Fru talman! När det gäller biståndsmedel brukar den frågan debatteras i ett särskilt betänkande för sig, men låt mig ändå framföra några synpunkter och kommentarer.
Dagens regering har gjort mycket stora insatser på biståndsområdet. Man har sjösatt en politik som är väldigt tydlig i ansträngningarna att effektivisera biståndet, strama upp biståndet och se till att biståndet verkligen ger en långsiktig effekt för det mottagande landet. Man har gjort det på många olika vis, genom att formulera olika kriterier och liknande. Man har också gjort det genom en mycket medveten satsning på att koncentrera biståndet till ett mindre antal länder och göra större och mer genomgripande satsningar där.
Det är, skulle jag vilja påstå, nästan omöjligt att ha en biståndspolitik som innebär att medlen delas ut på ett mycket stort antal länder. Det är mycket svårare att följa upp hur dessa medel används när de sprids i mindre potter över ett större antal länder.
Dagens regering har alltså gjort den motsvarande prioriteringen på ett mindre antal länder, på länder som har ännu större behov av medel. Det är en uppstramning av processerna och en ambition att följa upp hur skattebetalarnas pengar används så att de kommer till rätt användning och inte slösas bort på projekt som är felaktiga eller, Gud förbjude, korruption och liknande aktiviteter.