i den gällande skollagen visar dessutom att övergången inte behöver medföra ytterligare kostnader för enskilda kommuner. Likväl har man i det aktuella förslaget tagit hänsyn till eventuella risker för negativa följder vid övergången.
Man skrev också slutligen: Då tillhandahållandet av förskoleverksamhet och skolbarnomsorg redan i dag är en kommunal skyldighet finns det även i detta fall inte skäl att tillämpa finansieringsprincipen.
Det hindrade dock inte Socialdemokraterna och Vänstern från att driva fram en andra utfrågning, denna gång i finansutskottet. Och vem bjuder man då in? Naturligtvis Kommunförbundets politiska ledning, representerad av ett parti. Det är ett något parodiskt agerande, fru talman. En socialdemokrat bjuds in av en annan socialdemokrat för att utfrågas av en socialdemokrat och lämna ett socialdemokratiskt besked. Vad tycker kammaren?
Till finansutskottet kommer Ilmar Reepalu tillsammans med den socialdemokratiske statssekreteraren på Finansdepartementet. Statssekreterarens siffror grundar sig inte på en beräkning av eventuella kostnader utan på rena antaganden, vilket framgår av dokumentet. Dessa antaganden är gjorda på lösa grunder, för att uttrycka sig milt.
Barnfamiljer flyttar in i och ut ur kommuner med kort varsel. De tar föräldraledigt utan att fråga kommunen om lov. De reser och förändrar sin arbetstid utan att fråga kommunen om lov. Därmed förändras efterfrågan på förskola. Barnkullar växer, barnkullar minskar. Förskoleavdelningar är ofta små, vilket kräver och ger flexibilitet. Bara om den fria förskolan håller sådan kvalitet att den först får tillstånd och sedan förmår locka föräldrar att placera sina barn där kan den etableras, oavsett om barnkullar växer eller om barnkullar minskar.
Socialdemokraterna hävdar vidare, fru talman, att fri etablering av förskolor skulle strida mot den kommunala självstyrelsen, trots att de regler vi inför är parallella till dem som gäller för friskolor. Inte ens regeringen hävdar att dessa regler strider mot den kommunala självstyrelsen.
Summa summarum, fru talman: Om kvittningen fungerar och allt går väl kommer riksdagen nu att lägga grunden för en ny valfrihetsrevolution i Sverige. Vinnare är landets barnfamiljer som får ökad valfrihet och ökad pedagogisk mångfald. Vinnare är alla de som vill vara med och bidra till att bredda och fördjupa svensk förskola. De enda förlorarna på detta är socialdemokratiska valfrihetsmotståndare.