Fru talman! För 10-15 år sedan var det inte möjligt för de allra flesta att välja skola. Enda sättet att byta skola var att flytta till en annan bostad. I dag, om man räknar in valen till de kommunala skolorna också, väljer kanske mellan 30 och 60 % av föräldrarna skola för sina barn, lite beroende på var de bor. Men då, för 10-15 år sedan, var det inte ens möjligt att välja mellan kommunala skolor. De nya dagis och förskolor som växte fram på 80-talet sågs av Socialdemokraterna som ett hot. En lag som kallades lex Pysslingen kom till för att stoppa föräldrakooperativ och privata dagis.
Om vi skulle göra tankeexperimentet, förflytta oss tillbaka 15 år i tiden och tänka oss att vi skulle återinföra att föräldrarna inte ens skulle ha möjlighet att välja mellan kommunala skolor, tror jag att de flesta människor skulle vara helt främmande för ett sådant system. Ett visst mått av valfrihet är helt enkelt självklart för dagens föräldrar.
Men vi ska veta att den valfriheten hela tiden har motarbetats av socialdemokrater och vänsterpartister. Det är viktigt att komma ihåg vilka som har välkomnat utvecklingen och vilka som har strävat emot.
De senaste åren har vi här i riksdagen med knapp majoritet röstat ned olika förslag från Socialdemokraterna om att minska friskolors möjlighet att starta. De har inte välkomnat utvecklingen mot mer mångfald och valfrihet.
Att kunna påverka val av skola är inte bara en frihetsfråga. Det är också en fråga om kvalitet. Det är ett värde i sig naturligtvis att föräldrar och barn kan vara med och bestämma över skolvalet, men mångfalden gör också att det blir bättre kvalitet. Mångfald innebär att kvaliteten höjs och att pedagogiska idéer föds. De undersökningar som har gjorts av kommuner med många friskolor styrker det påståendet.
I det här betänkandet, fru talman, har de borgerliga partierna och Miljöpartiet ett antal gemensamma reservationer. Det handlar om fristående förskolor och fristående skolor. Vi slår grundläggande fast att det ska vara lika villkor för fristående och kommunala skolor. Varken friskolor eller kommunala skolor ska gynnas eller missgynnas.
I dag är till exempel det kommunala bidraget till friskolor en stor osäkerhetsfaktor. Kommunens beräkningar är väldigt svårgenomträngliga. Det är ofta omöjligt att jämföra kostnaderna i en kommun med en annan. Här ser vi återigen hur dagens regler gör att en kommuns rent politiska inställning till friskolor kan påverka om det blir rättvisa bidrag eller inte.
Det kommunala bidraget till friskolor är alltså en stor osäkerhetsfaktor. Det är väldigt svårt att tränga igenom hur bidraget räknas ut. Bidraget ska motsvara kommunens kostnader för sina skolor, med undantag för vissa extrakostnader, men man har olika beräkningsprinciper. Man räknar ut kommunens bidrag per elev, lokalkostnader, så kallade skolpliktskostnader och så vidare på väldigt olika sätt. Och kommunerna har ingen möjlighet att överklaga bidragsnivån.
Det behövs begripliga och rättvisa principer. Därför är det ett stort steg framåt att de borgerliga och Miljöpartiet nu vill ge friskolorna rätt att överklaga beslut om ersättning. Vi föreslår att regeringen ska få i uppdrag att införa en rätt att överklaga nivån på de kommunala bidragen i förvaltningsdomstol. Det skulle öka kraven på kommunerna att använda tydliga redovisningar av hur de räknar fram bidragen.
Fru talman! Det jag nämnde nu gällde friskolorna, som redan finns. När det gäller fristående förskolor införde som sagt Socialdemokraterna en lag mot sådana som kallades lex Pysslingen. Den avskaffades av den borgerliga regeringen med Bengt Westerberg som ansvarig minister, och etableringsfrihet för förskolor infördes. Sedan avskaffade Socialdemokraterna i sin tur den lagen och införde dagens system där kommunerna har rätt att säga ja eller nej till fristående förskolor godtyckligt. Sedan dess har dessa förskolor haft en mycket osäkrare ställning. Det ser väldigt olika ut i kommunerna. I vissa kommuner blomstrar alternativen i förskolan; i andra är det närmast kommunalt monopol.
