Herr talman! Finansutskottet har av utbildningsutskottet beretts tillfälle att yttra sig i detta ärende.
Först och främst konstaterar finansutskottet att förslaget om fri etableringsrätt för förskolor inte åtföljs av en särskild analys om det påverkar kommunernas verksamhet och om det får effekt på deras ekonomi. Finansutskottet har därför genom en intern utfrågning inhämtat synpunkter om förslagets ekonomiska konsekvenser.
Enligt Finansdepartementet och Svenska Kommunförbundet medför det aktuella förslaget ytterligare en osäkerhet för den kommunala planeringen i form av ett i praktiken okontrollerbart antal nyetableringar. Förslaget ger de privata aktörerna rätt att utan någon tidsbegränsning tillhandahålla barnomsorg och få bidrag till detta, samtidigt som kommunernas skyldighet att täcka upp för den efterfrågan som enskilda huvudmän inte tillgodoser kvarstår.
Kommunerna måste i så fall antingen hålla med en viss överkapacitet eller ha en förhöjd beredskap för snabb ökning eller minskning av antalet platser i den kommunalt drivna förskoleverksamheten för att leva upp till skyldigheten att tillhandahålla barnomsorg till den som så önskar. Detta bedöms medföra ökade kostnader för kommunerna jämfört med dagens behov.
I samband med utfrågningen har utskottet också tagit del av en konsekvensberäkning sammanställd av Utbildningsdepartementet. Mikael Damberg har redan gått in på de kostnaderna.
Finansutskottet gör samma bedömning som Finansdepartementet och Kommunförbundet att de kostnader som skulle tillkomma för kommunerna till följd av reservanternas förslag är av sådan art att de bör ersättas av staten i enlighet med finansieringsprincipen. Förslaget innebär nämligen att riksdagen ska fatta ett bindande beslut om ändringar av regler med direkt sikte på kommunal verksamhet. De uppgifter som i dag är frivilliga för kommunerna blir i och med den föreslagna regeländringen obligatoriska. Det är denna föreslagna tvingande regel som gör att finansieringsprincipen blir tillämplig.
Den möjlighet att neka bidrag som reservanterna tilldelar kommunen om den enskilda verksamheten "innebär påtagligt negativa följder för motsvarande verksamhet i kommunen" ska enligt författningskommentarerna tolkas ytterst restriktivt. Detta medför att förslaget kraftigt begränsar kommunens möjlighet att neka bidrag, men även att återkalla tillstånd och upphöra med bidrag på grund av minskad efterfrågan, vilket förhindrar effektiviseringsåtgärder som även omfattar den enskilda förskoleverksamheten. De i vissa situationer nödvändiga besparingsåtgärderna skulle därför bara drabba den kommunala förskolan.
Mot denna bakgrund drar Finansdepartementet slutsatsen att förslaget leder till en inskränkning av kommunens rätt att besluta om hur de kommunala skattemedlen ska användas. En skyldighet för kommunerna att lämna tillstånd för och bidrag till enskilda förskolor innebär således en begränsning av utrymmet för den kommunala självstyrelsen.
Jag instämmer helt i Finansdepartementets slutsats att en skyldighet för kommunerna att lämna tillstånd och bidrag till enskilda förskolor innebär ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Däremot ankommer det inte på finansutskottet att väga frågan om fri etableringsrätt för enskilda förskolor mot en inskränkning av utrymmet för det kommunala självstyret.
Det är utbildningsutskottet som ska göra denna bedömning, och jag är mycket nöjd med den skrivning som utbildningsutskottet har i betänkandet angående den kommunala självstyrelsen. Där påtalar utskottet särskilt att de föreslagna regelförändringarna innebär en begränsning av det kommunala självstyret, och också att förslaget innebär en inskränkning i kommunens möjligheter att besluta om hur kommunala skattemedel ska användas.
Herr talman! Jag har många gånger i denna kammare debatterat med borgerliga företrädare om den kommunala självstyrelsen och om finansieringsprincipen. Till skillnad mot i dag, när det är ett ärende som både strider mot finansieringsprincipen och den kommunala självstyrelsen, så väljer reservanterna både i finansutskottet och i utbildningsutskottet att blunda för detta faktum, trots att det är ett solklart brott mot de principer jag här har nämnt.
För framtiden kan jag konstatera att högeralliansen inte har någon som helst trovärdighet om de återkommer med frågan om kommunal självstyrelse och finansieringsprincipen, eftersom de inte tar dessa principer på det allvar frågan förtjänar. De borgerliga använder det bara som ett mantra när det passar dem, utan att i sak bry sig om att värna den kommunala självstyrelsen i verkligheten.
Jag vill avsluta med att hänvisa till en offentlig utfrågning om den kommunala självstyrelsen som konstitutionsutskottet hade den 1 februari 2001. Vid denna utfrågning deltog bland andra Curt Riberdahl, tidigare jurist vid Svenska Kommunförbundet. Enligt Curt Riberdahl är utgångspunkten 1974 års regeringsform. Tittar man på förarbeten som finns och den praxis som har utvecklats efter det så finns det inte någon enhetlig praxis när det gäller synen på kommunal självstyrelse. Det varierar över tiden, det varierar mellan olika partier och det kan också variera inom olika partier. Självstyrelsen kan aldrig vara total. Det finns motstående intressen, exempelvis rättssäkerhet, krav på likabehandling och likartad tillgång till viss samhällsservice över hela landet.
Curt Riberdahl menade dock att från självstyrelseperspektiv innebär friskolereformen ett ingrepp genom att det är första gången man i lagstiftning har en tvångslag, där kommunerna blir skyldiga att lämna bidrag till privat verksamhet. Annars har man alltid gjort detta på frivillig grund.
Herr talman! De borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet vill nu utvidga denna tvångslagstiftning till att en kommun också ska vara skyldig att lämna tillstånd och bidrag till enskilda förskolor och fritidshem.
Med detta inte bara naggas den kommunala självstyrelsen i kanten, utan över den del av kommunens verksamhet som rör förskola, fritidshem, grundskola och gymnasieskola förlorar kommunpolitikerna stora delar av sin självstyrelse. Detta borde ändå bekymra före detta kommunpolitiker inom den borgerliga alliansen. Ni snävar nu in den kommunala självstyrelsen på ett sätt som inte har skett någon gång tidigare.
Jag ber att få yrka bifall till utbildningsutskottets förslag och avslag på reservationerna, och särskilt kraftigt avslag på reservationerna nr 6, nr 7 och nr 18.
Herr talman! Till slut vill jag bara hänvisa till de senaste sex årens debatter i finansutskottet angående allmänna bidrag till kommunerna. I de sex betänkanden jag håller i min hand finns det i samtliga betänkanden reservationer från de borgerliga partierna angående kommunal självstyrelse och finansieringsprincipen. De gäller förslag som alla är mycket svagare än i dag när det gäller att det strider mot både kommunal självstyrelse och finansieringsprincipen. Men i dag blundar alla de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet.