Fru talman! Nästa onsdag, den 10 maj, kan gå till historien som den dag då riksdagen öppnade för en framväxt av religiösa friskolor i Sverige.
Det politiska ansvaret för detta vilar helt och fullt på de borgerliga ledamöter och miljöpartister som i så fall låter detta ske. Om ni hade trott att det skulle gå att smyga igenom en sådan här principiellt viktig förändring trodde ni fel. Ni bär ansvaret för detta förslag, men ni har inte svenska folket med er på det.
Jag är därför övertygad om att det här förslaget inte kommer att vinna riksdagens gehör. Vi socialdemokrater motsätter oss förslaget och vill att riksdagen röstar ned den gemensamma reservationen från Miljöpartiet och högeralliansen om fri etableringsrätt i förskolan.
Etableringsfriheten har många sidor. Den riskerar kvaliteten i förskolan. Som socialdemokrat och småbarnsförälder är jag mest rädd för en utveckling där barn delas upp redan i 1-2-årsåldern efter föräldrarnas religiösa tro och därmed inte får möjlighet att leka och lära känna varandra och andra barn i förskolan.
Klyftorna växer i ett sådant samhälle. Misstänksamheten mot de andra fördjupas. Jag vill inte se en sådan utveckling i vårt land.
Sverige får heller inte vara naivt. Det finns extrema politiska och religiösa grupperingar i vårt land. Varför skulle inte sådana religiösa församlingar kunna starta förskola för att verkligen se till att deras barn fostras in i deras egen kyrka, särskilt när det är kommunen som ska tvingas betala för det?
Nu talar de borgerliga om en andra valfrihetsrevolution. Först kom friskolesystemet, nu ska förskolorna följa efter.
Det man helt missar är att valfriheten och mångfalden redan är tre gånger så stor just i förskolan jämfört med grundskolan. Denna mångfald har uppstått utan att man har lagstiftat om att vem som helst ska få starta förskoleverksamhet.
Erfarenheterna av de religiösa skolorna i Sverige är inte enbart positiva.
Jag vet inte hur många av er som såg den senaste tv-intervjun med den tidigare rektorn på Al-Salamskolan i Örebro. Hon berättade att hon inte fick lyssna på P 1 på radio därför att det var en ljudslinga innan P 1:s reportage började, och musik var inte tillåtet i skolan.
Men också Livets ord och andra religiösa friskolor har anmälts till Skolverket. Vissa har fått kritik. Några har lagts ned.
Med dagens regler har varje kommun möjlighet att pröva, bedöma och ställa krav och ytterst säga nej till nya konfessionella förskolor.
Jag tror att det vore ytterst oklokt att ta bort denna möjlighet. Alla barn som växer upp i vårt land har rätt att gå i en förskola och en skola som ger dem möjlighet att forma sin egen livsåskådning och tro.
Förslaget om att alla som vill ska få starta förskola och få ersättning av kommunen hotar också kvalitetssatsningen på förskolan.
Vi socialdemokrater har tillsammans med våra samarbetspartier infört ett öronmärkt statsbidrag till kommunerna för att anställa 6 000 fler förskollärare och barnskötare i förskolan. Det är en öronmärkning som den borgerliga oppositionen har motarbetat hela tiden.
Satsningen gör det möjligt för kommunerna att öka personaltätheten och minska barngruppernas storlek. All forskning visar att detta har stor betydelse för kvaliteten i verksamheten. Vi vill fullfölja denna satsning och dessutom stärka kvalitetskraven.
Etableringsfriheten skulle innebära att resurser som skulle ha använts till att anställa mer personal och minska barngrupperna i stället försvinner i omställningskostnader och lokalkostnader. Det blir den befintliga förskolan som drabbas av besparingar och neddragningar.
Av finansutskottets yttrande framgår att det vid deras utfrågning uppskattades att dessa kostnader kommer att uppgå till mellan 230 och 820 miljoner kronor. Det motsvarar kostnaden för mellan 700 och 2 400 förskollärare i vårt land. Det är klart att det påverkar kvaliteten. Det handlar både om anpassningskostnader och ökade kostnader för tillsyn och tillstånd för den enskilda verksamheten.
Vi socialdemokrater vill i stället för detta höja kvaliteten i förskolan. Vi ser den svenska förskolan som ett viktigt första steg i det livslånga lärandet. I förskolan bildar leken och lärandet en unik och framgångsrik helhet.
Vi socialdemokrater vill att förskolan ska bli en egen skolform. Vi vill att läroplanen ska omfatta alla förskolor. Vi vill att verksamheten ska ledas av rektor med pedagogisk insikt. Vi vill att behöriga förskollärare ska ha det övergripande ansvaret för undervisningen tillsammans med barnskötare.
Inget av detta finns med i fempartireservationen. I stället föreslår partierna att man ska stryka formuleringen om att kommunerna får förena tillstånd med villkor av betydelse för kvalitet och säkerhet i verksamheten.
Det var skönt att notera att Lagrådet underkände förslaget att ta bort kommunernas möjlighet att ställa krav och villkor också på enskild verksamhet. Med den föreslagna strykningen uppstår ändå en osäkerhet om exakt vilka kvalitetskrav och villkor som är möjliga att ställa på enskilda förskolor. Risken är uppenbar att kvalitetskraven med detta kommer att variera inom en och samma kommun.