En stor nyhet som Allians för Sverige och Miljöpartiet föreslår i dag är just att införa samma etableringsfrihet för fristående förskolor som friskolor redan har i dag. Det innebär i korthet att kommunen ska godkänna fristående förskolor om skollagens krav är uppfyllda. Kraven skärps när det gäller kopplingen till läroplanen för förskolan i fråga om kvalitet och säkerhet. Det finns skrivningar om att det ska vara personal med relevant utbildning, att man ska utgå ifrån varje barns behov, att förskolan ska vara öppen för alla barn och så vidare. Kommunen får också möjlighet att med hänvisning till kvalitetskraven dra in tillståndet och stänga en fristående förskola med samma motivering som Skolverket kan stänga friskolor med.
Vårt förslag bygger på Skollagskommitténs förslag, och Skollagskommittén ansåg inte att etableringsfrihet skulle medföra några ekonomiska konsekvenser. Socialdemokraternas och Vänsterpartiets påståenden om att det här skulle bli dyrare för kommunen är alltså spekulationer och lösryckta påståenden. Som sagt styrker inte erfarenheterna från kommuner med många fristående förskolor detta.
Fru talman! I den här debatten om förskolor har också särskilt Socialdemokraterna före riksdagens debatt i dag tagit upp frågan om förskolor med konfessionell inriktning. Som sagt innebär dagens förslag att samma regler ska gälla för fristående förskolor som för fristående grundskolor. Egentligen hör alltså inte den frågan hemma här, men eftersom den har tagits upp vill jag ändå än en gång deklarera Folkpartiets rent principiella inställning inför framtiden i denna fråga.
Vi i Folkpartiet anser att alla barn har rätt till en allsidig undervisning. Vi säger bestämt att religionsundervisning ska ge grundläggande kunskap om alla religioner och livsåskådningar. Alla trosuppfattningar ska behandlas med saklighet och respekt, och all undervisning ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Skolverket genomförde under 2004 en särskild inspektion av fristående skolor med konfessionell inriktning där det i den samlade bedömningen visade sig att verksamheten inte stred mot de allmänna målen och värdegrunden. Samtidigt har några friskolor med konfessionell inriktning stängts i efterhand, och andra har fått nej till godkännande.
Vi i Folkpartiet anser när det gäller friskolor i största allmänhet att reglerna för skolor och förskolor med konfessionell inriktning behöver skärpas och förtydligas. Reglerna måste vara glasklara så att inte skolor kan startas för att i verkligheten gå runt läroplanens uttalade mål. De få extrema fundamentalistiska religiösa organisationer som trots allt finns ska inte kunna gömma sig bakom en formellt korrekt ansökan.
Partierna i Allians för Sverige har, som det står i vårt gemensamma utbildningsdokument, delvis olika uppfattning om hur tillståndsgivningen ska gå till. Från Folkpartiets sida kommer vi att fortsätta att argumentera för att regelverket ska ses över och förtydligas. Vi tycker att regelverket ska garantera att en ansökan om att få starta en friskola eller förskola med konfessionell inriktning ska bifallas bara om huvudmannen kan visa på tydliga insatser för att garantera allsidighet och objektivitet i undervisningen.
I Allians för Sverige är vi som sagt också överens om att godkännande och tillsyn även när det gäller fristående förskolor så småningom ska föras över till Statens skolverk om vi får bilda regering. Det kommer också att garantera en mer objektiv granskning än vad kommunerna kan göra i dag. Men detta är som sagt en annan debatt, fru talman.
Socialdemokraterna försöker utmåla förslaget om etableringsfrihet som en öppning för mindre seriösa förskolor. Det är precis tvärtom. Förslaget från Allians för Sverige och Miljöpartiet är två stora steg i rätt riktning. Dels är det en valfrihetsreform, dels blir det tydligare kvalitetskrav än i dag på en fristående förskola som vill starta. Jag accepterar inte Socialdemokraternas ständiga försök att med några få dåliga skolor som ursäkt försämra villkoren för alla fristående skolor.
Avslutningsvis, fru talman: Om det blir majoritet i riksdagen för de förslag som Allians för Sverige och Miljöpartiet i dag lägger fram innebär det att fristående förskolor äntligen får samma rättsliga ställning som fristående skolor. Det innebär också att de sista resterna av Socialdemokraternas gamla lagförbud lex Pysslingen mot fristående förskolor försvinner. Föräldrarna kommer att få mer att säga till om när det gäller att välja förskola.
Jag väljer att yrka bifall till de reservationer där vi har möjlighet att få majoritet i kammaren: reservation 1 under punkt 1, reservation 6 under punkt 9, reservation 7 under punkt 10 och reservation 18 under punkt 17.