Fru talman! Vi har precis som föregående talare här sagt att diskutera utrikesutskottets betänkande UU13
Vissa frågor rörande
globalisering m.m
. Det är lite av ett potpurribetänkande som berör en lång rad frågor av olika karaktär men som var för sig har stor betydelse för vårt lands utrikespolitik och Sveriges röst i världen. Jag vill instämma i stora delar av det som föregående talare Kerstin Engle sade.
Jag vill inledningsvis säga något om begreppet globalisering, som trots allt är det övergripande temat för betänkandet och för den debatt som vi ska ha. Få begrepp kan tolkas och uppfattas på så många olika sätt som just begreppet globalisering. Fråga en varslad svensk metallarbetare, en boskapsskötare i Mali eller en finansspekulant på Wall Street och du kommer få i grunden helt olika svar om vad globaliseringen är och vad den får för konsekvenser. Det som för den ene är nya affärsmöjligheter är för den andre bara ett fördjupat utnyttjande. Vem vi är och varifrån vi betraktar världen avgör hur vi ser på globalisering.
Globalisering är både en verklig process och en ideologisk process. Den är verklig i den betydelsen att ekonomin sedan århundraden är global och tenderar att bli alltmer global. Den är verklig också i den betydelsen att tekniska framsteg har gjorts som innebär att den minoritet av jordens befolkning som har tillgång till dessa framsteg har fått det lättare att utbyta information och kunskap på ett sätt vi aldrig tidigare sett i jordens historia.
Men långt ifrån alla delar av globaliseringen sker enligt en naturlag. Det är inga osynliga händer som flyttat makt från demokratiska arenor till de multinationella företagens slutna styrelserum. Det är inga osynliga händer som systematiskt har befriat riskkapitalister från demokratisk styrning, reglering och ansvarsutkrävande. Det är definitivt inga osynliga händer som har genomfört regelrätta korståg mot offentligt ägande som resulterat i att sektor efter sektor i land efter land öppnats upp för multinationella företags kortsiktiga vinstintressen och spekulation. Denna utvecklig må ibland beskrivas som något från ovan givet men är ett resultat av medvetna politiska beslut även i denna kammare.
Det är den utvecklingen vi nu ser resultatet av runt om i Sverige när de anställda vid Astra i Lund, metallarbetare i Olofström eller undersköterskor i Sundsvall får betala ett oerhört högt pris för den lågkonjunktur som skapats genom enorma spekulationsbubblor och oreglerade finansmarknader.
Men precis som den utveckling vi i dag ser i stor utsträckning är ett resultat av politiska beslut skulle en helt annan utveckling kunna vara möjlig.
Fru talman! När ekonomin globaliseras och allt fler av besluten fattas allt längre bort från dem som verkligen berörs behöver också de krafter som kämpar för rättvisa, jämlikhet och jämställdhet globaliseras. Då ökar behovet av en utrikespolitik som verkligen tar sin utgångspunkt i solidariteten inte bara i ord utan också i handling. Det är en solidaritet som består i en gemensam kamp över nationsgränserna för rätten att organisera sig fackligt, rätten att bestämma över sin egen kropp och rätten till arbete, bostad och välfärd.
Styrelserummen skulle kunna öppnas upp för insyn och makten över finansmarknaderna skulle kunna flytta tillbaka till de folkvaldas händer. Internationella finansinstitutioner som Internationella valutafonden och Världsbanken skulle i grunden kunna demokratiseras och reformeras och skatteparadisen skulle kunna stängas ned. Handelns regler skulle kunna göras rättvisa, och de rika länderna och de multinationella företagen skulle kunna tvingas ta ansvar för de klimatförändringar vi redan ser världen över.
Vare sig vi vill det eller inte påverkas vi här i Sverige av vad som händer i vår omvärld. Det gäller oavsett om det handlar om tragedier som jordbävningen på Haiti, övergrepp som när regimen i Iran fängslar oppositionella eller när fackligt aktiva mördas i Colombia. Men vi påverkas också när framsteg sker och människor runt om i världen organiserar sig för sina egna intressen. Det gäller till exempel när Bolivias ursprungsbefolkning organiserar sig för sina rättigheter och också lyckas påverka i positiv riktning, när Indien avkriminaliserar samkönade relationer eller när befolkningen i Honduras gick ut på gatorna för att protestera mot kuppen i somras och försvara sina grundläggande mänskliga rättigheter och demokrati.
Därför behövs en svensk utrikespolitik som tar sin utgångspunkt i solidaritet, inte i de multinationella företagens kortsiktiga vinstintressen eller i lojalitet med USA:s säkerhetspolitiska intressen paketerade i den så kallade transatlantiska länken.
Tyvärr är det precis det som vi har sett. När EU:s handelspolitik ska formas eller de svenska positionerna ska slås fast inför möten med Internationella valutafonden och Världsbanken är retoriken om partnerskap, samstämmighet och solidaritet som bortblåst. Då är det i stället det europeiska näringslivets intressen som styr. Inte minst märks det i EU:s handelspolitik när EU nu bedriver förhandlingar om nya handelsavtal med bland annat Centralamerika, Afrika och Andinska gemenskapen i Latinamerika. Då styr EU:s strategi Global Europe som är en strategi för att öppna nya marknader för det europeiska näringslivet. Då kräver man att utvecklingsländer ska öppna sina marknader medan vårt jordbruksstöd här i Europa ska kvarstå. Då arbetar EU och Sverige för att man ska införa regler för investeringar, offentlig upphandling och patent som kommer att minska tillgången till läkemedel i utvecklingsländer och försvåra möjligheterna för utvecklingsländerna att ta hänsyn till miljö och sociala faktorer.
Det märks inom IMF, Internationella valutafonden, och Världsbanken, som fortfarande används som murbräcka för en politik av avregleringar, privatiseringar och detaljreglering av utvecklingsländernas politik som försvårar fattigdomsbekämpning och undergräver demokratin i syd.
Fru talman! Den 17 februari presenterade vi tre partier i det rödgröna samarbetet i vissa delar hur en sådan utrikespolitik skulle kunna se ut. Vi visade i flera delar hur en utrikespolitik som tar sin grund i solidariteten skulle kunna se ut för Sverige. Våra överenskommelser står i tydlig kontrast till den borgerliga utrikespolitik som verkar ha glömt att världen inte slutar vid Gibraltar sund, Bosporen eller Uralbergen. Vi visade att Sverige kan spela roll även långt från vårt lands gränser. Det är inte möjligheterna att påverka som saknas, utan det som i dag saknas är den politiska viljan hos den nuvarande borgerliga regeringen.
I dagens betänkande visar vi återigen i våra gemensamma rödgröna reservationer några exempel på hur en utrikespolitik som tar sin utgångspunkt i solidariteten skulle kunna se ut. Den tidigare talaren Kerstin Engle har beskrivit några av de här delarna i våra reservationer. Vi slår fast att Sverige behöver öka och fördjupa sitt samarbete med både Asien och Latinamerika så att det blir ett samarbete för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna, ett samarbete för rättvisa och ett samarbete för ökad jämställdhet.
Vi ser tillsammans i vårt rödgröna samarbete i dag att världen är i stort behov av länder som står upp för rättvisa, för jämställdhet och för mänskliga rättigheter. Vi är övertygade om att Sverige kan spela roll och vara just ett sådant land. Men då krävs en annan regering och en annan utrikespolitik. Därför vill jag avslutningsvis yrka bifall till de gemensamma rödgröna reservationerna 1 och 4.