Vi socialdemokrater anser att det är helt nödvändigt att riksdagen tydliggör att kommunerna självklart även i framtiden ska kunna ställa kvalitetskrav när det gäller till exempel personalens behörighet, förskolans öppettider, barngruppens storlek och förskolechefens utbildning och kompetens.
Det är talande för de borgerliga partiernas och Miljöpartiets låga kvalitetsambitioner för förskolan att de inte ens vill skriva in i skollagen att läroplanen för förskolan ska gälla också enskild verksamhet.
Vi socialdemokrater vill att läroplanen ska omfatta alla förskolor.
Fru talman! Jag vill också inför riksdagen kommentera beredningen av detta lagförslag. Vi i utskottets majoritet framhåller i betänkandet att vi inte är nöjda med hanteringen av detta ärende.
Jag hoppas verkligen att detta slarviga sätt att arbeta med lagstiftning inte blir vägledande för riksdagen i framtiden.
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet har i utskottet lagt fram förslag om att riksdagen ska anta ett antal ändringar i skollagen i stället för att begära ett tillkännagivande till regeringen.
De föreslagna lagändringarna har inte beretts inom Regeringskansliet i enlighet med sedvanligt utredningsförfarande. Inte heller har det konkreta förslaget varit föremål för remissbehandling. Behövliga upplysningar och yttranden från myndigheter har därför inte inhämtats. Inte heller har sammanslutningar och enskilda haft möjlighet att yttra sig.
Ytterligare en effekt av att förslaget inte väckts genom en proposition är att det inte har funnits möjlighet för riksdagens ledamöter att utnyttja sin motionsrätt.
Utskottets majoritet bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har dock under beredningen i utskottet tagit initiativ till utfrågning av berörda aktörer, men under stor tidspress och med kort varsel. Dessutom har vi gett finansutskottet möjlighet att yttra sig över de ekonomiska konsekvenserna och finansieringsprincipen.
Utskottet är också kritiskt till den orimligt korta tid som kommunerna kommer att få för att implementera det nya lagförslaget. Mot bakgrund av att lagändringen skulle förändra kommunernas ansvar för tillståndsprövningen, bidragsgivningen och tillsynsansvaret är frågorna definitivt inte tillräckligt seriöst hanterade.
Avslutningsvis ska jag säga några ord om de övriga frågorna i utskottets betänkande 13 om fristående skolor som vi debatterar i dag och som omfattar totalt 86 yrkanden från allmänna motionstiden.
En majoritet i utskottet bestående av Socialdemokraterna och alla andra partier utom Vänsterpartiet föreslår en lagändring som gör det möjligt för också fristående gymnasieskolor att inrätta individuella program. Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2006.
Det har sagts att det är exakt samma sak som det har talats om när det gäller den förra lagstiftningen. Det är inte det. Regeringen har haft detta förslag konkret ute på remiss. Alla har haft möjlighet att yttra sig om det. Så det är berett på ett helt annat sätt än förslaget om principen om etableringsfrihet som jag talade om alldeles nyss.
I betänkandet finns även några andra reservationer från de fem partierna som jag inte har tagit upp tidigare i mitt anförande. Ett handlar om att regeringen snarast ska lägga fram förslag om hur kommunala beslut om bidrag till fristående skolor ska kunna överklagas genom så kallade förvaltningsbesvär.
Jag finner det minst sagt anmärkningsvärt om riksdagen skulle föregripa det gemensamma arbete som just nu pågår mellan Friskolornas Riksförbund, Sveriges Kommuner och Landsting och Skolverket när det gäller bland annat prövning och bidrag till fristående skolor. Faktum är att Skolverket ska redovisa resultatet av dessa gemensamma samtal senast den 1 juni, alltså om mindre än en månad. Det är ännu ett exempel på märkliga politiska initiativ. Risken är uppenbar att man försvårar det arbete som redan pågår, dessutom med ett förslag som inte på något sätt kan sägas vara helt genomarbetat.
Sedan föreslås ett tillkännagivande om att lika villkor för skolor, oavsett driftsform, ska gälla och ytterligare ett lite otydligt förslag om att kommunerna på något sätt inte ska ansvara för plan- och byggregler och lokalfrågor i kommunen när det gäller just etableringar av fristående skolor.
Jag välkomnar verkligen att ni är överens med oss socialdemokrater om att villkoren mellan fristående skolor och kommunala skolor ska vara så lika som möjligt. Det borde göra det enkelt att få till stånd en bred majoritet om framtidens skollag efter valet.
Men - ärligt talat - hela detta betänkande är fullt av särkrav och särlösningar just för fristående skolor. Hela tanken med en ny skollag är ju att så långt som möjligt skapa likvärdiga villkor för fristående och kommunala skolor. Mot bakgrund av denna reservation ser jag verkligen fram emot en bred politisk enighet om likvärdiga villkor för alla skolor i den nya skollagen.
Jag yrkar bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande 13 och avslag på övriga yrkanden.